onsdag 31 augusti 2011

Vi som skrev brev


Idag skriver vi inga fina brev med papper och penna, utan vi håller kontakt på modernare sätt.

Så var det inte när jag var ung. När min äkte man och jag var nyförlovade, bodde vi under fem månader 100 mil från varandra. Vår enda kontakt var via brev. Ungefär en gång i veckan fick jag brev från den frånvarande fästmannen och om brevet inte kom på fredag, hade man en hel helg framför sig att vara olycklig på.

Ingen av oss hade telefon, utan våra brev var vår enda kontakt under denna långa tid. Breven är inte sparade, men vad de innehöll kan man väl gissa. Förmodligen sentimentalt jolm som vi skulle rodna över idag.

Publicerat med tillstånd av brevskriverskan.

Breven från barnbarnen är givetvis sparade. Även de som numera kommer som mail. Men det finaste brev som vi någonsin fått kom från Amanda 6 år, som på rosa papper med stora bokstäver skrev : "Farmor och farfar ni är snälla och jag tycker om er även när ni är död."

Ha det gott!

3 kommentarer:

Maria sa...

Haha, barn är underbara!

Annica sa...

Vilket fint brev. Barn kan vara väldigt djupsinniga.

Vad synd att ni inte sparat breven från den fem månaders "separationen". De hade väl varit roliga att läsa nu - jolm eller inte.

Så småningom kommer brev på papper att bli rariteter och värderas högt. Det är bara att börja spara även dem.

Gunnel sa...

Maria: Det lilla barnet som skrev brevet är idag 20 år och lika fin.

Annica: Jag har faktiskt sparat ett brev, men i samband med flyttningen vet jag inte vart det tog vägen, hoppas bara att det inte kommit på avvägar.