Godis är gott

Det är internationell matmarknad i stan. Hela Storgatan kantas av stånd där man erbjuder mat från andra kulturer, ostar, bakverk, godis och mycket annat.

Det brittiska godisutbudet var enormt. Godbitarna kostade 29 kronor/hektot och jag lockades att köpa fyra färggranna klumpar (se bilden ovan). Det kan man gott unna sig, tyckte jag, som gärna unnar mig. Speciellt det som är sött och gott. "97" (ninetyseven), sa den glada damen i kassan och jag chockades men betalade snällt.

Dessa brittiska godisar vägde multum. Bastanta klossar som bara smakade socker. Det dyraste godis jag någonsin köpt.

Men vad gör väl det. Alliansens glada företrädare kunde med stor entusiasm berätta att vi över 65 får hela 100 kronor mindre i skatt per månad nästa år och det räcker precis till fyra brittiska sockerbomber.

Hej!

Också ett mode

"Efter 50 års äktenskap fick jag äntligen en komplimang."

"Vad sa han då?"

"Jo, han sa: Du har då alltid varit en djäkel på att äta."

Ovanstående var ingen komplimang från äkta hälften till mig, det var bara en så kallad "rolig" historia från någon tidning.

Men lite för mycket "äta" kanske det ändå har blivit genom åren. Jag fick nämligen en förflugen tanke om att förnya min garderob. Jag vet precis vad jag vill ha. Under de senaste 25 åren har svarta fladderbyxor prytt min kropp både till vardag och fest.

Själva ordet "fladderbyxor kommer från 6-åriga Emma som en gång frågade:

"Farmor, har du bara svarta fladderbyxor?"

Men "fladder" ingår för närvarande inte i affärernas sortiment. Här är det slimmat och åtstramat kring bak och ben. Jag får nog vänta på att 80-talets mode med härligt utsvängda byxben ska återuppstå.

Hej!

Budgivning

Jag tillbringade söndag förmiddag på Hertsö Miljögård där Luleå Auktionsverk hade sin sista sommarauktion för året. Mycket folk och mycket prylar, precis som det ska vara.

120 konor för två kilo tung glasvas.

Risken med att gå på auktion är att man dras med i budgivningen och kommer hem med något som man varken behöver eller ens vill ha. Kanske borde jag ha hållit tyst och inte ropat på den där vasen, men nu är den min och det lönar sig inte att ångra vad man redan gjort.

På vägen hem märkte jag att en del björkar var nästan gula. Är sommaren redan slut? Nog är hösten en fin årstid men den behöver inte ha så bråttom.

Trevlig vecka!

Bland hattar och mössor

Reklamkepsen. Alltid lika populär bland äldre män.

Det är inte bara det att vintern är lång och kall och att man riskerar att bryta armar och ben i ishalkan. Man måste också bära mössa för att inte frysa öronen av sig.

Själv har jag provat vartenda exemplar som finns på ett närliggande varuhus, men mitt huvud är för stort och för brett  för att passa till dagens huvudbonader.



Pappa Sven bar ingen missklädsam mössa. Han fegade inte för kylan, utan tog sin hatt, sin kostym och slips och åkte ut på sparken för att dela ut ransoneringskort till byborna. Det här var på 40-talet.



Så här skulle herrarnas och damernas mössor se ut på 50-talet. Bilden är från  Wiskadahls katalog 1952.

Snyggt? Nja, men herrarnas fårskinnsskapelser såg rätt varma ut.

Så kom 60-talet och de hemvirkade hattarnas tid. Jag var elegant i en mossgrön egenhändigt tillverkad hög skapelse som jag var ganska stolt över då. När jag idag ser ett fotografi av mig själv och hatten så liknar den mest Petsons huvudbonad. Petson, han med katten Findus.

Nu ser jag fram emot en mild vinter, där jag liksom pappa Sven slipper ta på mig en missklädsam mössa.

Ha det!

Det stora utflyktsmålet

I dag skiner solen, det är fem plusgrader, gräsmattorna är gröna och tomten kommer om exakt en månad. Just denna dag åker den gamle mannen och jag till det stora möbelvaruhuset i Haparanda. För mig är resan och vandringen runt varuhuset och fikat  för fem kronor en trevlig upplevelse. Min son däremot kallar underligt nog en IKEA-dag för Dante´s inferno.

Min gamle man är unik. Han bör behandlas med aktning. Han är en av få karlar som verkligen gillar att strosa runt på IKEA. Med kännarmin skådar han kökshandduken "Tekla" och vägghyllan "Lack" och endast hustruns sura kommentarer, om var det och det ska få plats, hindrar hans köpglädje. Hela vår IKEA-vandring kostar 112 kronor och det blev hela bussresans billigaste IKEA-påse.

Lunch på Seskarö och sen hem igen och utanför bussfönstret var det så mörkt att vi applåderade chauffören för hans skicklighet att hitta tillbaka hem till Loet.

Hej!

Du kära gamla telefon

De gamla stationära telefonerna är numera mestadels utbytta mot mobiltelefoner, som blivit alltmer avancerade. Dessa moderna tingestar har allt, kan allt och dessutom går de än så länge att ringa på. På serveringar, på parkbänkar, i affärer ser man folk djupt upptagna i grubbel eller lek med sina kära mobiler.

Men vad händer när alla äger och använder modern teknologi. Det här har är vad jag sett och upplevt denna vecka.

Jag går min motionsrunda. En karl kommer cyklande och ropar glatt: "Ha en bra dag." "Detsamma", tjoar jag tillbaka, men inser i samma ögonblick att den mannen inte var ett dugg intresserad av om tanten han mötte hade en bra dag eller inte, han talade i telefon.

En gammal farbror sitter i sin rullstol i parken. Bredvid sitter hans assistent och har ett trevligt och långt samtal med någon i sin mobil. Vad den gamle mannen tycker om detta kan jag inte veta. De två hade måhända inte så mycket att säga till varann. Han kanske gillade att lyssna på hennes glada pladder.

Äkta hälften och jag sitter på balkongen. Han leker med sin nya mobil som plingar högt när han sätter på den. Han har inte ännu lyckats komma på hur man sätter på mobilen utan att det uppstår ett högt ljud. Nu studerar han mobilens GPS och konstaterar förundrat att vi inte bor, där telefonen säger att vi bor. Inte konstigt alls, tycker jag, det är sådana fel som uppstår när man inte köper en svensk mobil. Så de så!

Ack du moderna tid. Varför lämnade du mig hopplöst efter?

Ha det!

Det stora varuhuset

Ett annat stort hus.

Igår åkte jag till det stora möbelvaruhuset som en närstående kallar "Dantes inferno." Nu kanske det är lite skillnad på besöksfrekvensen på IKEA i Kungens kurva en lördag och IKEA Haparanda en tisdag förmiddag. De norrbottniska och nordfinländska kunder som stillsamt vandrar runt efter pilarna i möbelhuset, ger mera intryck av semesterfirare på vilohem.

På varuhuset får man exakt 8 köttbullar och en klutt potatismos, sås och lite lingonsylt till det facila, nästan chockerande priset av 16 kronor. Kanske inte så näringsriktigt, ganska menlöst i smaken och totalfritt från grönt, men vad kan man mer begära. Det är i alla fall lite bukfyllnad som ger ork för fortsatt handlande.

Och till vårt trånga tjäll hemfördes varken servetter eller värmeljus, men en stor spegel, ett snyggt parasoll och i vanlig ordning lite småkrafs.


Ha det gott!