Arbetsstugor

I en pärm hittar jag det här vykortet som jag köpt för länge sedan. Jag fascineras av den lilla flickan med de stora ögonen och det sorgsna ansiktet. Hon ser så utlämnad och övergiven ut. På kortet kan man läsa texten "Norrbottens arbetsstugor kort 1", och på baksidan läser man att det säljs till förmån för arbetsstugorna. Priset är 20 öre.

-

När jag var ung fanns det en arbetsstuga i min hemkommun, Malå. Jag tror att det var en form av internat för skolbarn som bodde i ensligt belägna byar. Barnen fick under terminerna bo på arbetsstugan och sova i stora sovsalar. Nog var det ganska synd om de små förstaklassarna som fick lämna föräldrar och hem, för att under skolterminen bo på annan ort och vara helt beroende av främmande människor.

-

Varför det hette arbetsstugor vet jag inte, men troligen fick barnen förutom skolarbetet lära sig jobba. Enligt vad jag kunnat läsa mig till på nätet, så försvann dessa inrättningar på 50-talet. Arbetsstugorna var vanligast i Norrbotten med dess långa avstånd.

-

Nog skrivet för idag!

-

Hej då!

Kavajskutt

Bilden ovan är framsidan på Husmoderns Bjudningsbok från 1934. Den försöker ge inspiration till 100 olika slags bjudningar. Här följer beskrivning på en alldeles speciell fest som jag aldrig upplevt, men hört talas om.

-

Kavajskutt.

En enkel ungdomsbjudning hemma hos någon av deltagarna, där gossarna var iförda kavaj och flickorna finklänning. Man dansade till grammofon och bjöds på buffé som bestod av te eller öl och smörgåsar och kakor.

-

Ordet kavajskutt påminner mig om min ungdoms flickböcker, där lilla söta tonåriga Lisa var så lycklig för att hon var bjuden på kavajskutt. Hennes stora svärmeri Pelle var också där, men han hade bara ögon för högfärdiga Greta. Efter ett antal kapitel av missförstånd, förstod dock Pelle att det var Lisa han var kär i och de två gick hand i hand ut i sommarnatten och levde sedan troligen lyckliga resten av sina liv.

-

Det kavajskuttas nog inte så mycket i vår tid och det är synd för det var nog ganska nyktra och övervakade tillställningar.

-

I boken finns ingenting om hur man firar en släkting som fyller år. Därför säger jag bara grattis och hoppas att hockeylaget gör sitt bästa för att din dag ska bli så bra som möjligt.

-

Så var det slut!

Mannen på stegen

Farlig rekvisita.

-

Efter vår kommer sommar och då är det som vanligt dags för förbättringar på huset. "Man kan se var det bor gammalt folk", säger sonen, "husen börjar förfalla." Själv är han och sambon relativt unga, med ett ganska nyinköpt hus och med många projekt på gång.

-

"Jag måste måla runt fönstren och på ena väggen", säger maken. Vi suckar och tittar på varandra. Maken och stegen är en hopplös, närmast livsfarlig kombination. Hittills har de båda tillsammans fallit till marken två gånger.

-

Första gången det hände var för ett antal år sedan, då den äkte skulle måla sidoväggen. Ett väldigt brakande hördes och jag gick ut för att se vad som hänt. Där stod min käre, med tjock vit färg rinnande ner från hjässan och över hela sig. Stegen låg på marken. Synen var obeskrivligt skrämmande och samtidigt komisk och jag kunde inte låta bli att hämta kameran för att ta en bild, som jag snällt nog inte visar i bloggen. Egentligen var mitt uppförande okänsligt och elakt för den stackars målaren fick fula skrapsår som var svårläkta.

-

Men från och med nu har mannen klättrat färdigt. Hellre ett fallfärdigt hus än en "fallen" man.

-

Blogginslaget är godkänt av maken.

-

Hej då!

En dammig årstid

Det hänsynslösa ljuset,

som forsar fram

visar helt klart att huset

är fullt av damm.

-

Och själv är man föga vackrare

ruggig och grå,

någonting som andra stackare

ska titta på.

-

Dikten ovan är en dagsvers, skriven av Jacob och klippt ur någon tidning för länge sedan.

-

Våren är överreklamerad. Visst är det fint när krokusen tittar fram och när vattnet börjar porla i bäckarna och solen värmer skönt på södersidan. Men nog är våren den mest krävande av alla årstider.

-

I solstrålarna ser man dammet och smutsen som man sluppit se under den mörka årstiden. Fönstren är sorgliga att skåda, för att inte tala om de äckliga fettfläckarna runt handtagen i köksskåpen. Våren är kravfylld. Våren säger: "Gör nå´nting människa, var inte så lat, så här kan ju ingen ha det."

-

Jag vill ha augusti-september året runt. Härliga månader med lagom värme, prunkande blommor, vackra färger och den vänliga skymningen, när man kan tända ljus och se sin omgivning i en vackrare dager.

-

Hösten är min årstid. Den återkommer bara alltför sällan.

-

Hej, hej!

Vision och verklighet

Så här skulle vårt bostadsområdes centrum se ut. En vacker och vältecknad vision av människor runt en trevlig uteservering. Vi som bor här vet att det blev en helt annan verklighet. Vårt centrum är förfallet och i stort behov av upprustning.

-

Politiska partier har ju också en mängd visioner. I socialdemokraternas partiprogram finns t ex inskrivet att man vill ha republik. I verkligheten skulle partiet förlora alltför många väljare (bloggaren bl a) om man arbetade för att få bort kungahuset. Alltså låtsas man inte om den delen av partiprogrammet.

-

I verkligheten är denna påsksöndag en solig och vacker dag, där mannen och jag har gjort en långpromenad och sedan haft trevligt besök av son med sambo.

-

Glad söndag!

Den längsta dagen

Långfredag 1950.
-
Dagen är präglad av allvar och stillhet och hedrar minnet av Jesu lidande och död på korset.
Föräldrarna är finklädda. Pappa i kostym, mamma i mörk klänning.
Vi lyssnar på dagens predikan i radio. Efteråt spelas psalmer.
På biograferna kan man välja mellan "Tro" , eller "Jesu sista timmar."
Alla affärer är stängda.
-
Långfredag 2010.
-
En vanlig helgdag, där barnen målat äggen som äts till frukost.
Vi klär oss i ungefär samma kläder, som vi tog av oss kvällen innan.
I teve visas ca 30 filmer per dygn, även för den som saknar filmkanaler.
Biograferna är öppna som vanligt.
De flesta matvaruaffärer har öppet som en vanlig helgdag.
-
Var är det som har hänt på dessa 60 år? Har vi slutat sörja mannen på korset?
Var det bättre förr, eller är det bättre nu? Eviga frågor, som säkert ger olika svar.
-
Som barn tyckte jag att långfredagen var årets längsta och tråkigaste dag. I dag tycker jag att den är precis lika kort, som alla andra dagar. Mycket förändras på 60 år, både långfredagar och människor.
-
Och nu ska vi steka lammet.
-
Hej då!

Glad Påsk!

Titta, de flyger!

-

Det är i dag som vi flickor/kvinnor/käringar tar kvasten och drar iväg till Blåkulla. Enligt sägnen lär vi festa med den lede djälvulen själv, vilket verkar lite konstigt med tanke på att vi flyger uppåt.

-

Om allt går väl och kvasten håller, är vi tillbaka i morgon.

-

GLAD PÅSK!