söndag 6 december 2009

Hej, Bureå!

Bureåälven igen.
-
Jag var ganska nervös, när jag för första gången skulle möta min blivande mans föräldrar och syskon.
-
Det visade sig vara en glad och öppen familj. Min blivande svärmor var amerikanska. Svärfar hade bott i USA i 20 år och de var spontana och pratglada personer. Jag blev hjärtligt välkomnad och omfamnad, när jag mötte dem för första gången.
-
Jag, som kom från det jordnära och kärva skogsfolket där man inte kramades så ofta, kände mig både välkommen och bortkommen.
-
Nisse är äldst och har fyra syskon, tre systrar och en lillebror. Brodern var en söt och storögd fyraåring som artigt handhälsade och berättade vad han hette. Syster K. var 16 år och nykär i grannens jämnårige pojke som också fanns på plats och som hon sedermera gifte sig med. Syster I. var 13 år och lillasyster 10.
-
De tre systrarna var ganska välkända i hemorten som de sjungande systrarna Lindbergh. Bl a hade de deltagit i en musiktävling i Boden, där de placerade sig före popgruppen Shanes.
-
I dag har jag känt min mans syskon med familjer i över 50 år och trivs mycket väl med samtliga. Det är alldeles sant och ingenting jag säger bara för att smöra i min blogg.
-
De sjungande systrarna satsade aldrig på någon sångkarriär, men i dag sjunger samtliga syskon i olika körer.
-
Och det var allt för idag. Välkommen måndag!

6 kommentarer:

Anders sa...

Första mötet med partnerns släkt... Efter en hel natt på en turkisk långfärdsbuss anlände vi till busstationen i Samsun. Jag tittade ut över folkhavet utanför bussen och frågade: "Vilka är dina släktingar?" Hon gjorde en snabbkoll och svarade: "Allihop". Nerver, nerver! Men jag fick ett enormt välkomnande. De fördomar och funderingar jag haft innan kom omedelbart på skam.

Mannen från skogen sa...

Vo besvärlit däu a `n Anders ha hadd hä, I gick bara in däri Georgs a saa häi..

Gunnel sa...

Lennart nog var du ganska nervös när du kom till Georgs i egenskap av tilltänkt måg. Fick du någon kram förresten?

Mannen från staan sa...

Hä gå ju an a va karut när man int is fara yterom hagan när man ska hitt nan a gift sä vä.

Annica sa...

Förstår de dallrande nerverna. Dem har nog alla känt av när de ska träffa den älskades familj första gången. Som tur är går det oftast bra. Kan vara mer knepigt i vissa familjer... undrar hur det var för Daniel när han skulle träffa C-G och Silvia? Hmmm, ingen avundsvärd situation...

Anders sa...

Så här gick det till Annica: C-G skakade hand med Daniel och sa: "Jag heter Hans Majestät, men du kan kalla mig Hans".