Ensam i främmande skog.
"Den stora fördelen med att bli gammal är att man inte har dött i förtid." Så har någon klok person sagt och man kan bara hålla med.
Nackdelarna är fler. Många av oss som nått mogen ålder har problem med att komma ihåg vad folk heter. Förra veckan mötte jag två "tjejer" på stan, som jag jobbat med på posten Luleå 1 någon gång emellanåt på 80-talet. Vi pratade om ditten och datten och när jag efteråt skulle berätta för vidhäftande make vad tjejerna hette, så var deras namn helt borta.
Av de 100 miljarder hjärnceller man har i början, försvinner 1 cell i sekunden. Det är nog nu det börjar märkas.
Godmorgon!
4 kommentarer:
Det är med minnet som med datorer - de lever sina egna liv. Ibland fungerar de och ibland inte.
Helt obefogat kan minnet komma dragandes med någon helt oväsentlig person/händelse för 40 år sedan för att i nästa sekund totalvägra att tala om varför man plötsligt befinner sig i rummet intill för att hämta/göra NÅGOT. Men VAD?
Kanske är man mer okoncentrerad nu än man var förr.
Annica: Om jag räknat rätt försvinner 31.536.000 hjärnceller på ett år. Av de 100 miljarderna celler skulle man vid min ålder ha kvar ca 75 miljarder. Det är väl inte så dåligt. Fast det finns stunder när jag känner mig nästan utan.
Det viktiga är inte antalet celler utan hur man använder dem. Jimmie Åkesson har betydligt fler celler kvar än du, men använder han dem på ett bra sätt? Nej, men han kanske sparar dem i hopp om att kunna använda dem senare i livet.
Peter: Kan man spara sina celler? Och hur gör man det?
Skicka en kommentar