Som ordförande i fancluben vill jag gratulera min idol och svägerska som idag fyller år.
Hon tog examen som fil.kand i psykologi i Ankara. Där fick hon någon form av stipendium för att studera vid universitet i Amerika eller Europa. Hon valde Sverige och Umeå och kom hit dryga 20 år gammal.
Hennes kunskaper i svenska var obefintliga. Hon kunde säga tack, vilket hon använde när hon mötte taxichauffören som skulle köra henne till ambassaden. Chauffören svarade med tack, tack och hon fick fram ett tack, tack, tack och det blev hennes första samtal på det nya språket. Hon gick sedan en snabbkurs i svenska och lärde sig förstå och tala någorlunda på sex veckor, men säger själv att det tog flera år innan hon helt förstod det nya språkets nyanser.
Varför är hon då min idol?
Jo, hon har startat eget företag, där hon själv jobbar, hon är en sällsynt begåvad och rar person och ett geni på att använda ett språk som inte är hennes modersmål. Hon har tillsammans med min bror gett ut en diktbok "Inte-gration" och här följer ett exempel på hennes diktning ur den boken: Dikten är lång men ytterst tankeväckande för oss som lever i den rika delen av världen.
FÖRELÄSNINGEN
Föredragshållaren hade en klädsam solbränna,vältränad kropp i Armanikostym, myndig röst,
akademiska bokstavskombinationer efter sitt namn.
Vant lekte han med sin laptop.
Han sade att vi i väst var för blödiga.
Fattigdomen var inte enbart av ondo.
Nöden var uppfinningarnas moder.
De fattiga bar entreprenörsandans fackla levande,
och så slapp de välfärdssjukdomarna.
"Vårt klot har inte nog med resurser", sa han.
Tänk om varje kåk i Rios slum
hade tillgång till kylskåp.
Vilken miljökatastrof det skulle bli.
Mina kollegor - som tror att fattigdom
är frånvaron av skinka på julbordet -
lyssnade uppmärksamt,
nickade gillande.
(Han berättade inget om barnaögon,
slöa av proteinbrist.
Förnedringen hos fäder som knuffar ungarna
bort ifrån skyltfönstren.
Den tomma blicken hos mödrar som hör
sin små gny sig till sömns.
Hur glädjen omärkligt slocknar.
Hatet växer, förgiftar alla sinnen.
Likgiltigheten brer sakta ut sig.
Modet försvinner hos människorna
- inte modet att råna banker,
förvandla sig själv till levande bomber,
utan modet att vara toleranta,
att slå bort den gnagande avunden.
- inte modet att hoppa bungy-jump,
åka off-pist eller forsränna,
utan modet att äga självrespekt,
att vägra bli fotsoldat åt ondskan.)
Det bjöds förfriskningar med tilltugg i pausen.
Föreläsningen var dyr och välbesökt.
Den ökade Sveriges tillväxttakt
i service- och tjänstesektorn.
Slut!
6 kommentarer:
Med rodnande kinder har jag tagit del av dina lyckönskningar på födelsedagen. Tusen tack. Nog känns det att jag har blivit gammal alltid. Tänka sig att jag skulle tycka att den bästa födelsedagspresenten är en färdigmonterad toalettstol!
Grattis Nahide!
Förutom allt vackert du skrev om henne har hon också stått ut med mig i över 31 år nu. Lite bragdartad kan man tycka.
Nahide: Jag kan förstå att den presenten slår allting annat. 14 dagar utan fungerande toalett är väl nästan terror.
Anders: Det kan nog vara en bragd.
Grattis Nahide! (En dag sent - jag hade datorledigt igår.)
Jag är ju också med i din fanclub och instämmer i allt som Gunnel skrivit. Du ÄR fantastisk. Jag har ju er fina bok! Och har gett ett ex till min svägerska, som också kommer från ett annat land (Finland) och inte heller kunde ett ord svenska när hon träffade min bror och flyttade hit.
Gunnel, vilka smarta och duktiga svägerskor vi har!
Annica: Håller med dig helt och hållet! Modiga och beundransvärda kvinnor är fina förebilder för oss andra.
Skicka en kommentar