Nostalgi

En gång för länge sedan, stod jag vid majbrasan i min barndoms by och någon kom förbi och berättade att en prins blivit född i kungariket. Tidigare fanns bara prinsessor. Genom hela riket ljöd en suck av lättnad. Monarkin var räddad, ty på den tiden var flickor veka varelser, som inte klarade av att bli vare sig  präster eller regenter.

Under tonåren blev valborgsmässoafton den kväll när man bytte från vinter- till sommarkläder. Oavsett väder blev det sommarkappa, kjol, nylonstrumpor med söm och tunna skor. Huttrande av köld stod man och lyssnade till Malå manskör som sjöng vackert i "Var skog har nog sin källa", för att veckan efteråt insjukna i urinvägsinfektion och feber. Därifrån kommer uttrycket "den som vill vara fin, får lida pin."

Denna dag är det återigen valborgsmässoafton, den nyfödde prinsen blir pensionär och jag har åstadkommit ett nostalgiskt blogginlägg..

Ha en underbar valborg!

Vägen hem

Chauffören är "döless"

och hemvägen lång.

Han blundar, och sen

har vi himlen på gång.

Nej, riktigt så illa var det inte. Men de 96 milen mellan Vendelsö och Luleå tar aldrig slut denna dag. Tröttheten tar över och vi tvingas pausa vid de mest underliga platser för att chauffören inte ska somna vid ratten.

Väg E4 är på långa sträckor totalt befriad från skönhetsupplevelser. Enda undantaget är Höga kusten. För övrigt är det otaliga mil av skog och ännu mera skog.

Min far påstod att det i bilens barndom fanns regler för hur en väg skulle anläggas. Det skulle ske enligt följande paroll: "Väg skall byggas med sköna kurvor och i vacker natur, allt för de vägfarandes förnöjelse." Så är det inte idag. Kurvorna är borta och även förnöjelsen.

 Den sol som värmde oss under påsken hade fått isarna att försvinna överallt utom just nedanför vårt fönster, där blåsvart is ligger kvar och väntar på mera värme.

-

Hej!

Vardag

Det har varit en fin påsk med mycket god mat, strålande sol och födelsedagsfirande. Nu är helgen slut och allt återgår till det normala.

Men först får vi uppdraget att skjutsa lillasyster till dagis. Det ansvaret tar jag på så stort allvar att sonhustrun lovar ringa till dagis och meddela att barnet åtföljs att två virriga gamlingar från övre Norrland. Dagisfröknarna ser glada och nyfikna ut när vi kommer och vi kan med största trygghet lämna det rara barnbarnet i deras vård.

Men nu är bilen är packad och vi reser hem till vardagen.

Hej, hej!!

Trevlig Påsk!

TREVLIG PÅSK!



TREVLIG FÖDELSEDAG!

Mannen från vildmarken, distriktsmästaren i abborrfiske 2010, hockeyfantasten och brodern fyller många år idag. GRATTIS!

Och nu blir det påsklov.

Svarta fladderbyxor

Nej, det blir inget Blåkulla i år, men en resa kan det bli. Det innebär att man måste titta in i sin garderob och plocka med sig något klädesplagg, utöver de som sitter på kroppen.

Min garderob är sorglig att skåda. Det insåg mitt barnbarn redan för 15 år sedan då hon sa: "Men farmor, har du bara svarta fladderbyxor?" Den lilla flickan hade god iakttagelseförmåga redan vid tidig ålder och såg tydligt att "den gamla" inte riktigt hängde med i modesvängarna.

15 år senare är stommen i garderoben fortfarande "svarta fladderbyxor", kombinerade med västar från 90-talet och något ensamt, enstaka nyare plagg.

Ointresset för kläder är stort och jag är totalt ute vad gäller både ålder och kläder. Men just i år, har det sagts mig, är det väldigt inne att vara ute.

Godmorgon!

Plats för liten bil

Under det hus som vi bor i, finns ett garage för många bilar. För att få en plats i detta garage ska man ha tur. Om man har tur och får en garageplats kommer man snabbt underfund med att utrymmet är avsett för mycket små bilar. Så små bilar finns knappast numera och därför är det stor konst att få sin egen bil i normalstorlek att rymmas innanför de svaga vita streck som anger platsen där bilen ska parkeras. Detta vet vi, eftersom vi fått låna en plats under en månad.

Garaget är dessutom i likhet med andra parkeringshus fyllt med stolpar. I detta fall är stolparna vadderade, vilket jag antar att försäkringsbolagen krävt, efter att ha fått särskilt många skadeanmälningar från just det här garaget.

Efter att ha parkerat sin bil, återstår att komma ur förarsätet utan att skada bredvidstående bil. För det krävs att chauffören är böjlig och slank. Eventuella passagerare måste självklart kliva av innan parkering påbörjas.

Trots denna min jeremiad är en liten, liten plats i detta stora garage det enda vi önskar just nu.

Ha det gott!

