"Du ser ut som en liten gumma, numera," säger min yngste son.
"Jag, en gumma, jag som varken har käpp eller rullator, jag är väl ingen gumma."
"Jo, men en söt sådan", säger han för att mildra sanningen.
Aha, det är så jag uppfattas.
Innan jag blev en gumma.
Jag ser mig själv som ett fruntimmer. En ganska stor kvinna som har fler likheter med Julia Caesar än med Teskedsgumman. Lite svenskt mesig förvisso, men ganska rekorderlig. Det är min egen bild.
En studie gjordes på folk mellan 40 och 80 år. De fick peka på personer i en utvald grupp som de ansåg vara i samma ålder som de själva. De flesta jämförde sig med personer som var 10 år yngre. Det visar att vi tydligen går omkring och tror att vi är yngre och ärtigare än vad vi är.
Men om vi blir lyckligare av det, så varför inte.
Hej!







