Tack för maten, den var god,
den ger kraft och levnadsmod.
eller
I Jesu namn till bords vi gå,
välsigna Gud den mat vi få.
De ramsorna läste vi i skolbespisningen och rynkade sen på näsan åt mannagrynsvällingen och sagosoppan.
"Tepper", kallade min mamma den som inte åt vad som sattes fram på bordet. Själv är jag ett "tepper" när det gäller lever, sniglar, ostron (ser äckligt ut), brysselkål och spenat. Ärtor och bönor av alla slag kommer inte heller på matbordet hemma hos oss, vilket beror på det "tepper" jag är gift med.
Men gårdagens strömmingslunch smakade utmärkt.
Hej, hej!
2 kommentarer:
Vi hade betydligt mer värdsliga böner:
I Jesu namn till bords vi sprant
å högg den störste palt vi fant.
eller:
Tack för maten, den var god
fjorton spydde, femton dog.
Fast det var förstås när fröken inte hörde. Ögontjänare har jag alltid varit!
Anders: Jaså, var det bordsböner även på din tid. Vi hade bara snälla varianter, som den här som liknar de tidigare.
Tack för maten, den var god,
därom vittnar tomma bord.
eller
Vi tacka våran Gud för maten,
äckligast var nog spenaten.
Skicka en kommentar