Banta med champagne

In i dimman

Det sägs att när F-n blir gammal blir han religiös, Det stämmer inte. Istället tappar man tron.

Tron på politiska löften och kvällstidningars rubriker. På Stig Strand och hans undergörande vitaminpiller. På alla tänkbara dieter i olika bokstavskombinationer. Man blir cynisk och pessimistisk. Nu talar jag givetvis bara om mig själv.

På tal om dieter så fanns det en populär sådan någon gång på 70-talet som gjorde bantaren glad. Man blandade sin karga kost med ett antal glas champagne. Så här kunde en dag se ut:

08.00 Te, smörgås med krasse

10.00 Ett litet glas champagne

12.00 Sallad på räkor och gröna blad

14.00 Ett litet glas champagne

17.00 Grönsakssoppa med frikadeller

20.00 Ett glas champagne.

Bantaren somnade glad och lullig och brydde sig inte längre så mycket om sin övervikt. Ett annat bantningsförslag var att byta ut champagnen mot en ruta choklad. Minns att en arbetskamrat följde den dieten.

November

Började med att skriva att jag med åren blivit alltmer pessimistisk. Det är inte riktigt sant, för varje vecka sedan 40 år tillbaka lämnar jag in mina stående 4 lottorader med joker och tror att storkovan någon gång ska landa just hos mig. Det bevisar att jag egentligen är en obotlig optimist. Eller också bara lite korkad.

Och i morgon är det fredag!

 

Kränkt eller inte kränkt

Den här bilden kan omöjligt kränka någon. En liknande bild pryder en skola i Luleå och har orsakat rabalder. Där har flickan kort kjol och gossen jeans med hål på knät. Bilden är jättefin men några tycker att den är sexistisk och kränkande. Vem den kränker är däremot oklart.

Alla har rätt till sin åsikt, men nog kan vi väl spara ordet "kränkt" och bara ta till det när det verkligen är befogat.

Jag läser i min dagstidning om lärarvikarien som tog tag i tröjan på en pojke som rökte inne i skolan. Läraren försökte ta cigaretten från eleven. Det skulle han inte ha gjort, han blev inkallad till rektor som sa att han kunde vara glad att inte rökarens familj anmälde honom. Förstår om vikarien kände sig kränkt.

När jag började min skolgång på 40-talet var vi lydiga och uppmärksamma och ingen vågade opponera sig mot läraren som var Gud och som hade rätt att smälla ungarna på fingrarna med linjalen. Jag som var ett snällt barn hamnade vid ett tillfälle i skamvrån, där ungar placerades till varnagel för resten av klassen. Jag hade "tjuvläst" tidningen Spara och Slösa utan lov. Straffet blev en timme i skamvrån. Jag blev inte kränkt, eftersom jag inte kände till ordet.

Trött lärare, pigg elev

Tro inte att jag vill ha tillbaka 40-talets skola, absolut inte, men skolan är betydligt stökigare idag om jag får tro dagens NSD  och serien Bonusfamiljen. Ungar som vill studera i lugn och ro behöver hörselkåpa. De stökiga pojkarna har makten över klassrummet och språket är rått. Det här är ju helt sanslöst, det måste vuxenvärlden kunna stävja. Har verkligen alla gett upp? Kanske borde våra skolpolitiker göra en studieresa till Finland. Där lär finnas lugn och ro i klasserna och elevernas kunskap överglänser de svenska barnens.

Har lyssnat till Andrée och Appelkvists bok "Helix." Det är den sämsta bok jag någonsin lyssnat färdigt på. Jag bara längtade till slutet. Det dröjde länge innan jag kom dit, men till slut var det hela över.

 

En fredag som alla andra

Börjar dagen som vanligt med att gå till Circle K och köpa dagens Aftonblad. Fredagskorsordet i tidningen varierar i svårighetsgrad och tillsammans med DN:s alla helgkorsord är vi sysselsatta ett antal kvällar framöver.

Vi är inte förändringsbenägna. Fredagar följer samma mönster vecka efter vecka.

Varje fredag tävlar vi med bror och svägerska om vem som bäst klarar nutidstestet i DN. Testet består av 10 frågor och varje fråga har 4 tänkbara svar. Det gör att man har 25 procents chans även på frågor som man inte har ett hum om. Det här är blodigt allvar och vi har tävlat i säkert 10 år. Svägerskan Nahide är så gott som oslagbar. Hon vinner ungefär 48 av årets 52 tävlingar. Vi andra bara applåderar. Vi är de eviga tvåorna.

Veckans resultat: Nahide 8 rätt. Resten 7 rätt. Som vanligt alltså.

Efter att ha lyssnat till ett antal böcker om glesbygd, småstäder och långa avstånd har jag bytt till storstad, glitter och glamour. I den här nyutkomna boken har författarna inspirerats av Agatha Christie och hennes "Mordet på Orientexpressen", men handlingen är flyttad till de eleganta kvarteren i Stockholm. Så långt ifrån mig det bara kan vara, men just därför kan det vara intressant. Recension kommer så småningom.

Och nu är det dags för fredagsfikat.

 

Den bästa bilföraren är en gammal dam

Kvinnor mellan 73 och 77 år är säkrast i trafiken. Åtminstone om man får tro statistik från försäkringsbolaget Paydrive. Män är skickligast mellan 81 och 87 års ålder. Så ringakta aldrig en gubbe i keps. Deras körskicklighet är klart underskattad.

Man bör inte vara överviktig

Jag vågar inte köra bil längre. När vi flyttade till vår lägenhet fick vi en garageplats i ett garage med många stolpar. Bilplatserna är alltför små för dagens bilar och stolparna bär spår av många bilisters små och dyra misstag.

