På 80-talet var det vanligt att arbetsgivarna skickade sin personal på speciella kurser, elakt kallat flumkurser. Själv hade jag en alltför obetydlig anställning för att komma ifråga, men "någon jag känner väl", deltog i ett antal sådana kurser.
Vid ett tillfälle handlade kursen om gruppdynamik. Deltagarna fick ligga i en ring på golvet och hålla varandras händer och under en lång stund titta på en kvist. Vid ett senare tillfälle under kursen uppmanades deltagarna att ansikte mot ansikte, uppriktigt och ärligt, berätta vad de tyckte om, eller inte tyckte om hos varandra. Det var inte så lyckat och den typen av kurser kritiserades eftersom en del personer tog kritiken så allvarligt att de fick psykiska problem.
Vad gör man på dagens kurser? Ja, inte vet jag, man kanske rentav lär sig något.
Hej, hej!
13 kommentarer:
Folk åker på flumkurser även i dessa dagar. Det är jag övertygad om. Överallt hör man ju om folk (läs: anställda) som flyger och far för att "lära och förkovra" sig inom sina yrken. Och allra helst ska förkovringen ske så långt från hemmet som möjligt (gärna utomlands!) med god mat, vin och tid till bad och utflykter.
Om de lär sig något? Tja, därom tvista de lärde.
Jag var faktiskt på en sk.Kick Off på Bodensia.När det var minns jag inte.DET var flum om nåt.Två dagar dessutom och jag blev sjuk.Hade feber på natten,usch!Jag minns det då inte med glädje.
Annica: Det är höjdarna i samhället som åker långt och äter gott när de förkovrar sig. Vanliga knegare får nog kursa på betydligt simplare ställen tror jag.
Yvonne: Har inte vi postisar varit på någon kurs på Scandic med en dansk som ledare? Han var mycket försenad och hade halsbränna. Detta botade han enligt egen utsago genom att tänka på att han svalde tjock grädde som tog bort den brännande känslan. Minnet är svagt och jag minns inte vad vi lärde oss.
På 80-talet åkte vi mycket till Finland för "personaldagar" och "teambuilding", minns jag. Diverse "sitta i ringen" och "tala ut" förekom. Att vi åkte till Finland berodde nog mest på att det fanns taxfree alkohol på färjan mellan Umeå och Wasa. Särskilt hotell Sorsanpesä i Seinäjoki erinrar jag mig. Vilket enormt fint ställe! Lärde mig nåt? Inte som jag kommer ihåg i alla fall.
Gemensamt för oss är tydligen att vi inte riktigt minns. I ditt fall Anders torde det vara taxfree alkoholen som spelar in. I mitt fall är det väl åldern.
Det är nog som i Anders fall. Trevligt att komma ifrån och god mat och dryck höjer upplevelsen. Själva kursandet glömmer man oerhört fort. Har bl.a. genomlidit en otroligt seg genusutbildning på Åland, så utbildningens brister uppvägdes av god buffé och "billig" alkohol.
Peter: Genusutbildning låter som en vettig kurs. Synd om "billig" alkohol får deltagarna att att gäspa.
På nittiotalet hade polisen sin fjällräddningskonferens på Ålandsbåten. Då handlade det nog mest om att fjällorna fick vara rädda och mindre om fjällräddning.
(jag fick inte vara med)
Så orättvist! Varför fick inte du vara med?
Den absolut värsta konferens jag varit med om var en tvådagars. "Posten i försvaret i händelse av ofred" hette den ungefär. Intet ett öga var torrt, förlåt öppet, dag nummer två.
Den kursen låter inte alltför munter men jag är mest imponerad av att dina ögon är öppna vid den tid du skrev kommentaren. Vad är på gång?
Frun i huset ska leda en konferens(!) i ämnet "salutogent förhållningssätt" idag, så som den toffel jag är så klev jag upp för att försöka se till att hon inte behövde åka frukostlös.
Anders: Jag blir så imponerad och skulle gärna gå på den av hustrun hållna konferensen i detta okända ämne. Får väl studera ordboken.
Skicka en kommentar