Problemen hopar sig

Detta är min uppfattning och jag delar den.

(Alf Svensson)

Cirka 20 minuter tar resan till Sunderby sjukhus. Lika lång tid tar det att betala sin parkeringsplats, åtminstone när man är äldre och saknar vana med parkeringsautomaterna. Bilden visar min man i ljusa brallor som fick hjälp av yngre dam i blå klänning. Hon hade god syn och kunde läsa vad som stod på displayen. Vid den andra automaten stod tre äldre personer som tryckte på allt som gick att trycka på utan att det kom någon biljett.

Superseniorer, med andra ord 80-plussare, hänger inte med i de hastiga svängarna. Nu generaliserar jag, det gäller förstås inte alla, men ny teknik har satt många av oss på efterkälken. Vi borde protestera, gå i demonstrationståg, banka med våra käppar och skrämma slag på beslutsfattarna. Lite mera hänsyn från samhället till oss som är "nära himmelriket" vore väl inte helt fel. 

En dag i förra veckan kunde jag inte betala mina räkningar. Mina konton var låsta, jag hade misskött mig och inte besvarat några frågor från banken. Jo, jag hade försökt, men mina svar godkändes inte. Tack och lov att den riktiga banken med levande personer fanns nära och kunde hjälpa mig direkt. Man blir faktiskt lycklig av att träffa en livs levande person som man kan prata med. Nästan kär!

Läste en insändare i tidningen där en kvinna berättade att hennes man blev utan fika på IKEA. Man måste både beställa och betala sitt fika med knapptryckningar på mobilen och det klarade mannen inte av.

Någon har roat sig.

Kom precis hem från stan. Mycket folk trots fotboll på teve. Men köerna vid "Bondens marknad" var långa och i stadsparken var många samlade eftersom det är Pridevecka. Vädret är på allas sida, sol och 20 grader. Kul också att fotbollstjejerna fick brons.

 

Vaken och pigg mitt i natten

Sitter uppe mitt i natten med en kopp te och två digestivekex. Ibland vill sömnen inte infinna sig och de nätterna får inte bli alltför tråkiga. Man kan  se på teve, lösa korsord eller läsa en bok. En vaknatt skadar ingen, det är farligare att oroa sig för att man inte sover tillräckligt. Jag sitter bekvämt i gamla soffan i vår trea på 75 kvadratmeter och betalar efter sista höjningen "bara" 8000 kronor i månaden Med garageplatsen inräknad blir det dryga 9000 kronor vi får lägga ut varje månad. Den här lägenheten är min sista självvalda plats på jorden. Hyran är nog ganska normal för en hyrestrea så nära centrala stan. Men jag är tacksam att vi är två om kostnaden

Ägnar några nattliga minuter åt Nextory. För 179 kronor i månaden kan man välja bland hur mycket böcker som helst och i alla tänkbara genrer. Jag har nyligen i 20 timmar lyssnat till Ulf Lundell och hans "Vardagar." Den är skriven i dagboksform där han beskriver sin tillvaro under pandemin, samtidigt som han iakttar vad som händer i Sverige och omvärlden. Han är irriterad på politiker, Camilla Läckberg, Melodifestivalen och mycket annat. Boken är bra, den är underhållande och jag ger den en fyra. Efter Lundell lyssnade jag till Lena Anderssons bok "Koryfeérna," Den var underlig. Beundrar mig själv för att jag lyssnade till slutet, kan bero på att den bara var 6 timmar lång. Nästa bok måste bli bra, jag satsar på någon man kan lita på och det får bli Håkan Nesser.

Vad mer kan man göra en vaknatt som den här. Jo, man kan skriva sitt 1.361:a blogginlägg och nu är det gjort.

Godnatt!

 

Regntunga skyar och lite annat

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi fanns rätt ofta, på solligans topp,

men det blev stopp, 

bara moln.

Den sol vi brukar se, blev plötsligt onåbar

den lyste blott på Högarna, där stannade den kvar.

Regntunga skyar, varthän jag ser

nå´n sol finns ej mer,

bara moln.

Vi är inte vana vid att finnas på solligans botten. Därav denna klagosång. Idag lyser solen men bilderna på bloggen är tagna första dagen på fruntimmersveckan.