Nej, det var inte jag

Stolpar har stått i min väg ett antal gånger. Det första mötet ägde rum vid järnvägsviadukten här i Luleå den 30 april 19??. Nysnö och halka och så var den dan förstörd. Nästa möte var vid uppfarten till Coops parkering på Örnäset. Mötet med den stolpen kostade. Både i pengar och äktenskap. Nej, nu överdriver jag en aning.

Tjejen har fått körkort

Har ibland fått kritik för mitt sätt att köra bil. När jag frågade min körskollärare Egron vad han tyckte om min bilkörning svarade han:

"Du kör som en taxichaufför, som är på fyllan."

När jag frågade min mor samma sak, svarade hon:

"Int´jär i mest skadali." Vilket översatt betyder ungefär:

"Händer det något, gör det ingenting, för jag är ingen viktig person."

Lite svårtolkat kanske, men det var nog inget beröm.

Även en av mina svägerskor drabbades av obefogad kritik. Så är skrev hennes man i en bloggkommentar för många år sedan:

"Hon kör som en egotrippad biltjuv. Själv sitter jag mest och håller fast mig i alla tillgängliga handtag. Hennes knallgula bil är känd i hela stan som "gula faran."

De är fortfarande gifta.

 

Man kan göra misstag

Utsikt en annan dag

Under pandemin började vi beställa matvaror över nät. Färdigplockade i papperskassar kunde vi sedan hämta varorna vid affären. Köra hem, låna hyreshusets kundvagn som står i garaget, ta hissen upp till lägenheten och sen plocka in varorna. Perfekt!

Det kan bli fel ibland när man handlar över nätet. Antingen har butiken slarvat eller så har man själv klantat till det. Hushållets överflöd av Falu rågrut är ett exempel på hur det kan gå snett.

Den senaste veckans beställning av avfallspåsar råkade också bli fel. Jag beställde (trodde jag) påsar av den sort man har under diskbänken där man lägger brännbara sopor, plast och annat. Påsar som rymmer ca 20 liter. Men hem kom 2 rullar med 160-liters påsar. Och det visade sig vara beställarens fel.

Utsikt idag

Men vem vill erkänna ett misstag. Så nu lägger jag all plast i en 160-liters påse som förvaras i klädkammaren. Undantar plast som kan ligga runt kött eller fisk och som kan tänkas lukta.

Undrar vad Bolund skulle tycka om mitt miljötänk. Att tömma en påse med plast var 3:e månad istället för var 3:e dag. Det är väl innovativt.

 

Äntligen!

En ny litteraturpristagare har utsetts. Han heter Abdulrazak Gurnah och är säkert värd sitt pris. Hittills har 102 män och 16 kvinnor erhållit Nobels litteraturpris. Karlar kan!

Någon gång för länge sedan försökte jag läsa en bok av pristagaren Halldor Laxness, men lyckades inte fullfölja. Ingen kritik mot Laxness, det är jag som är en bokläsandets lättviktare.

Höstgrant

Den här veckan fyller min blogg 12 år. I början på oktober 2009 började jag blogga, inspirerad av min vän Yvonne. Just då var jag irriterad på Folksam och deras VD som sänkt försäkringsskyddet för pensionärer. Jag skrev några verser och det är just dessa rader som nu 12 år senare går i repris på bloggen.

Hur dyster sig framtiden ter för de gamle,

de har inte något att vänta sig mer.

De stappla sig fram på de spattiga benen, 

och halka i gropar för inget de ser.

Vårt Folksam har minskat på slanten till kistan,

ty VD:n vill ha hela pengen själv

Han vill ha det bästa, det kostar att äga,

den vackraste villan, vid brusande älv.

Nu vet jag ej alls var han bor, direktören,

han kanske bor enkelt, i så fall förlåt.

Jag ville ju bara få rim som fungerar,

om galet, då rättar jag efteråt.

Men sörj ej du gamle, se ljus i din tunnel.

ty livet består inte bara av gråt.

Och snart slutar versen, som skrevs utav Gunnel

och det kan man alltid glädja sig åt.

                                                                                                                                                                                                                        .

 

Katastrofalt usel fotograf

Konst från Vita Duvan

"Det är gråhårstanterna som är rojalister. När de dör ut kommer Sverige att bli en republik."

Så skrev en hoppfull republikan på facebook. Han har givetvis helt fel. Gråhårstanter tar aldrig slut. Det kommer ständigt nya, när de gamla försvunnit. Tanterna kan vi inte vara utan, de är samhällets kulturbärare, familjernas stöttepelare och väldigt ofta kungahusets hängivnaste supportrar.

Som hovfotograf är jag en katastrof. Bilden ovan är från 90-talet. Kungen och drottningen är på besök och får åka i stadens enda "galavagn." Det är snöglopp, kungaparet gömmer sig i vagnens inre och min bild, ja se själv.

Nygifta Victoria och Daniel kommer på besök till Hertsön. Mycket folk som knuffades och störde fotografen. Men en bild blev det.

Nästan lyckad bild vid invigningen av Södra hamn

Kungaparet kommer till Luleås 400-års firande. Det är en solig söndag. Min mobil blänker, jag har svårt att se fotoobjektet, men slänger iväg ett 10-tal bilder mot podiet. Någon av dessa bilder ska väl fånga majestätet. Väl hemkommen upptäcker jag att jag tagit ett 10-tal bilder av mig själv. Selfies kanske det heter i plural. Inte särskilt kungligt.

Att det ändå finns ett kort av kungen beror på att min äkta hälft lyckades. Han som inte kan bestämma sig om han är rojalist eller inte.