Chauffören är "döless"
och hemvägen lång.
Han blundar, och sen
har vi himlen på gång.
Nej, riktigt så illa var det inte. Men de 96 milen mellan Vendelsö och Luleå tar aldrig slut denna dag. Tröttheten tar över och vi tvingas pausa vid de mest underliga platser för att chauffören inte ska somna vid ratten.
Väg E4 är på långa sträckor totalt befriad från skönhetsupplevelser. Enda undantaget är Höga kusten. För övrigt är det otaliga mil av skog och ännu mera skog.
Min far påstod att det i bilens barndom fanns regler för hur en väg skulle anläggas. Det skulle ske enligt följande paroll: "Väg skall byggas med sköna kurvor och i vacker natur, allt för de vägfarandes förnöjelse." Så är det inte idag. Kurvorna är borta och även förnöjelsen.
Den sol som värmde oss under påsken hade fått isarna att försvinna överallt utom just nedanför vårt fönster, där blåsvart is ligger kvar och väntar på mera värme.
-
Hej!
7 kommentarer:
Välkomna hem! Det är tur att det finns rastplatser efter vägen, så chauffören kan vila en stund. Men fanns det inte en co-driver som kunde ha avlöst? --- Isen börjar se farligt mörk ut; snart är den ett minne blott. Härligt!
Co-drivern är ganska värdelös och gör ordinarie chaufför nervös.
Usch så långt att köra.Ni skulle ha övernattat på nåt mysigt ställe.
Välkomna hem ska ni vara.
Jag tror att problemet består i att ni gjort samma tripp två gånger på blott 5 dagar. Kroppen hinner inte riktigt ställa om.
Ja, i framtiden blir det övernattning någonstans på vägen eller rättare sagt på något trevligt hotell.
Hoppas att ni inte upplevde rastplatsen i Skellefteå alltför underlig trots att vi envisades med att försöka bjuda på kranvatten.
På Hotell Gävle kan man bo rätt billigt. En hel del trevliga restauranger i närheten. Bali Garden (indonesisk mat) var mycket bra, åtminstone för några år sedan.
Tack för det väl kokade vattnet som vi bara mådde bra av. Det tillsammans med det rostade brödet med Västerbottensost kvalificerar rastplats Skellefteå till många stjärnor i rastplatsguiden.
Skicka en kommentar