Boklyssnare

Min tredje bok på det nya året handlar om politik. Inte precis vad jag vanligen lyssnar på, men man ska aldrig säga nej till något nytt.

Jag är ett stort "fan" av ljudböcker. Förra året lyssnade jag till 82 böcker av varierande slag, mest deckare och biografier.

Bland 2020 års 5-poängare enligt min betygssättning finns Katarina Wennströms "Gänget", Camilla Grebes "Husdjuret, Kristina Ohlssons "Stormvakt, Mikael Persbrandts memoarer och några till.

Årets värsta var Niklas Dag och Natts "1793." Värst i den meningen att den stundtals var omöjlig att lyssna till på grund av den vidriga berättelsen om hur man plågar ihjäl en människa. Boken är kanhända välskriven, men man fastnar i hans äckliga beskrivningar. Författarens "1794" lär inte vara humanare.

Årets "vet-inte-vad-jag-ska-tycka-bok" är Camilla Läckbergs "En bur av guld." Den har en suverän intrig men Läckbergs hjältinna är otrolig. Hon är bara för mycket.

Uppläsaren ska berätta, inte skådespela. När handlingen rör sig norr om Dalälven och uppläsaren får för sig att han ska prata "norrländska" mår jag illa. Norrländska finns inte. Vi är jämtar och västerbottningar och lapplänningar som har vår egen dialekt. Norrländska, svealändska och götaländska finns inte som dialekter. Det borde alla veta.

Tack för idag!

 

Vise män

Trettondagen firas till minne av tre vise män som uppvaktade spädbarnet Jesus med guld, rökelse och myrra. Det var fina dopgåvor och myrra värdesattes mycket högt på den tiden när uppvaktningen skedde.

En vis man har lämnat sitt jobb. Generaldirektören för MSB Dan Eliasson avgick innan han fick sparken. Det var naturligtvis klokt av honom, nu får han jobba i regeringskansliet med någon onödig utredning och dessutom behålla sin lön. Sedan finns det säkert något lämpligt län som behöver en landshövding. Framtiden är säkrad för den som ser om sitt hus.

Det var 2021 års första blogginlägg och mitt tolfte år som bloggare. Det är nästan imponerande.

 

Nu vänder det förhoppningsvis

Sparsmakat julbord för två  2020

Den allra sista skålen med chips och den sista chokladasken är framtagen för att i morgon bytas ut mot broccoli, brysselkål och kikärter. Ett nytt år randas och då ska det syndiga och onyttiga bytas ut mot det sunda och nyttiga.

Men det kommande året får bli ett undantag. Vi behöver tröst för uteblivna träffar med familj, släktingar och vänner, för vår rädsla att själva bli sjuka eller för att någon nära ska bli drabbad. Därför ger Aladdinasken mer glädje än salladshuvudet. Åtminstone för stunden.

Men nu vänder det förhoppningsvis och jag önskar alla ett

GOTT NYTT ÅR!

 

Och alla dessa jular

Dan före dan 2019. Härligt sparkföre på Luleälvens is.

Jul i Mörttjärn 1966.

Jul på Östergatan 2015. Samma gossar som på förra bilden, men ca 50 år äldre.

Jul på Järvstigen 2009 med alla våra barnbarn.

2020, ett annorlunda år för firare.

Med dessa bilder från nu och förr önskar jag alla en riktigt

GOD JUL!

 

Nu ska vi vara snälla

Vad jag längtar efter blå himmel

och sol

En vecka kvar till julafton och vi har redan fixat julmaten. Hämtade sju färdigpackade matkassar från ICA på Storheden, åkte hem och tryckte in allt i skafferi och frys. Allt klart för en fröjdefull matjul.

När julen kommer ska man vara generös och ge av sitt överflöd till forskning och välgörenhetsorganisationer. I pandemins år står teatrar, biosalonger och idrottsarenor tomma. Ingen som köper biljetter, allt är tyst och stilla och inga pengar kommer in.

Luleå hockey bad sina fans att visa generositet. Tänk om de som redan betalat sitt årskort låter bli att kräva pengar tillbaka och istället skänker beloppet till hockeyföreningen. "Javisst", sa herr maken, "jag är med" och se vad han fick för sin snällhet.

Jag fick inte ta kort för att visa hur han såg ut i mössan. Men allt klär en skönhet!

 

Nytt och återanvänt

13.00 idag 10 december. 

Kommunen har vaknat och fixat en gran,

den är inte vacker som granen på stan.

Men vi är rätt nöjda för gran ska man ha

i mörka december, ja så ska det va.

Vår teve är på och korsordet kvar,

men det som är olöst det fixar ju far.

Ja. han är så duktig, han har alla svar

och mor vet ju inget, men hon är rätt rar.

Och ramlar gör morsan, ja så det kan gå,

handleden bruten och tummen är blå.

En klantig manöver, ett ruttet staket,

så ligger hon där som ett trasigt paket.

Rösten är knarrig och handen svag

på gammalt par utan morgondag.

De har ingen framtid av något slag,

ett ovisst öde, helt utan behag.

Men varför en sådan depparevers

Vi har ju rätt trevligt, vi delar en bärs,

och skålar för livet, som har varit bra

och tackar för allt,

HIPP, HIPP, HIPP och HURRA1

 

Liten Vide och lite hockey

Jag läste min sjukjournal igår. Där står att jag är en pigg och vital gammal dam. Så nu vet jag.

Gammal är man när man blir gammelfarmor. Lille Vide kom till världen i lördags och han blev nummer tre av mina barnbarnsbarn. Storebror Levi blir två år strax före jul och kusin Otis blir två år i mars. Underbara ungar som jag älskar att vara gammelfarmor till.

Igår åkte vårt hockeylag till Skellefteå och tog en välförtjänt seger. Till alla mina släktingar som är Skellefteåfans vill jag trösta med orden: Det är nyttigt att förlora. Man måste förstå nyttan av en förlust. Det sporrar bara och man behöver motgångar för att bli ödmjuk. Gäller såväl lag som privatpersoner.

Eftersom Luleås hockeylag vann och jag idag totalt saknar ödmjukhet ska jag sluta precis nu innan jag blir alltför odräglig.

Slut!