Jordemor

I fredags gick barnbarnet Emma och jag på en intressant utställning kallad "Barnmorskan 300 år." 1711 utexaminerades den första kullen barnmorskor i Stockholm och dessa flickor måste svära  en jordemoder-ed, att alltid bistå födande, både rika och fattiga, höga och låga och aldrig avslöja vad som sades vid förlossningen.

Det är en fascinerande tanke att den första människa vi mött som nyfödda, är en främmande kvinna som varsamt tagit emot oss och sett till att vi börjat andas.

Mina bröder och jag är födda i kammaren i vårt barndomshem. Eftersom jag är äldst minns jag när barnmorskan (fru Theolin?) kom till vårt hem för att hjälpa en bror till världen. När barnet var fött fick resten av familjen komma in och titta på underverket som såg ut som en mumie, iklädd stora vita lindor, där benen var inpackade. Den lille kunde inte sparka och fick ligga där i sitt efterhand rätt våtvarma omslag. Varför och hur länge barnen lindades på detta sätt, vet jag inte, men så var det då.

I morgon blir vi sju miljarder människor på vårt klot och därför kan man nog vara säker på att barnmorskeyrket aldrig kommer att bli omodernt.

Trevlig kväll!

Kommentar till kommentarer

Den här frågan ställde Anders i en kommentar i gårdagens blogg:

"Om man lånar hundra miljarder till det redan skuldtyngda Grekland, blir då inte Grekland ännu mer skuldtyngt?"

Men svaret och krispaketet kom redan idag. Samtidigt som man lånar hundra miljarder till Grekland så skriver man ner skulden med 50 % och då blir Grekland inte mera skuldtyngt? Fyndigt! Hur nära var vi inte att hamna i eurofällan. Ett stort tack till alla som röstade nej. Jag har med åren lyckats förtränga hur jag själv röstade.

Nästa kommentar berättade att det är teddybjörnens dag idag. Så vår egen Nalle, iklädd det finaste hockeylagets skjorta, har fått en extrakram  och placerats på fina kudden i dubbelsängen.

De som bor i Luleå och har möjlighet, måste gå och se det fantastiska ljus- och ljudspel som visas vid museet. Det är spektakulärt och vackert och visas ännu några kvällar. Det är svårt att beskriva i ord och ännu svårare att få lyckade bilder i den mörka kvällen.

Ha det!

Blandad kompott

Ämne nummer 203 i boken "Frågor utan svar" lyder enligt följande:

I förhållande till folk i allmänhet - hur skattar du din egen fysiska attraktionsförmåga?

Din intelligens?

Om jag nu ska svara på dessa frågor utan att ha Luther eller Jante bakom mina breda axlar, så blir det ungefär så här på en skala mellan 1 - 10.

Min fysiska attraktionsförmåga är helt väck, vilket delvis beror på att jag är gammal. Folk i högre åldrar attraherar endast arkeologer. Det blir en 1:a på skalan.

Intelligensen pendlar mellan 2 och 8. En blandning mellan vis kvinna och dumskalle. Ibland förvånas jag över hur mycket jag kan, för att i nästa ögonblick skamset försöka dölja min okunnighet.

Så svarade jag! Vad svarar du?



Idag är det potatisens dag. Denna fantastiska knöl som man kan göra så mycket gott av. Som räddat våra förfäder från svält och som fortfarande är vår basföda. Älskad av alla utom fanatiska GI-anhängare eller andra konstiga dietförespråkare. Potatisen är väl värd sin egen dag.

Hej!

Lyckliga ansikten

Av en händelse såg jag en intervju på TV som gjorde mig både glad och imponerad. Skaparna av "Operation Smile" berättade om sitt arbete i Afrika, för att hjälpa barn som lider av svår gomspalt och andra käkskador. Team med plastikkirurger, sjuksköterskor och logopeder åker ner till dessa fattiga länder och opererar ansiktsskadade barn. I programmet visades bilder av svårt missbildade barn före och efter operationen och resultatet blev fantastiskt och ungarna fick ett helt nytt liv. "Operation Smile" drivs av insamlade medel och behandlingen är helt gratis för de fattiga familjerna.