Inför helgen

Den här bílden illustrerar min verklighet den senaste månaden. Detta garage har varit smockfullt av allt, utom just bil. För att få garaget att se ut som på bilden, har jag fått offra min gamla rygg, som de senaste dagarna protesterat mot den behandling den utsatts för.

Skellefteå lyckades inte vinna finalhockeyn över Färjestad, vilket var synd eftersom vi Lulebor är generösa mot våra bröder och systrar i söder och önskar dem ära och seger.

Luleå kommun har alltid varit duktig på att pryda sin stad. Isskulpturerna i Stadsparken är typiska exempel på ett bra och uppskattat jobb av Parkförvaltningen. I dag pryds staden av denna något märkliga skapelse. På en spänd lina hänger en massa kläder i olika färger. Är det kommunens verk? Är det en klädfirmas reklam? Är det påskpynt? Är det konst? Frågorna hopar sig och jag hoppas att någon har svaret.

Ha det gott!

Bestämda åsikter

Min allra närmaste omgivning brukar påstå att jag kan vara hamig och mesig och liksom Hasse Alfredssons revyfigur inte ha några bestämda åsikter alls.

Det stämmer inte när det gäller idrott. Jag är en lokalpatriot av värsta sort och helt klar över vilka som är mina hjältar och viker inte från min åsikt.

Det stämmer inte när det gäller kungahuset. Victoria bör bli regent i Sverige och ingen ska komma och sparka henne från det jobb hon är så perfekt för.

Det stämmer inte när det gäller politik. Där är jag helt klar över hur landet ska styras. Tyvärr finns det inget parti, som har riktigt samma åsikt.

Så egentligen är jag ett rivigt fruntimmer som vet vad jag vill och har bestämda åsikter om det mesta.
Men allt detta är dolt bakom en försiktig uppsyn som kan lura även de som står en närmast.

Så den person som framstår som snäll, ödmjuk och lågmäld, kanske i hemlighet döljer en riktig satmara och bakom den elake, tvärsäkre och högljudde kanske i själva verket finns en empatisk mjukis.

Ha det!

Något överdrivet

I söndags lyssnade jag till Mannerheim och Tengbys program, där en kvinna berättade att "det värsta hon visste" var äldre damer, som gick in i affärer med cykelhjälm på huvudet. För mig får damer ha vad som helst på huvudet, det irriterar mig inte alls, men även jag använder uttrycket "det värsta jag vet" om bagateller som inte alls är "det värsta jag vet."

"Katastrof" är också ett ord som man gärna använder, när man drabbas av små retfullheter i tillvaron, som verkligen inte alls är katastrofer.

Man kan också dra in Himmelriket i sina meningar. Sportreportern i TV sa i söndags: "För Guds skull, se på Sportspegeln i kväll." Tror inte att Gud, om han existerar, skulle bry sig det minsta om Sportspegeln och inte vill han att vi ska se den för hans skull.

Men om man alltid skulle tänka på betydelsen av de ord man säger, blev man säkert ganska tystlåten.

Hej!

Resan med Gripsholm

Idag för exakt 64 år sedan, den 11 april 1947, klockan 12.00 på dagen, stävade passagerarefartyget Gripsholm ut från New Yorks hamn. Bland de ca 1000 passagerarna fanns min blivande svärmor och svärfar samt deras 3 barn, en gosse på tio och två flickor på 6 och 2 år.

Åtta dygn senare anlände fartyget till Göteborg. Dagarna ombord hade varit grymma mot den sjösjuke fadern, men resten av familjen hade mått bra och var i prima form.

Resan till Västerbotten företogs i en Chevrolet av 1941 års modell, som väckte uppmärksamhet i ett land där bilar var relativt sällsynta hos gemene man.

Åren rinner undan med en fart som förskräcker. Svärföräldrarna är döda, den 10-årige gossen sitter i vårt vardagsrum med ett svårlöst korsord, småflickorna är livfulla, pratglada, pensionerade gråhårsdamer och gamla Gripsholms öde beseglades redan 1966, då det såldes till Italien som skrot.

Trevlig vecka!

Konst uppåt väggarna

Nu är lägenheten överfull av möbler och tiden är kommen för oss att sätta upp våra tavlor.

Vi mäter, spikar och svär. Att placera konst är ett utmärkt tillfälle att testa äktenskapets hållbarhet. Jag tycker att det mesta blir fel, passar inte ihop, måste göras om. Den äkte mannen tycker att allt blir fantastiskt, kan inte bli bättre och det perfekta kan man inte ändra på.

Stramaljen? När ska den få kultstatus? Förspilld kvinnomöda, kallas det visst. Nu är det inte min kvinnomöda utan ett auktionsinrop för 40 kronor. Klart att det ska sitta uppe hos en feminist.

Till sist ger vi upp. Hälften av tavlorna får vila i något lämpligt utrymme till en annan gång, till ett annat år eller till ett annat liv.

Trevlig helg!

