tisdag 13 april 2010

Provrummet


Jag tycker inte om provrum. Jag gjorde det inte heller 1994, när jag skrev följande verser som också publicerades i Hemmets Journal.
-
Jag skulle köpa mej nå´t snyggt
att ha på släktkalaset,
det skulle kännas fint och tryggt
och glädja spegelglaset.
-
Jag gick till stadens modeshop
som säljer till de chicka,
tänk att i smöret komma opp
och bli en tjusig flicka.
-
En expedit så elegant
i sista inneskriket,
hon såg på mej, en storväxt tant
och suckade besviket.
-
"En kärring till", hon tänkte så,
som tror att hon kan finna,
nånting som hon kan sätta på
o stackars dumma kvinna.
-
Jag nöp i klänning slidder-slink
som hänger dyr och läcker,
och i ett enda ögonblink
den köplust hos mej väcker.
-
Jag tog den i ett provrum in
och krängde av mej skalet,
och på med klänning superfin
men någonting blev galet.
-
För när jag såg i spegeln in
det stramade och vällde,
och guppade i tunn muslin
så att jag tårar fällde.
-
Så röd om kinden som en ros
och svettigt varm om handen,
så hastigt drog jag bort min kos
och allt rann ut i sanden.
-
Men sen gick jag på släktens fest
i förra årets mode,
och gladdes åt att vara gäst
det var just vad jag gjorde.
-
Så var det slut.
-
Hej då!

2 kommentarer:

Annica sa...

Lysande om provhytternas (och modets) avigsidor! Känner igen mardrömmen - till 100%!!!

Yvonne sa...

Mitt i prick igen Gunnel!