Över 160.000 barn i världen har blivit hjälpta av organisationen, vilket ju är en imponerade siffra. Men behovet är stort och arbetet fortsätter.

I den rika delen av världen jobbar en del plastikkirurger med att försöka föryngra gamla ansikten. Tunna läppar ska bli förföriskt svullna och resultatet kan bli så här.

Är det inte nästan tragiskt?

Ha det!

Kommunalgrå tapet

Bilden ovan visar en tapet med några vilsna blå blommor här och var. Den har suttit i det som idag är vårt sovrum, troligen ända sedan huset var nytt. Nu har den gjort sitt och igår kom två gossar som i ilfart satte upp vår nya kommunalgrå tapet, som passar så bra till lägenhetsinnehavarnas hårfärg. Vi syns nästan inte när vi går in i rummet. Vi går in i väggen med andra ord.

Pojkrum med orange tapet.

Nej, jag är inte sarkastisk mot Lulebos kommunalgrå. Jag gillar det. Jag har upplevt det färgstarka 70-talet och det räcker. Jag glömmer aldrig vår randiga hall, de bruna fotbollsstora prickarna i arbetsrummet och de gröna medaljongerna i köket. Pojkrummen var tapetserade i starkt orange och brunt, sovrummet hade fondvägg med små apor klättrande i palmer. Vi tyckte att det var så snyggt. Förresten, det kanske vi inte alltid tyckte, men har man nu köpt en dyr tapet och satt upp den så måste det vara snyggt. Basta!

För övrigt ska jorden gå under idag enligt en amerikansk pastor. Skulle han ha fel får vi väl unna oss något riktigt gott och festligt under den helg som vi har framför oss.

Trevlig fredag!

I förfluten tid.

1911, för 100 år sedan, installerade Maria och Olof Hellgren vedspis i sitt hem i Rentjärn i Västerbottens län. Det var en stor händelse och underlättade hushållsarbetet i högsta grad för Maria, som tidigare skött all matlagning över öppen eld. Maria och Olof var mina morföräldrar.

1911 var Frans Oskar Mörtsell (Mörtsell i Mörttjärn) riksdagsledamot i 2:a kammaren för Norsjö och Malå tingslags valkrets. Han var högerman och tillhörde nationella framstegspartiet som sedan blev lantmanna- och borgarepartiet. Allt detta berättar Wikipedia. Hur en fattigson från Mörttjärn kom att bli riksdagsman berättas dock inte. Frans Oskar var min farmors bror.

1911 blir Sverige första land i världen som inför statlig filmcensur, vilket idag verkar en aning överdrivet. Då gjordes inga filmer om motorsågsmassakrar precis, motorsågen var ännu ej uppfunnen. Moralen var hög, baddräkterna vältäckande både på män och kvinnor och svart-vit skakig film från den tiden visar knappast något alls. Våld och sex på filmduken är ett långt senare påhitt och nu när det kanske behövs, finns ingen censur längre. Men om detta har jag ingen åsikt alls, utan slutar min blogg för idag.

Godmorgon!

Det doftar "Timeless"

Någon gång på 70-talet köpte väninnan och jag doftprodukter från ett företag som hette Avon. Vid ett tillfälle hade vi köpt en vacker burk med ett innehåll som kallades "Timeless." Vi satte på oss cremeparfymen och besökte Gammelstads Handväveri som hade en visning av mattor. Ganska snart fick jag en sprängande huvudvärk av den starka doften från parfymen. Väninnan led också av lukten och när vi idag använder ordet "timeless" betyder det med svärord och allt "F-n, vad det stinker."

Det doftade "timeless" på Norrbottensteatern i lördags, där vi såg pjäsen "Evigt ung." Någon, utan luktsinne, hade gjort sig fin och hällt rejält med "timeless" över kroppen.

Det doftar "timeless" på Storgatan nu och då. Någon affär med doftprodukter öppnar dörren till gatan, kanske för att skona sin personal och ge den frisk luft eller för att göra reklam för sitt söta doftande sortiment som gillas av somliga, men är "timeless" för andra.

Idag är det en vacker och solig dag, lämplig för oss alla att gå ut i naturen och snusa på hösten som alltid luktar friskt och gott.