Vi har under några dagar haft kärt besök av ett barnbarn. Olivia, 20 år gammal, bosatt i Stockholm, jobbar på Coop, men ska börja plugga i höst. Hon har satt sprätt på oss gamlingar, som ofta fastnar framför teven. Min karl blev riktigt pigg trots att han fått en fraktur på bäckenet, har ont och knappt kan gå.

Vi har ägnat kvällarna åt kortspel och teven har fått vila. Man mår utmärkt av att slippa lyssna till allt elände som sker i landet Sverige. Det är nyttigt med semester från dåliga nyheter.

Trista nyheter kan man ändå få genom dagstidningen. Läser att en rektor blivit terroriserad. Han avvisade fyra yngre personer som vistades i skolan utan rätt att vara där. Det skulle han inte ha gjort. Han har blivit hotad, hans bil har fått däcken sönderskurna vid ett flertal tillfällen och nu orkar han inte längre. Han vet inte vilka förövarna är och polisen har inte nog med resurser för att intensivt kunna jobba med sådana ärenden. De måste ju skydda alla som vill bränna någonting, klart att "bagateller" hamnar i skymundan. Den sista meningen var min egen ganska orättvisa kommentar mot polisen. Egentligen tycker jag att  poliser är hjältar i dagens Sverige.

 

Arga farbröder och busiga barn

Läser i tidningen om arga gubben. Ett gäng 10-åringar kallade den 67-årige pensionären för surgubben och terroriserade honom genom busknackningar. Till slut tröt tålamodet för den äldre mannen som fick fatt i pojkarna, tog den ene i axeln och hötte ilsket med näven. Det borde han inte ha gjort. Händelsen gick till åtal. Tingsrätten friade pensionären och hovrätten gick på tingsrättens beslut. Man ansåg att axelgreppet och "höttandet" var en befogad tillrättavisning. Pensionären slapp betala drygt 5500 kronor för kränkning, sveda och värk som åtalet gällde.

Men är inte detta fruktansvärt onödigt? Att både tingsrätt och sedan hovrätt anlitas i ett mål gällande busungar och en retad farbror. Här vill jag starkt rekommendera mamma Jennys metod när sönerna hade "busat."

Min bror och hans kompis hade roligt och bytte fnissande plats på styrstång och sadel på gamle farbror Johans cykel. Det blev inte lika roligt när mamma Jenny fick reda på saken. Den skamsne sonen fick i moderns sällskap gå hem till farbror Johan och be om ursäkt och sedan sätta cykeldelarna tillbaka på rätt plats. Min andre bror fick också göra en förlåtelseresa, då gällde det ett sönderslaget fönster.

Ungar måste lära sig att gör man dumheter får det konsekvenser, det är en helt nödvändig lärdom att ha med sig senare i livet. Man ber om ursäkt, rättar till det som går att rätta till och låter tings- och hovrätter syssla med verkliga brottsmål.

 

Arga fåglar och långa äktenskap

Upp och ner

Arg fågel

Världen är upp och ner och argsinta måsar har tagit över stan. I alla fall en busshållplats där folk blivit attackerade av arga fåglar. Måsarna har periodvis tagit över boulebanan vid mitt hyreshus och skrikit ilsket åt de som kommit för nära. Men nu till något helt annat.

Skratta aldrig åt din partners val, för du är ett av dem.

(Okänd tänkare)

Alla varaktiga äktenskap innebär ett villkorslöst accepterande av en ofullkomlig person.

(Annan tänkare)

Äktenskapet är av Gud stiftat för att man ska ha någon att skylla på.

(Herman Hedning)

Klart att vårt äktenskap håller, ingen annan ville ha oss.

(Dullen)

På söndag firar "guben" och jag bröllopsdag. För 63 år sedan gifte vi oss i Bureå kyrka. Himlen var grå, regn väntades, vi panikköpte ett paraply för att skydda brudens märkliga frisyr. Jag hyrde min brudklänning med tillhörande underkjolar för dåvarande mode krävde vidd i kjolen. Jag var nervös, benen skakade när jag gick uppför den lååånga altargången tillsammans med prästen och den blivande maken. Musiken var konstig och "taktlös", den högkyrklige organisten tyckte inte att Mendelssohn var lämplig i kyrkorummet.

