Snön anfaller
Fredagskvällen tillbringade vi på Kulturens Hus och lyssnade till Malena Ernman. Hon uppträdde tillsammans med en basbaryton som jag glömt namnet på, tubaspelaren Sami Al Fakir och en stråkkvintett. Denna kvinnliga stråkkvintett var som bomull för sårade öron, ljudet var perfekt och för en gångs skull behövde man inte öronproppar.
Malena själv är en fantastisk sångerska, dessutom begåvad med en massa humor och den fulltaliga publiken gillade henne. Hon fick stående ovationer och gjorde två extranummer.
Recensenten i NSD såg en helt annan föreställning. Han såg Ernman "inta" scenen i en svart klänning som gav begravningsstämning. Tygstycket bakom henne ändrade stundtals färg och det tog bort all fokus från musiken. Julgranen som stod på scenen var plastig, snön var falsk, ljuskronan onödig och Malena gjorde lustmord på Bach, där hon lallade i duett med en tuba. Detta stycke är det sämsta som gjorts på scen på mycket, mycket länge enligt recensenten.
Stackars recensenter! Visst är det synd om personer som har så jättetråkigt när de går på jobbet?
Hej!
5 kommentarer:
Tänk så olika vi upplever saker! Men den där gnällige recensenten är antagligen mer för heavy metal och så blev han tvungen att skriva om BRA musik. Om vilken han har noll koll. Arme man!
Annica: Förmodligen tvingades han gå på något som inte var i hans smak. Men det blir så tokigt när han recenserar plastgranar och tygstycken i stället för musiken.
Sanningsvittnet Folkbladet hade också recenserat Malena. Fantastisk sång men "flamsigt mellanspel" tyckte man.
Anders: Jag söker på Folkbladet men hittar ingenting. Den recensten verkar ta sitt jobb lite seriösare
Det var ett flamsigt mellanspel men det tilltalade mig faktiskt.
Den recensenten ska det vara. Dessa felskrivande datorer är irriterande.
Skicka en kommentar