Trevlig vecka!

Den bästa medicinen

Det är inte kul för personalen på apoteket som måste gå i konkurs. Det har blivit alltför många apotek i Centrum och fast vi alla tycker att det är dyrt med medicin och hälsoprodukter, så räcker inte vårt pillerätande till att hålla alla apotek vid liv. Dessutom kan man köpa värktabletter och plåster snart sagt överallt.

Det är inte kul när våra hjältar förlorar mot de kaxiga västerbottningarna i sista minuten i tredje perioden.

Det är inte kul att Juholt sitter kvar. Gråsossen inom mig gråter och känner sig partilös.

Som tröst för allt elände som hopat sig en fredag som borde vara mysig, tar jag i den sena kvällen min bil och åker till Kvantum och köper deras största chokladkartong. Det är nog i denna stund, den enda medicin som hjäper.

Ha det gott!

Hälsningskram

Egentligen är inte det här ett ämne för mig, eftersom jag lider av social inkompetens, men jag försöker i alla fall.

Vi som föddes i det kärva inlandet kramades inte i onödan. En klapp på axeln om något sorgligt hade hänt var tillräcklig tröst. Att karlar skulle krama varandra var otänkbart. Min första kontakt med familjekramen var när jag mötte mina svärföräldrar. Det var stora kramen och jag förfärades och gladdes på samma gång.

Idag är hälsningskramen mera naturlig. Den har blivit en rutinmässig hälsning och en karl kan krama en annan karl utan att det känns avigt. Men några  tyska män har bildat en förening mot hälsningskramandet, som de anser vara påtvingad kroppskontakt och många har anslutit sig till föreningen.

Aldrig kramas det så mycket som inom idrotten. Igår när Sverige besegrade Holland i fotboll utbröt stora kramkalaset. Tre välklädda herrar kramade varandra och skuttade runt i yster glädjedans. För att inte tala om spelarna som låg på varandra på marken i mycket nära kroppskontakt. Lyckan över en seger slutar i glädjetårar och kramar, både på plan och hemma i sofforna.

Slut för i dag och Kram!

I stormens öga

Naturens under?

Det är synd om Håkan Juholt. Han har feltolkat Riksdagens regler, han har inte förstått, han har bara satt kryss i fel ruta och nu är han utsatt för det stora drevet.

Hans parhäst Waidelich förstår att man kan göra fel och menar att eftersom Juholt nu betalar tillbaka, så är saken ur världen. NSD:s ledare tycker likadant. Vår egen stads kommunalråd är inte lika förstående. Han förstår ingenting och det gör inte jag heller.

Den gamla socialdemokratin stod för ärlighet, att man skulle göra rätt för sig och hjälpa den som i svåra lägen behövde stöd.

Dagens socialdemokrati är det synd om. Än en gång har partiet lyckats välja fel ledare. Juholt lär vara en rolig man, men den här fadäsen kan bli svår att skämta bort.

Har du en avvikande mening, så protestera gärna.

Godmorgon!

Belöningssystem

Norrbottensradion sände ett program som berättade om varför vi handlar en massa saker vi inte behöver. Vi finner alltid någon anledning till att belöna oss själva och då mår vi bra för stunden. Det är därför en och annan kvinna har 200 klänningar och 75 väskor i garderoben och mången man äger tekniska prylar för astronomiska belopp. Vi intalar oss själva att vi är värda prylen eller prylarna.



Själv känner jag ingen längtan efter att köpa kläder. Det är bara jobbigt och något som måste göras, eftersom vi lever i ett kallt land. Däremot blir jag lycklig och rikligt belönad om jag går på antikaffär eller loppis och gör ett fynd. Så småningom växer fynden till en samling och på bilderna ovan kan man se några av de icke nödvändiga,  men ack så roliga, inköpen.

Just nu har min äkta hälft känt ett starkt behov av belöning. Igår fick han bilen värderad och behöver BARA lägga till 50.000 kronor, för att köpa en något nyare bil. Ord som "snygg färg", "automatlåda", "billig i drift", "lagom stor", flödar ur hans mun. Så hjälp mig någon, att stå emot de positiva orden och den bönande blicken.