Broder

Dags för en gratulation. I dag fyller Mozartälskaren, Skellefteå hockeyfantasten, poeten och brodern ett antal år. Han är många år yngre än vad jag är, så han kommer inte ihåg att vi samtidigt bott hemma hos våra föräldrar. Han minns mig bara som en finfröken som kom på besök då och då.

Poeten Anders har tillsammans med sin fru Nahide gett ut en diktsamling och jag skulle så gärna vilja skriva ner någon av födelsedagsbarnets opus, men sparar det till den dag i framtiden, då blogspot fungerar som det ska.

Vad hände?

Bara för din skull Anders, hoppas jag, osjälvisk som jag är, att ditt kära hockeylag firar dig med en vinst i kväll.

Ha det!

Mest värdefull

"Ish wird glucklish when ish schparken fick, aus der Schwedische Wasserfall", sa den tyske direktören på sin underliga dialekt. Han fick lämna sitt jobb efter fem månader och som plåster på såren fick han 20 miljoner kronor.

Samma vecka vill SAAB ge sina chefer och sin VD en extra bonus utöver den ordinarie bonusen, samtidigt som företaget har stora problem med att betala sina leverantörer.

Samma vecka talar Anders Borg om löner. Han anser att ingångslönerna inom serviceyrkena är alldeles för höga. Att de som redan har sämst betalt för sitt jobb, egentligen har alldeles för mycket betalt.

Vad kan man då lära av detta: Jo, att en oduglig direktör är 100 gånger värdefullare än en nyanställd person i ett serviceyrke. Det är en underlig värld vi lever i.

-

Godmorgon!

Goda gärningar

I dag borde jag skriva om goda gärningar. Det där som gör att vi platsar i himlen. Det behövs dessutom i bloggen som motvikt till syndabekännelser och dåliga samveten. Ifall HAN däruppe finns och läser bloggar, så kan det vara bra att ställa sig framför spegeln och upprepa: "Jag är fantastisk, jag är bra, vete sjutton om jag inte är lite intelligent också." Och sen man berömt sig själv även skriva ner det i bloggen.

Till mina goda gärningar hör följande:

1. --

Nej, jag har varken räddat någons liv eller försvarat någon som mobbats eller arbetat utan lön eller tagit hand om hemlösa. Men medelhygglig och medelärlig har jag varit, aldrig elak, bara tänkt elaka tankar ibland. Så om det finns en himmel och ett helvete, så lär jag väl hamna på någon sorts mellanvåning, någonstans mellan Hitler därnere och Moder Teresa däruppe.

Och där på mellanplanet ses vi, du och jag!

-

Hej!

Champagne till frukost

Vi fick en blombukett idag. Lulebo uppvaktar tydligen sina nya hyresgäster med blommor. Vi tackar så mycket!!

"Man ska göra livet lätt för varandra", sa Hernefeldt, som vi lyssnade på under förra veckan. Hernefeldt är mest känd för att en gång i tiden deltagit i "Robinson." Varje lördagsmorgon gör han iordning en frukostbricka till sin fru och på brickan står frukt och ett glas champagne. Under tiden hon njuter av denna ovanliga frukost, plockar han disk och rastar hunden. Han har även uppfostrat sina söner till att vara lika uppvaktande.

Att vi kvinnor skulle uppvakta våra män, talades det inte alls om. Antagligen är vår blotta närvaro tillräcklig för att karlarna ska bli glada. Så är det nog!

Nu ska jag ytterligare glädja min man med att ta fram hammare och spik och be honom sätta upp några hyllor i hallen. Under tiden står jag bredvid och ger uppmuntrande tillrop.

Häpp!

Det dåliga samvetet

I förrgår ägnade jag mig åt syndabekännelse. I dag fortsätter jag med "dåligt samvete", som lär vara en kvinnlig åkomma. Det som gett mig extra dåligt samvete genom livet är följande:

1981 fick min man en drömresa av sin mor. Hon bjöd honom på en resa till sitt hemland USA för att de skulle få träffa släkt och vänner. Jag fick gärna följa med om jag betalade min resa själv.

Jag bestämde mig för att följa med med man och svärmor till USA. Vi såg Klippiga bergen, Niagara, Toronto, Denver och Detroit och hela tiden i sällskap med mitt dåliga samvete. Vi hade lämnat våra söner som då skulle fylla 17 och 15 år ensamma hemma i huset. Visserligen både med mat och pengar, men ingen vettig förälder lämnar sina tonåringar ensamma i tre hela veckor. Men det gjorde vi!!

Ingen har klandrat mig för att jag reste. Det dåliga samvetet skapade jag på egen hand. Allting gick ju väl härhemma och en trasig gungstol och en sprucken vas var enda beviset på att det någon gång gått vilt till.

De kvarlämnade sönerna är i dag i den gyllene medelåldern och har nog ingen förståelse för moderns dåliga samvete över dessa tre ensamma veckor då de antagligen njöt av friheten från föräldrarna.

Ha det!