Dragspelsgenerationen

September

Hela lördagen till in på småtimmarna firades Kulturnatten i Luleå. En skön blandning av amatörer och proffs som underhåller oss på gator, torg och inomhusarenor.

Vi började vår lördag på Norrbottens museum där musiker från Luleå accordion club spelade. Blir rörd när musikerna spelar "Vals på Mysingen" och förstår inte varför. Så brukar jag bara reagera för vackra melodiösa tenorarior som "Una fortiva lagrima" och Elvis när han sjunger långsamma ballader.

Men dragspel påminner förstås om ungdom, logdans, Malåborg och spänning inför lördagskvällen. Vår egen bröllopsvals var "Drömmen om Elin", naturligtvis spelad på dragspel.

Sen blev det stadsparken och allsång. Våra lokala suveräner Lennart Johansson, Eva Plumppu m fl sjöng med bravur och publiken fick hänga med i "Stad i ljus" och "Sånt är livet", med flera slagdängor.

Konst och fika hann vi med i Kulturens hus och till sist lite jazz på Ebeneser.

Men även soliga dagar har sina moln. Den helknasige dansken Paludan kom till stan, bara för att bränna en Koran. Undrar vad han finner för nöje i det?

I morgon vet vi vem som vann valet. Det är bara att acceptera resultatet även om det skulle bli alldeles fel. Tro på det bästa alternativet och förbered dig på det näst bästa. Det kallas demokrati och det har vi tack och lov i det land vi lever i.

 

Vem är fördomsfri?

En facebookvän skrev en kommentar om hur inlandsbor i norr porträtteras i böcker och på film. Hon hade läst Stina Jacksons bok "Ödesmark" och tröttnat på alla dystra, mörka beskrivningar av personer som stannat i sin hembygd och som det aldrig blev nånting av. I norra Norrlands inland finns gängkriminella med egna lagar om man får tro filmen "Jägarna" till exempel. Enfaldiga typer som aldrig besökt storstadens kulturella begivenheter. När det blir för mycket av sådana skildringar kan det bli till en sanning för den som inte bor på landsbygden,  utan bara läst några böcker.

Jag har lyssnat till rätt mycket böcker på senare år och måste hålla med min facebookvän. Häruppe är det mycket mörker och mycket mygg. Men det är inte bara norra Sverige, utan landsbygden och dess människor överallt i vårt land som skildras fördomsfullt, trots att författarna många gånger kommer från den bygd de beskriver.

Och kanske blir man lite extra "putt" när ens egna trivsamma, vackra hembygd beskrivs som en mörk och kall plats av en nybliven författare.

Nu senast har jag lyssnat till Tina N Martins bok "Åskmakaren" vars handling utspelar sig i trakterna kring Luleå-Boden. Det är februari och det är kallt. Poliserna fryser, det är 22 minusgrader och på isvägen hittas en död kall kropp, utan snopp. Just här har författaren alldeles rätt. Det kan vara kallt i februari, det är därför vi har riktig vinter och en populär isväg.

 

Min röst går till ...

Stackars gamle Gültzau, ännu en felstavning.

Mitt önskeparti vill ha:

Sex timmars arbetsdag med heltidslön till alla småbarnsföräldrar. Småbarnsåren är den tid i livet när man har stora kostnader och för lite tid. Förkortad arbetstid är mumma för både barn och föräldrar. En stressfriare tillvaro och mera tid tillsammans. En nödvändig reform som kostar, men som blir till en vinst i längden.

God beredskap! Utan beredskap står vi på randen av en katastrof. Vi behöver vår landsbygd och våra bönder. När krisen kommer bör Sverige vara självförsörjande till 80 %. Svensson i hyreshuset som har ett antal burkar Bullens pilsnerkorv och en vevradio hemma klarar sig i bästa fall en vecka på egen hand. Sen måste Svensson kunna lita på ett väl förberett samhälle, som lärt av våra grannar i öst. Finland har beredskapslager för mat, mediciner, olja och utsäde som räcker upp till 10 månader.

Omtanke om 80-plussarna. De få som finns kvar från 20- och 30-talen. De bör få åka gratis på lokal- och linjebussar. Fumliga, gamla ledbrutna fingrar ska slippa stressen med kort och appar. Det är en enkel reform, vars kostnad för kommunerna är försumbar.

Idag har jag förtidsröstat. Mitt önskeparti hade inga valsedlar utlagda så jag fick nöja mig med det näst bästa.

 

"Vi for åt schtaan"

Han bakom ratten

är iskall och van

passerar rätt många

på vägen till "schtaan."

Men nu är vi framme

det går som en dröm

chauffören är skicklig

och vill ha beröm.