Trevlig helg!

Reklam från förr

Vinterfin på 50-talet

Reklam blir så mycket lättare ihågkommen om den är på vers. Vi som såg film på 50- och 60-talet glömmer aldrig brylcreme.

Brylcreme ger stil åt alla killar,

brylcreme från sju till sjuttio år

brylcreme, ja alla flickor gillar,

män med brylcremestilen på sitt hår.

Killarna från förr var fina, men något flottiga i håret av hårpomadan som alla använde. Reklamen var effektiv men effekten kortvarig. Var finns brylcremen idag?

Verskonsten inom reklamindustrin var väl utvecklad långt tidigare. De här verserna kommer från Allers Familjejournal 1922.

Säg mig liten Inga,

varför är du så fin?

Jo, mor min syr min klänning

på Singer symaskin.

Mor är rar och mor syr på Singer symaskin och den goda modern stiger upp i ottan varje morgon för att se till att familjens skor är skinande blanka.

Dina kvinnor vore hemmets högsta prydnad,

och må alla deras flit berömma,

där de sträva uti ödmjuk, stilla lydnad,

och om sagans fjärran länder drömma.

"Viking skokräm", säga de åt nya släkten

"Mågen I på Edra skodon smörja."

Stånden ständigt upp i första morgonväkten,

att med skornas skötsel dagen börja.



I samma Allers finns en annons för näsformaren "Orthodor", som ger ansiktet karaktär och borttager varje missbildning av näsans form, oavsett om det är medfött eller ådraget senare. Sneda, breda, nedhängande näsor, puckelnäsor, få alla vacker form. Förträffligt för herrar, damer och barn. Hos de sistnämnda uppnås resultat redan inom loppet av några dagar. Försändes diskret mot efterkrav.

Den 90 år gamla näsformaren borde nyproduceras. Den skulle göra dundersucce, för vi älskar att bli lurade.

Godmorgon!

Nästan allvarligt

Seriös forskning är erhört viktig. Den medicinska forskningen räddar liv och kan utrota sjukdomar och i enstaka fall även ge forskaren ett Nobelpris.

Men sen finns det en annan typ av forskning. Där man kommer fram till att brunögda människor lättare får ont i halsen i september än blåögda, eller att vita getter bräker oftare än brokiga, eller att med fyra koppar kaffe och ett glas vin per dag lever man längre, än om man dricker te och är nykterist.



Jag läser i Dagens Nyheter att varje år utdelas pris till den mest skrattretande forskningen och i år går Fysiologipriset till en studie, som visar att gäspningar inte smittar bland sköldpaddor. Medicinpriset går till forskare som visat att människor ibland fattar sämre beslut, ibland bättre beslut om de är extremt kissnödiga. Hur går den forskningen till frågar man sig? Kanske så här:

"Behöver du kissa?"

"Ja, extremt mycket!"

"Bra! Vad har du fattat för beslut?"

"Att jag ska gå och kissa."

"Det var ett bra beslut. Jag antecknar!"

Januaribarn

Enligt text-TV visar statistik att folk födda i januari är smartare än folk födda under senare delen av året. Det är statistik som förtjänar tilltro, tycker denna januarifödda bloggerska.

Godmorgon!

Vi tycker olika

Helen Sjöholm och Luleå Kammarkör underhöll mig och många andra på Kulturens Hus under fredagskvällen.

Helen är rund och fin, hon väntar tvillingar och det syns. Hennes röst är magnifik och håret reser sig på armarna när hon sjunger Gabriellas sång, So-lo-la och en vacker sång av Benny Andersson. Hon är rolig i mellansnack och agerar säkert. En musikalisk höjdarkväll.

Det var min upplevelse. Annorlunda var kvällen för NSD:s recensent. Han tycker inte att föreställningen lyfter. En låt som i mina öron var oerhört vacker, var för honom ett pekoral och hennes mellansnack har han hört förut och programmet var för långt och han var tvungen att gå i förtid för att hinna skriva i tidningen.

En recensent är en person som tycker, och som har betalt för att tycka och knappast behöver betala sin egen biljett. Det yrket väljer jag i mitt nästa liv om det nu skulle bli ett sådant.

Ha det!