En öde strand.
En tidig morgon går jag ut på min vanliga runda. Det är lagom varmt, soligt, fågelkvitter och nästan smärtsamt idylliskt. Jag är absolut ensam, inte en människa inom synhåll - och då - helt plötsligt, känner jag obehag, till och med en vag rädsla.
Rädd för vad? Jag är för gammal för våldtäktsmän och väntar mig inte heller lösspringande ilskna hundar. Och det är snart 40 år sedan jag mötte mannen som ville visa all sin prakt och att möta en drogpåverkad knivbeväpnad person är väl lika troligt som att vinna en miljon.
För många deckare och för många svarta rubriker har skapat denna skrämda människa, som nästan låter känslan vinna över förnuftet.
"Modigt" övervinner jag obehaget och går ett extravarv och då har folket vaknat och jag är inte ensam längre. Många är ute på samma stig och rädslan är borta och allt känns bra, precis som det ska göra en fredag i sommarmånaden juni.
Trevlig helg!
6 kommentarer:
När jag är ute och går och plötsligt hör steg bakom mig så kan jag gripas av en obehagskänsla. Man läser och hör så mycket hemskt att man börjar tro att var och varannan människa är en presumtiv tokdåre.
Förresten, ålder verkar inte våldtäktsmän bry sig om - det finns kvinnor över åttio som blivit offer för dessa galningar.
Så vi får vara rädda i många år än.
Men visst är det hemskt att man har denna obehagskänsla när man vandrar på ensliga stigar. Jag har läst någonstans att ingen är så rädd för allt möjligt som äldre kvinnor och ingen är så lite drabbad av våld som äldre kvinnor. Vi är nog skrajsna i onödan.
Du är ju ute innan folk har vaknat!
Måste erkänna att visst känner jag av detta ibland också!
Jag är inte alltid så tidigt ute. Men det är i den arla morgonen som naturen är som vackrast.
Det är så stilla lugnt och fint att man nästan blir religiös.
Häromåret hade vi en björn i motionsspåret strax ovanför där vi bor. Lite spännande var det att vistas där. Björnen, förmodligen en ung sådan, försvann tämligen fort ur området.
Björnar skrämmer mig bara när jag plockar "Snottren" i Malåtrakten. Men det gjorde jag för sista gången för 10-15 år sedan då vi plockade bär på myren i 30 plusgrader.
Skicka en kommentar