Och beröm ska han få. Statistik visar att de bästa bilförarna är 75 år. Men den som fyllt 85 är lika skicklig som en 35-åring. Detta även med hänsyn taget till att äldre kör mindre. Något att komma ihåg när anhöriga någon gång "hintat" om att "de gamla" borde ta bussen.

Skellefteå är allmänt känt som "schtaan." Dit åkte vi igår för att fira en svägerska som fyllde 70 år. Vi var fem personer som satt vid hennes köksbord och åt av en läcker smörgåstårta och pratade om allt som händer och sker. Eftersom vi var i batteriernas förlovade stad blev det mycket snack om de svajande priserna på el.

Min bror hade fått skriva om sitt el-avtal. Priset hade höjts med över 100 % och detta i en kommun i det elproducerande Lappland. Han och hustrun bor med syn- och hörselavstånd till en hoper vindsnurror. Vid viss vindriktning kan de tydligt höra elen "swoscha" förbi på sin väg mot utlandet. Vi lär ju vara Europas största el-exportörer just nu. Trots snacket om våra urusla ledningar för överföring av elen.

Så vände vi hemåt

i gammal Japan

som skränar och låter

som självaste Fan.

Men hjälpen är nära

om inget går fel

 vår kommande kärra

ska dragas med el.

(Förlåt svärandet men det måste ju rimma.)  

 

En hängiven person

Jag har en nära vän som är socialdemokrat, inte av den där ljumma sorten som röstar av gammal vana, utan en hängiven sådan som knackar dörr inför olika val och som jobbar helhjärtat för sitt parti. Andra partier har fel i det mesta enligt honom. Magdalena har rätt och är perfekt i sin statsmannaroll.

Han är naturligtvis medlem i partiet och pryder ytterplagg och mobil med pins och andra partisymboler. Inför valet 2014 frågade jag honom:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta på SD, hur skulle du göra då? Göra som jag önskade eller ge mig en valsedel  med ett S på? Jag har ju ingen koll på vad du lägger i min hand."

Han funderade länge och kom till slutsatsen att han absolut inte skulle lura mig, men att jag skulle få be någon annan om hjälp. Man lurar inte någon och absolut inte sin bästa vän. Samvetet skulle slå tillbaka med obehaglig kraft.

Nej, jag röstar inte på SD, inte på Miljöpartiet heller som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Nu är det bara sex partier kvar. Vilken parti ska få min röst? Fånig fråga förresten, jag vet redan svaret.

 

Mera peng i plånboken

Gick in på Pensionsmyndigheten för att kolla min nya pension och till min stora förvåning får jag nästan 800 kronor mer i månaden. Kan det vara möjligt? Snart får jag försörja min karl, han fick ingenting.

Minns tidigare år när pensionen minskade och det blev mindre pengar i plånboken på grund av en broms i pensionssystemet som gjorde att pensionen kunde sjunka vid ekonomisk nedgång i riket.

När min bror Anders för ett antal år sedan upptäckte att han fått lägre pension, skickade han ett mejl till en moderat riksdagsman i Umeå. Han skrev: "Jag har fått 190 kronor mindre i månaden, hur mycket mindre har du fått?"

Döm om brorsans förvåning när han tidigt nästa morgon fick ett telefonsamtal från riksdagsmannen som försökte förklara det oförklarliga. Anders tyckte inte att han fick ett riktigt svar på sin fråga, men var trots allt ganska imponerad över riksdagsmannen som tog sig tid att ringa upp.

 

Har lyssnat till Anne Holts senaste bok "Det elfte manuset." Hon är en författare att lita på, hennes böcker är nästan alltid värda en 4:a. Den här boken kan till och med få lite till. Otroligt skickligt att väva ihop allt på slutet.

 

Pelargontanten

Det sägs att pelargoner är tantblommor. Kanske ligger det något i det, för precis som tanten är blomman tålig, pålitlig, jordnära och opåverkad av trender. Man kan lita på både tant och blomma.

Sällan har mina pelargoner varit så vackra som i år. Vet tyvärr inte vad sorterna heter. Varje år utses årets pelargon och i år har "Soft Coral" fått den hedervärda utmärkelsen.

Nere i hyreshusets källare finns våra förråd. Cirka 5 kvadratmeter där vi förvarar allt som inte ryms någon annanstans. Om ryssen kommer är utrymmet tänkt som skyddsrum. Väggarna och dörrarna mellan förråden är av ståltråd, så man har möjlighet att titta in i alla andras kaos innan man äntligen kommer till sitt eget lilla välstädade utrymme. Nu berömmer jag mig själv men faktum är att vi har det mest välordnade förrådet i hyreshuset och det tack vare några timmar därnere en regnig morgon förra veckan.

Några bilder från juli 2022

Konst i det gröna.

Utställning av gamla bilar på Hägnan. Så många gamla blänkande välskötta vackra bilar från den tiden då jag kunde skilja en Saab från en Volvo.

 Himmel över Norra hamn