En kväll i Sundbyberg år 1959 på besök hos min fästman, såg jag mitt livs första TV-program. I den enda kanal som fanns visades en seriös helkvällsföreställning av någon teater. Den sändes i svart-vitt naturligtvis, och den var tråkig och seg, men jag satt som klistrad framför 17-tummaren hela kvällen. TV hade ännu inte kommit till mitt Västerbotten, så det gällde att passa på.
Det var för mer än 50 år sedan. Idag finns det program för alla smaker, dygnet runt, året om. Reklam som gör en glad eller galen, oftast det senare. Stor bildyta, ibland alldeles för stor.-
Alldeles nyss har jag suttit och sett skidskytte på TV. Norrmannen Björndalen segrade och när man i närbild beskådat hans snorloskor och hakdregel inser man att den mannen skulle passa bäst i en liten svart-vit 17-tummare.
-
Trevlig söndag!
5 kommentarer:
Glömmer aldrig första gången jag såg TV.Hos en kompis,det var nog 1959 också.En stillbild på Nils Ferlin,hur länge som helst,men nog glodde vi.Senare kom det en TV till byn.Dit gick alla och tittade.Det var då det!!
Som vi alla vet är det ju bara Lennart som har bra minne i släkten. Om jag inte minns fel såg jag mitt första TV-program däri Östens 1959, ett halvtimmesprogram om gotländskt jordbruk, följt av Bröderna Cartwright. Men jag kan ju minnas fel... Vi var i alla fall minst 20 tittare i rummet.
Jo minnet sviker systern. Robert Larsson var först med TV-apparater som han sålde. Redan 1958 kunde man se TV från Vännäsmasten. Bildkvaliten var inte bra, ibland blev det bara brus, men ibland rördes något i fjärran.
Var har du fått det där om minnet Anders?
Otroligt spännande med TV. Man kunde se stillbilder hur länge som helst.
Vännäsmasten var värdelös, man såg bara brus, det gick inte att se ett program ordentligt innan Arvidsjaursmasten kom i början på 60-talet.
Bröderna Cartwright, vilken lycka.
Att Lennarts minne skulle vara bättre än någon annans minns jag inte.
Här uppe började väl TV-sändningarna 1961 eller 1962. Och från början var bilden tidvis väldigt dålig. Jag minns att en god vän till mina föräldrar uttryckte saken så här efter att ha försökt kolla in Nobelfesten: "Man kunde inte skilja på frackskjortor och vikta servetter."
Skicka en kommentar