13 år med bloggen

Det är den 1:a oktober och lugnt och stilla härhemma. Maken har gått på Coop Arena för att stötta laget i sitt hjärta. För min man är hockeyn nummer ett, sen följer politiken och på tredje plats kommer jag. Tro nu inte att jag är missnöjd med den placeringen, tvärtom det är en utmärkt plats att hamna på. Äkta makar ska stötta varandra, men inte bara leva för varandra.

Oktober månad 2009 började jag blogga. Många inlägg, mängder med citat och några egna dikter präglade min första bloggmånad. Jag skrev ett inlägg om att en egen blogg borde vara en perfekt plattform att leva ut sina frustrationer på. Det tycker jag även idag.

Redan för 13 år sedan tävlade vi i DN:s fredagstest mot lillebror med fru. Svägerskan är den som klarat de flesta 10-poängarna. Hon är helt suverän.

Till sist en dikt från 2009, skriven i ren ilska. Folksam och dess VD  fick för sig att de skulle halvera pensionärernas gruppförsäkringspengar.

Så dyster sig framtiden ter för de gamla

de har inte något att vänta sig mer.

De stappla sig fram på de spattiga benen

och halka i gropar, ty inget de ser.

Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,

för chefen vill ha hela pengen själv.

Han behöver det bättre, det kostar att äga

den vackraste villan vid brusande älv.

Nu vet jag ej alls hur han bor, direktören

han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.

Jag ville ju bara få rim som fungerar,

om galet, så rättar jag efteråt.

Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel,

för livet består av båd´ glädje och gråt.

Och snart slutar dikten, som skrevs utan Gunnel,

och det kan vi bara glädja oss åt.

 

Hej då, viruset!

Det obehagliga viruset har lämnat oss. Kvar blev två slitna gamla kroppar som överlevde. Nej, nu överdriver jag. Vi upplevde coronan som en normal förkylning, men visst har vi blivit lite magrare och lukt- och smaksinne har påverkats.

Det blir mycket teve när man är halvkrasslig. Bland annat en heldag med begravningen av drottning Elisabeth, kvinnan som verkat i över 70 år men som aldrig uppnått pensionsålder. Kungahus engagerar och jag hör till dem som vill behålla monarkin även om jag hör någon viska om ärvda titlar.

 

Victoria får min röst

Alternativen till monarki är antingen en vald president eller att riksdagens talman tar monarkens uppgifter. Det senare vore väl ändå det verkliga lågprisalternativet.

Imponeras också av modiga kvinnor som vågar protestera mot Irans moralpolis. En sorts polis som bland annat har till uppgift att kolla damers klädsel, se till att deras hår döljs under svarta dok. Annars finns risken att de kan locka en stackars karl in på syndens fördärveliga väg.

När det religiösa ordets uttolkare såg kvinnan, såg han synd. Därför ska hon dölja ansikte, hår och kropp, för att inte fresta någon stackars mansperson. Kvinnors kläder och frisyrer har varit och är ett problem i många religioner.

När det religiösa ordets uttolkare såg mannen, sa han: "Se, en perfekt skapelse, han kan klä sig hos Dressman."

Blev det flummigt? Förmodligen en biverkning av genomgången covid.

 

Obehagliga typer

Obehagliga coronavirus

Läste i DN om en forskare som fann det märkligt att man känner obehag inför vissa personer. Han upptäckte dessutom att ingen tidigare forskat på ämnet. Han bestämde sig för att bli den förste och skaffade sig ett lämpligt antal testpersoner som fick svara på frågan om vad som får dem att känna obehag. 

Någon står för nära

Skrattar ofta och utan anledning

Flackar med blicken

Flottigt hår

Över 90 % av testpersonerna ansåg att en obehaglig person var en man. Det mest obehagliga yrket var clown, det behagligaste var meteorolog.

Jag och mina generationskamrater kan också upplevas som obehagliga. Antagligen för att vi påminner om åldrande och död. Ingen tänkte på att åldras är det enda alternativet till att inte dö i förtid.

Karikatyrteckning av min pappa Sven

Gamla dockor.

Linnea 5 år kunde inte sova i samma rum som karikatyrbilden av min far. Hon kände också obehag inför gamla celluloiddockor. De stirrade.

Forskaren säger också att obehagsdetektorn kan slå fel och vi ska ge folk en andra chans. Helt rätt, tycker jag, egentligen är vi ju alla rätt underbara.

Obehagligt, olustigt och onödigt är det också att jag fått covid en vecka innan jag skulle få min 5:e spruta. 

 

Dragspelsgenerationen

September

Hela lördagen till in på småtimmarna firades Kulturnatten i Luleå. En skön blandning av amatörer och proffs som underhåller oss på gator, torg och inomhusarenor.

Vi började vår lördag på Norrbottens museum där musiker från Luleå accordion club spelade. Blir rörd när musikerna spelar "Vals på Mysingen" och förstår inte varför. Så brukar jag bara reagera för vackra melodiösa tenorarior som "Una fortiva lagrima" och Elvis när han sjunger långsamma ballader.

Men dragspel påminner förstås om ungdom, logdans, Malåborg och spänning inför lördagskvällen. Vår egen bröllopsvals var "Drömmen om Elin", naturligtvis spelad på dragspel.

