Nej, det blir inget Blåkulla i år, men en resa kan det bli. Det innebär att man måste titta in i sin garderob och plocka med sig något klädesplagg, utöver de som sitter på kroppen.
Min garderob är sorglig att skåda. Det insåg mitt barnbarn redan för 15 år sedan då hon sa: "Men farmor, har du bara svarta fladderbyxor?" Den lilla flickan hade god iakttagelseförmåga redan vid tidig ålder och såg tydligt att "den gamla" inte riktigt hängde med i modesvängarna.
15 år senare är stommen i garderoben fortfarande "svarta fladderbyxor", kombinerade med västar från 90-talet och något ensamt, enstaka nyare plagg.
Ointresset för kläder är stort och jag är totalt ute vad gäller både ålder och kläder. Men just i år, har det sagts mig, är det väldigt inne att vara ute.
Godmorgon!
4 kommentarer:
Känner igen det där.Blir nästan i panik nu när jag ska ut och resa.Inte intresserad för fem öre!!!
Köpa kläder? Usch så trist! Jag törs knappt gå ut för risken att bli haffad av någon förtvivlad stylist som faller i gråt när hon/han ser mig. Här är det ständig garderobssorg och mina garderober skulle (av tomhet) gråta om de bara kunde.
Om alla köpte kläder i sammna omfattning som jag skulle TEKO-industrin gå ett hårt öde till mötes. Måste dock erkänna att jag har såväl svarta som grå mysbyxor (om det nu är såna som kallas fladderbyxor?).
Det är en tröst att veta att man inte är ensam om sin klädköparångest. Stackars klädfirmor om alla vore som vi. Några modebloggare blir vi aldrig.
Vet inte riktigt vad barnbarnet menade med fladderbyxor, men det var ett roligt ord.
Skicka en kommentar