Stackars gamle Gültzau, ännu en felstavning.
Mitt önskeparti vill ha:
Sex timmars arbetsdag med heltidslön till alla småbarnsföräldrar. Småbarnsåren är den tid i livet när man har stora kostnader och för lite tid. Förkortad arbetstid är mumma för både barn och föräldrar. En stressfriare tillvaro och mera tid tillsammans. En nödvändig reform som kostar, men som blir till en vinst i längden.
God beredskap! Utan beredskap står vi på randen av en katastrof. Vi behöver vår landsbygd och våra bönder. När krisen kommer bör Sverige vara självförsörjande till 80 %. Svensson i hyreshuset som har ett antal burkar Bullens pilsnerkorv och en vevradio hemma klarar sig i bästa fall en vecka på egen hand. Sen måste Svensson kunna lita på ett väl förberett samhälle, som lärt av våra grannar i öst. Finland har beredskapslager för mat, mediciner, olja och utsäde som räcker upp till 10 månader.
Omtanke om 80-plussarna. De få som finns kvar från 20- och 30-talen. De bör få åka gratis på lokal- och linjebussar. Fumliga, gamla ledbrutna fingrar ska slippa stressen med kort och appar. Det är en enkel reform, vars kostnad för kommunerna är försumbar.
Idag har jag förtidsröstat. Mitt önskeparti hade inga valsedlar utlagda så jag fick nöja mig med det näst bästa.
10 kommentarer:
De tre saker du listat för ditt önskeparti håller jag helt med dig om. Men jag vill lägga till några som komplettering. För MITT önskeparti.
Kasta förslaget om höghastighetståg i Mellan- och Sydsverige i soporna. Istället ska de många miljarderna satsas på underhåll av befintliga järnvägar och ett dubbelspår hela vägen till Norrbotten.
Rusta upp vägarna i Norr- och Västerbotten. Trots att vi bor i de största länen och har de längsta avstånden så har vi de sämsta vägarna.
Sluta sälj ut våra naturtillgångar till utländska intressenter. Låt oss själva ta hand om dem.
Dags att rösta!
Gillar dina kompletteringar. De är alla mycket viktiga. Kan absolut inte förstå varför vi ska sälja ut våra naturtillgångar. Men våra förslag kostar ju, vi kanske måste komma på något sätt att få in lite pengar.
Även jag har röstat idag. För första gången i mitt liv på ett parti som inte är mitt hjärteparti. Minns vad min pappa sa vid något tillfälle; att man måste rösta med huvudet. "Annars är man inte demokrat, utan supporter". Då protesterade jag, men jag börjar förstå på äldre dagar vad han egentligen menade.
Partiet som fick min röst (på riksdagsvalet i alla fall) uppfyller dina önskemål; har både arbetstidsförkortning, hållbar livsmedelsstrategi, krismedvetenhet och satsningar på allmänna kommunikationsmedel i sin program. Dessutom just nu har det klimatvett och ryggrad som alla andra saknar. Det vågar stå emot svenska folkets överkonsumtion och förordar måttfullhet. Det fick min röst just därför när mitt eget gamla favorit föll för populistiskt valfläsk som de andra.
Dessutom är det alltid lite kul att simma mot strömmen!
Jag hoppas att de senaste gångna åren, trots alla tråkigheter, har haft en god effekt för svenskarna. Nämligen att inte ta allt för givet.
Dyrköpta, men nyttiga kunskaper.
Nahide: Kloka pappa! Undrar vad valresultatet skulle bli om vi alla röstade med huvudet och inte bara var supportrar. Vi är ganska låsta i vänster eller höger och den linjen passerar vi ogärna. Åtminstone inte min generation.
Det blir ett spännande val och vi får hoppas att resultatet blir ett utslag av klokt tänkande.
Bert Bodin: Vi kan ju alltid hoppas att vi lärt oss något. Men vi brukar ha en tendens att glömma med tiden.
Jag har också vissa linjer jag inte passerar. Blått i alla nyanser hoppar jag inte in i, särskilt de som är gulbrunmelerade. Har nu dock öppnat grinden för det gröna, även om med lite darr i handen när jag stoppade valsedeln i kuvertet. På väg hem köpte jag en liten knippe röda nejlikor, som plåster på samvetssåret.
Det avgörande för mig var fredagens torgmöte med Jonas Sjöstedt, min favoritpolitiker genom tiderna. Han nämnde ordet "klimat/miljö" 3 gånger pliktskyldigast, och då handlade det mest om bensin/elpriser och om hur stackars fattiga svenskar bör kompenseras för att de ska fortsätta konsumera energi som om ingenting händer runt omkring.
Nahide: Klart att handen darrar när man gör något som nästan känns förbjudet. Men när Sjöstedt gör bort sig får han skylla sig själv. Jag har själv röstat annorlunda vid ett kommunval för länge sedan och det kändes nästan syndigt.
Röda nejlokor är fina, det var väl Anders favoritblomma.
Ja, verkligen! Nejlikan har varit vår gemensamma favorit genom åren. Vi bar ju varsin röd nejlika vid vigselakten. Det var också naturligt för mig att välja den som avskedsblomma för honom.
Nahide: Ser nejlikorna. Jag har ju bröllopsfotot.
Skicka en kommentar