Sen blev det stadsparken och allsång. Våra lokala suveräner Lennart Johansson, Eva Plumppu m fl sjöng med bravur och publiken fick hänga med i "Stad i ljus" och "Sånt är livet", med flera slagdängor.

Konst och fika hann vi med i Kulturens hus och till sist lite jazz på Ebeneser.

Men även soliga dagar har sina moln. Den helknasige dansken Paludan kom till stan, bara för att bränna en Koran. Undrar vad han finner för nöje i det?

I morgon vet vi vem som vann valet. Det är bara att acceptera resultatet även om det skulle bli alldeles fel. Tro på det bästa alternativet och förbered dig på det näst bästa. Det kallas demokrati och det har vi tack och lov i det land vi lever i.

 

Vem är fördomsfri?

En facebookvän skrev en kommentar om hur inlandsbor i norr porträtteras i böcker och på film. Hon hade läst Stina Jacksons bok "Ödesmark" och tröttnat på alla dystra, mörka beskrivningar av personer som stannat i sin hembygd och som det aldrig blev nånting av. I norra Norrlands inland finns gängkriminella med egna lagar om man får tro filmen "Jägarna" till exempel. Enfaldiga typer som aldrig besökt storstadens kulturella begivenheter. När det blir för mycket av sådana skildringar kan det bli till en sanning för den som inte bor på landsbygden,  utan bara läst några böcker.

Jag har lyssnat till rätt mycket böcker på senare år och måste hålla med min facebookvän. Häruppe är det mycket mörker och mycket mygg. Men det är inte bara norra Sverige, utan landsbygden och dess människor överallt i vårt land som skildras fördomsfullt, trots att författarna många gånger kommer från den bygd de beskriver.

Och kanske blir man lite extra "putt" när ens egna trivsamma, vackra hembygd beskrivs som en mörk och kall plats av en nybliven författare.

Nu senast har jag lyssnat till Tina N Martins bok "Åskmakaren" vars handling utspelar sig i trakterna kring Luleå-Boden. Det är februari och det är kallt. Poliserna fryser, det är 22 minusgrader och på isvägen hittas en död kall kropp, utan snopp. Just här har författaren alldeles rätt. Det kan vara kallt i februari, det är därför vi har riktig vinter och en populär isväg.

 

Min röst går till ...

Stackars gamle Gültzau, ännu en felstavning.

Mitt önskeparti vill ha:

Sex timmars arbetsdag med heltidslön till alla småbarnsföräldrar. Småbarnsåren är den tid i livet när man har stora kostnader och för lite tid. Förkortad arbetstid är mumma för både barn och föräldrar. En stressfriare tillvaro och mera tid tillsammans. En nödvändig reform som kostar, men som blir till en vinst i längden.

God beredskap! Utan beredskap står vi på randen av en katastrof. Vi behöver vår landsbygd och våra bönder. När krisen kommer bör Sverige vara självförsörjande till 80 %. Svensson i hyreshuset som har ett antal burkar Bullens pilsnerkorv och en vevradio hemma klarar sig i bästa fall en vecka på egen hand. Sen måste Svensson kunna lita på ett väl förberett samhälle, som lärt av våra grannar i öst. Finland har beredskapslager för mat, mediciner, olja och utsäde som räcker upp till 10 månader.

Omtanke om 80-plussarna. De få som finns kvar från 20- och 30-talen. De bör få åka gratis på lokal- och linjebussar. Fumliga, gamla ledbrutna fingrar ska slippa stressen med kort och appar. Det är en enkel reform, vars kostnad för kommunerna är försumbar.

Idag har jag förtidsröstat. Mitt önskeparti hade inga valsedlar utlagda så jag fick nöja mig med det näst bästa.

 

"Vi for åt schtaan"

Han bakom ratten

är iskall och van

passerar rätt många

på vägen till "schtaan."

Men nu är vi framme

det går som en dröm

chauffören är skicklig

och vill ha beröm.

Och beröm ska han få. Statistik visar att de bästa bilförarna är 75 år. Men den som fyllt 85 är lika skicklig som en 35-åring. Detta även med hänsyn taget till att äldre kör mindre. Något att komma ihåg när anhöriga någon gång "hintat" om att "de gamla" borde ta bussen.

Skellefteå är allmänt känt som "schtaan." Dit åkte vi igår för att fira en svägerska som fyllde 70 år. Vi var fem personer som satt vid hennes köksbord och åt av en läcker smörgåstårta och pratade om allt som händer och sker. Eftersom vi var i batteriernas förlovade stad blev det mycket snack om de svajande priserna på el.

Min bror hade fått skriva om sitt el-avtal. Priset hade höjts med över 100 % och detta i en kommun i det elproducerande Lappland. Han och hustrun bor med syn- och hörselavstånd till en hoper vindsnurror. Vid viss vindriktning kan de tydligt höra elen "swoscha" förbi på sin väg mot utlandet. Vi lär ju vara Europas största el-exportörer just nu. Trots snacket om våra urusla ledningar för överföring av elen.

Så vände vi hemåt

i gammal Japan

som skränar och låter

som självaste Fan.

Men hjälpen är nära

om inget går fel

 vår kommande kärra

ska dragas med el.

(Förlåt svärandet men det måste ju rimma.)