Den stora adventsstaken i Luleå centrum.-
När jag var en liten baby, föreslog min farmor att jag skulle heta Claudia Albana Maximiliana. Farmor var antagligen en skämtsam kvinna, eller också hade hon en livlig fantasi.
-
I stället fick jag ett vanligt ljummet namn, numera mestadels buret av kvinnor mellan 65 år och himmelriket. Namnet var vanligt bland postkassörer. Under en period var vi tre Gunnel på samma arbetsplats.
På 90-talet fick Gunnel en egen låt. Det var Lasse Berghagen som sjöng, "Du är ljuset i min tunnel, Gunnel", vilket gjorde att jag under en period kallades Tunnel-Gunnel av min rara barnbarn.
Nu är Gunnel i blickpunkten igen. Hon blev deprimerad och ledsen och lade sig ner på marken i vårt kalla klimat och vägrade att resa sig. Envist låg hon kvar i tre veckor innan veterinären kom och förpassade henne till de sälla jaktmarkerna. Så kan det gå om man heter Gunnel och är en kamel.-
Trevlig helg!
5 kommentarer:
Visst är det kul med den stora ljusstaken?!!
Jag har aldrig gillat mitt namn.En period var vi faktiskt 5 st.Yvonne på posten.dessutom fanns det 2 till som slutade ganska tidigt.
Adventsstaken är en fantastisk prydnad för staden. Hoppas bara den får vara i fred för klåfingriga korkmoppar.
När jag gick i skolan fanns det många Evor, Lenor, Birgittor och Margaretor, men bara en Annica. Jag tyckte inte om mitt namn när jag var barn, men nu gillar jag det.
Jag undrar vad man skulle haft för namn och man själv fått bestämma när man blivit myndig.
Jag vet att jag gillade namnet Erica och så skulle jag nog kallat en dotter.
När du nämner kameler kommer jag att tänka på "hockeyn mecka" som dina bröder brukar kalla den där platsen där man ibland försöker sig på den ädla konsten att spela ishockey.
Peter, såg idag ett matchreferat i J 20.
Kamelerna behärskade den ädla konsten. Av hänsyn nämner jag inte namnet på det andra laget, men det var något med konsum.
Skicka en kommentar