Nyanser

Blått

Grått

Någon av mina facebookvänner "gillade" en bild på Stefan Löfven, där han i en ditsatt pratbubbla yttrade: "Jag är en idiot." Facebookvänner är ju inte alltid detsamma som riktiga vänner och när någon "gillar" kommer bilden upp på ens egen sida.

Nåja, alla har rätt att tycka illa om politiker som formar vår tillvaro på alla sätt. Men jag chockades av de kommentarer som följde bilden: Så här lät det:

Kunde inte hans föräldrar använt preventivmedel.

Han rår inte för att blev tappad i golvet när han var barn.

Mura in honom.

Utvisa svinet till Somalia.

Byfåne.

Imbicill.

Att alla dessa kommentarer är "imbicilla" är det väl ingen som helst tvekan om. Jag tyckte att det var bra när internet, bloggar och facebook blev var mans möjlighet, där vem som helst fick skriva och tycka om vad som helst. Men friheten har lett till missbruk. Ingen politiker, kändis eller "vemsomhelst" ska behöva tåla idioter som saknar förmåga till konstruktiv kritik utan bara vräker ur sig svordomar och könsord. Kanske dags för censur. Åtminstone borde vissa ord dödskallemärkas och ej få användas som tillmälen till annan person.

De allra värsta kommentarerna har jag utelämnat. De är för olämpliga att använda i en blogg. Alla dumskallar som kommenterat är för mig totalt okända. Absolut inga vänner.

Tjingeling!

Tack vare sparbössan

Spara och Slösa var systrar och varandras motsatser. De var välkända figurer i tidningen Lyckoslanten fram till år 1963 och lärde oss barn hur vi skulle uppföra oss. Spara var den kloka som tänkte sig för, medan Slösa inte tänkte alls, utan spenderade alla slantar hon kom över.

Jag borde ha levt som Spara och lagt varenda krona i sparbössan och låtit mynten ligga kvar. Det hade gett mig en god ränta, något som inte Teliaaktien eller en del andra misslyckade penningplaceringar gjort.

I lördags gick jag på Savoy med min sparbössa som innehöll 112 kronor i mynt från åren före 1962. Jag gick smågnolande därifrån med 1.235 kronor. För varje gammal 25-öring betalade köparen 3:50, för varje enkrona 10:50.

Efteråt kände jag för att spendera och började med att bjuda äkta mannen på kaffe och kaka på Uni:K café. Men det skulle jag aldrig ha gjort, det blev katastrof.

Men därom berättar vi en annan gång.

Hej!

Vi gratulerar!

Den 7 september 1966, alltså för exakt 50 år sedan, stod jag vid telefonen i vår lägenhet på Krongårdsringen 16 och talade med min bror. Han var stolt som en tupp och berättade om sin lille gosse som han dagen innan blivit pappa till. Någon timme senare åkte jag själv till BB och samma kväll födde jag vår andre son.

Bilden troligen från badplatsen i Malå.

Idag fyller Lasse hela 50 år och hans far och jag reser oss från tevesoffan och utbrister i ett fyrfaldigt leve och ett stort GRATTIS till jubilaren.

Ha en fin dag!

Nostalgiresa

Augusti månads sista dag gjorde vi en biltur till Malå, den kommun där jag är född och tillbringade de flesta av mina första 20 år i livet.

I det gula huset i Mörttjärn är jag född. Då, för länge sedan, var huset rött och timrat, med vedspis i tre rum för att hålla värmen och med utedass i ladugården (fuse). När jag var 14 år moderniserades huset och fick alla de bekvämligheter som vi idag tar för givet.

Besökte också bror och svägerska som från sin altan har denna fina utsikt över Lainejaursjön.

Det här är Springlidens byahus. En gång för länge sedan var det en skola, där jag gick mina tre sista folkskoleår. Minns inte så mycket från den tiden, varken bra eller dåligt. Men nyutexaminerade fröken Gunvor Andersson var en pärla.

Kommunhuset var min arbetsplats under tre år. Malå, som fram till 70-talet någon gång kallades för Malåträsk.

I högre ålder blir man nostalgisk och tänker på det som varit. Inte så konstigt eftersom framtiden knappast finns och inte känns speciellt rolig att tänka på.

Så talar en sann pessimist!

Hej!

Släkten är bäst

Lördag eftermiddag fick vi kärkommet besök av sonen Lars och sondottern Amanda som numera lämnat Luleå för storstan. En populär visit och en trevlig kväll för oss alla, men alldeles extra trevlig för "gammelfolke."

Bilden ovan är från "Norra Västerbotten" 1958, när tidningen gjorde ett reportage om familjen Lindbergh som lämnat USA för att bosätta sig i Bureå. Svärmor Viola, född i Detroit hade både mexikanskt och tyskt ursprung. Klickar man på bilden blir den större och läsbar.

Familjen Lindberghs ätteläggar med respektive träffades i söndags i Bureå. Två bröder och tre systrar som växt upp och numera har en vördnadsvärd ålder. Åtminstone den äldste, vars 80-årsdag närmar sig med stormsteg. God mat och trevlig samvaro, som alltid när vi träffas. Mellansyster Ingrid får ensam representera familjen eftersom vi glömde att ta en bild av alla syskonen tillsammans.

Ha en fin tisdag!

Så det kan bli

Mel: Du ska få min gamla cykel när jag dör.

Inte ska du gå på krogen och bli full

för då vinglar du och ramlar lätt omkull.

Inte ska du ratta bilen

över bron i andra filen,

så polisen ser att du är lite "lull."

En minister i vårt land ska vara klok,

inte köra bil som vilket annat tok,

när promillen blir dilemma

får man lämna bilen hemma.

Ta en taxi dit man ska, det går som smort.

Det är dyrt att gå på krogen för envar

ännu värre om man kändisstatus har.

Med ett jobb som en minister

ska man inte visa brister,

för då har man inte längre jobbet kvar.

Hej!

På spaning med mobilen

På väg hem möter jag två ynglingar. Just när de passerar mig hör jag den ene säga: "Nu är jag väldigt nära draken."

Ett kort ögonblick tror jag att killen är oförskämd mot mig, men inser ganska snabbt att det finns någon pokemonfigur alldeles i närheten.

Det är djupt koncentrerade människor som ensamma eller i grupp stirrar i sina mobiler och vandrar runt i våra parker, ständigt letande efter något. Nyttigt, säger de som menar att det är bra om dataspelande ungdomar tar sig ut i naturen. Fånigt, säger de som tycker att dataspel alltid är fel.

På spaning efter Pokemon?

Jag tycker "pokemonletandet" ser ganska roligt ut och vore jag inte så gammal och tråkig, skulle även jag ut i parkerna och leta efter drakar.

Ha en fin helg!