Min gamla konungadikt har delvis fått ny text, med anledning av majestätets eventuella eskapader.
Vår käre dyre konung,
Carl-Gustaf Bernadotte
har några goda vänner
som unnar honom gott.
God mat och sköna damer
i avancerad lek
i lönndom för vår drottning
så skön, så nätt och blek.
Men tvenne drakar vakna,
de vädra sensation
och republikens vänner
sa kung, vik bort från tron.
För någon hade fotat
och någon hade sett
att konungen av Svea
nog tappat sans och vett.
I TV:s fem kanaler
och radion likaså,
man kacklade och pratade
att kungen borde gå.
Glöm bomber och missiler,
glöm mord och bråk och krig,
vår kung sig haver klantat
det angår dig och mig.
Det stöttes och det blöttes
i blaskan Aftonblad.
På sex, sju, åtta sidor
i rad på rad på rad.
Så efter någon vecka,
Ja, kanske var det två,
Var folk så himla trötta
och sade: Konung, gå!
Ge kronan till din dotter
Victoria Bernadotte,
som charmig och naturlig
bäst passar på vårt slott.
Gå i pension, Carl-Gustaf,
gå med i PRO
där saknas kaffeflickor,
där får du lugn och ro.
Men monarkin i Sverige
den stärkte sina kort,
vår Vickan charmar folket,
det har hon alltid gjort.
Men de med felvänt sinne
som vill ha republik,
var denna tid en motgång
och alla andra lik.
Det var allt! Ha det gott!
4 kommentarer:
Ett passande poem!
Fantastiskt diktat. Enda plumpen i protokollet är väl raden med de som har felvänt sinne för det är väl egentligen tvärtom ?
Vad är detta?har försökt att skriva kommentar fem ggr.idag.Få se nu då!
Underbart skrivet Gunnel!!Du är en riktig poet.Bra gjort!!
Kram Yvonne
Annica: Fast man kanske borde skriva om andra saker. Kungen är för tillfället något uttjatad.
Lennart: Det är inte lätt att hitta de rätta orden men du, liksom jag är väl ganska förtjusta i Victoria. Minns du hur du vinkade och log när hon åkte förbi.
Yvonne: Blogspot krånglar ibland, tyvärr. Tack för berömmet Yvonne, man blir alltid glad när man blir rosad.
Skicka en kommentar