onsdag 13 februari 2013

Värdinnekurs, bevars


När jag som nyinflyttad i Norrbotten hamnade i en by utanför Luleå, förändrades mitt liv ganska rejält. Jag väntade barn och gick rastlöst omkring på det blåmålade golvet i det gamla huset och hade lååååångtråkigt och jag kände ingen, absolut ingen.


Vi fick så småningom lägenhet i stan och jag träffade Gerd på BB. Hon och jag fick barn på samma dag och hon blev min första riktiga vän på den nya bostadsorten. Vi vandrade med barnvagnar på oplogade trottoarer och vi gick kvällskurser tillsammans för att komma ut bland andra vuxna och ge papporna chans att vara pappor.


Allra bäst minns jag värdinnekursen. Den var gjord med tanke på att kvinnan i familjen skulle glänsa som värdinna när maken representerade i hemmet. Nu representerade våra gubbs inte alls men vi lärde oss den perfekta dukningen, den rätta placeringen av gafflar och glas och hur man tillreder kronärtskocksbotten  till en läcker förrätt.

Att jag aldrig använt mig av mina kunskaper kan mina släktingar intyga.

Sen började Gerd och jag att jobba och vi träffades allt mindre och nu är det flera år sen vi sågs.

Igår gjorde vi ett oväntat besök hos Gerd och hennes man. Vi har blivit äldre. Vi som nyss kämpade med barnvagn i snömodd, får snart kämpa med rullatorer på samma oplogade trottoarer.

Åren har rusat iväg med en fart som förskräcker. Jag kan bara hoppas att dagarna framöver går långsammare så även jag kan hänga med.

Hej!

11 kommentarer:

Helena Högberg sa...

Ja, visst går åren så enormt fort! Vi satt häromdagen och tittade på foton av äldsta dottern när hon var baby. Det kändes som alldeles nyss, man minns precis, ändå var det över 20 år sedan.
Visst har man gått en del onödiga kurser som man inte haft ett dugg nytta av, men det har ändå varit kul att komma ut och träffa lite trevligt folk :)

Gunnel sa...

Helena: Åren går alltför fort, det upplever man allt starkare ju äldre man blir.

Alla kurser har väl inte gjort en så mycket klokare, men precis som du säger så är det den sociala biten som varit viktigast.

Annica sa...

Tänk, vi hade kunnat bli/vara vänner redan då. Vi bodde ju faktiskt inte så långt från varandra. Det hade varit trevligt.

Nu fick jag förklaringen till att du alltid varit en bättre värdinna än jag! Kan man få gå en försenad kurs?

Numera verkar tiden ha Formel 1-fart och snart är det väl dags att klara uppkörningen för rullator. Hoppas man fixar både teori- och körprov...

Anders sa...

Vilket år var detta? Jag minns att när vi hälsade på fanns det inte ett enda ställe att gömma sig för att smygröka utom ovanför vänstra hörnet på ladutaket(?) som syns på bilden på vattumannen.

Mina turkiska släktingar var enormt imponerade av dina värdinneegenskaper när de hälsade på. För att inte tala om Anitas (och brorsans). Men det var kanske för att de träffat mig först?

Gunnel sa...

Annica: Ja! Du bodde ju i nästan samma by, fast bara nästan, och kanske inte riktigt samtidigt.

Du har mera värdinnetalang än vad jag har. Punkt, slut! Minns dina tjejmiddagar på 80-talet.

Anders:1963. Jag stod på detta blåmålade golv när vi fick nyheten om mordet på Kennedy. Var det ditt smygrökarår?

Dina turkiska släktingar var oerhört gulliga och sa bara snälla saker.

Du och brorsan är inte ett dugg imponerade av mina värdinneegenskaper. Ni har inte ens sett dem, eftersom jag aldrig haft några.

Peter sa...

Jag vill ha kronärtskocksbotten nästa gång jag hälsar på.

Gunnel sa...

Peter: Ska bli! De finns på burk och är nog ganska goda. Vi fick koka hela stora skockan för att få fram lite mat i botten.

Anders sa...

Lennart vill nog ha kåldolmar. Jag nöjer mig med värdinnans handrullade köttbullar + naturligtvis hennes såväl inlärda som naturliga sätt.

Gunnel sa...

Anders: Vår bror skulle "hurves" över mina kåldolmar och mina köttbullar är numera rullade av Findus och vad de innehåller är numera ganska osäkert.

Lennart sa...

I bruuk int hurves över matn, å du kan säkert göra kålpudding istället.

Gunnel sa...

Lennart: Nej, men något plommonspäckat.