Helen Sjöholm och Luleå Kammarkör underhöll mig och många andra på Kulturens Hus under fredagskvällen.
Helen är rund och fin, hon väntar tvillingar och det syns. Hennes röst är magnifik och håret reser sig på armarna när hon sjunger Gabriellas sång, So-lo-la och en vacker sång av Benny Andersson. Hon är rolig i mellansnack och agerar säkert. En musikalisk höjdarkväll.
Det var min upplevelse. Annorlunda var kvällen för NSD:s recensent. Han tycker inte att föreställningen lyfter. En låt som i mina öron var oerhört vacker, var för honom ett pekoral och hennes mellansnack har han hört förut och programmet var för långt och han var tvungen att gå i förtid för att hinna skriva i tidningen.
En recensent är en person som tycker, och som har betalt för att tycka och knappast behöver betala sin egen biljett. Det yrket väljer jag i mitt nästa liv om det nu skulle bli ett sådant.
Ha det!
7 kommentarer:
Recensenter ska man inte tro på. Jag tror på DIG!
När Kallifatides sågades rejält av en recensent sade han: "Vad bryr sig näktergalen om vad kråkorna kraxa". Det tyckte jag var bra.
Måste bara testa igen och se om det funkar. Och om det gör det så tycker jag att Blogspot själva kunde tipsa om att ändra k-funktionen. Det ska vi bloggare inte behöva lista ut själva.
Anders: En elak bokrecension: Det är alldeles för många sidor mellan de två pärmarna.
Annica: Tur att du är tekniskt begåvad.
Den elakaste filmrecensionen jag hört
"Efter att ha sett denna film är döden ett lockande alternativ"
Den recensionen borde gälla "Damen med hunden", en 60-talsfilm som visade en dam som vandrade efter en strand i två timmar. Eller "American gigolo", någonting träligt med Richard Gere.
Filmen ifråga var en svensk film med Linus Wahlgren som spelar amatörornitolog.
Skicka en kommentar