Efteråt hade vi fest i Bureå hembygdsgård. Många släktingar kom från Malå, tillsammans var vi 69 personer som åt, dansade och bjöds på vickning. En kalaskokerska hade lagat plommonspäckad fläskkarré med potatisgratäng och glass till efterrätt. Vi bjöd även på cigaretter, rökning var inte farligt 1960. Kalaset kostade oss 965 kronor, vilket i dagens penningvärde är drygt 14000 kronor.

Här står vi nu 63 år senare och tycker att det vore ändå rätt kul att få fira 70 år som gifta. När vi nu hållit ihop så länge, varför inte några år till trots att min färdkamrat har tappat farten. Han vaknade en morgon och kunde knappt gå för smärtor i ena ljumsken. Det blev så småningom läkarbesök. remiss till röntgen och nu hoppas vi bara på ett bra svar.

 

Cleo har kommit hem

Bilderna tagna samma dag

Ikväll kommer släktingar på besök. Äldste sonen, sonhustrun och yngsta barnbarnet Linnea. Vi bjuder våra gäster på denna vackra och ständigt skiftande tavla som är vår utsikt och som vi aldrig tröttnar på. Bilderna är tagna från balkongen.

Sonen med familj fick problem. Kanske måste utesluta resan till Luleå.  Deras katt, ettåriga Cleo smet ut från lägenheten och bara försvann. En liten älskad katt i den stora staden med så mycket trafik. De efterlyste katten i en lokal facebookgrupp och en person med sökhund anmälde sig och ville hjälpa till och lyckades så småningom hitta Cleo. Den lilla rackaren hade gömt sig och kom motvilligt fram när hon lockades med kattgodis. Ägare till djur kan göra vad som helst för sina älsklingar har jag förstått. Har själv aldrig haft något annat än guldfiskar och de kan vara vackra men får aldrig status som familjemedlemmar.

Det är sommarfestival på gång i stan. Känner knappt igen någon av artisterna, men det spelar ingen roll. Det är marknaden, maten, folklivet och vackert väder som lockar. För mer än 10 år sedan var artisterna huvudattraktion. Bland annat var Tom Jones här under festivalen och sjöng Delilah så det ekade över Norra hamn. Då njöt vi tanter.

 

Finaste pojkarna och deras motsatser

Våra gäster från i förrgår, Levi 4 år och Vide 2 år, tycker att det här är den roligaste platsen i gammelfarföräldrarnas hem. Skåputrymmet där lastbilarna och bussarna har sitt garage och duracellkaninerna sover. Men allt känns ändå inte riktigt bra. Lille Vide tar min hand och visar vad han tycker är läskigt hos gammelfolket. Pendeln på väggklockan är obehaglig. Ticke-tackar och låter. Gammelfarmor förstår och stannar pendeln och då blir allt bra. Jag bara smälter inför dessa småherrar och undrar i mitt stilla sinne hur deras liv kommer att bli. Men, det får jag inte veta.

Får man skämta om religionen. Jo, det är absolut tillåtet. Man får skämta med påvar och andra makthavare inom det religiösa området. Plocka ner det pompösa och pekpinneaktiga och ta ner det på jorden. Lite skratt ovan molnen är bara befriande.

Men har man verkligen rätt att håna, förolämpa och bränna religiösa symboler? Det har man, konstigt nog. Men man undrar hur personen tänker, han som står framför en ambassad eller en moské och bränner en bok som är helig för så många människor? Känner han sig stolt över sin provokation eller vill han bli en kändis, en rubrik i kvällstidningen?

Jag är själv inte religiös, men tycker att respekten för troende människor gör att man inte skymfar dem genom att bränna deras kristna symboler. Tänker på min mor som skulle blivit illa berörd om någon bränt bibeln. Man ska inte bränna flaggor heller, det är dumt, plumpt och sårande.

Blå nyanser i Norra hamn.

Tändstickor kan man använda till att tända eld på grillkolen, laga något gott och bli populär istället för att bränna böcker och bli avskydd.