En hängiven person

Jag har en nära vän som är socialdemokrat, inte av den där ljumma sorten som röstar av gammal vana, utan en hängiven sådan som knackar dörr inför olika val och som jobbar helhjärtat för sitt parti. Andra partier har fel i det mesta enligt honom. Magdalena har rätt och är perfekt i sin statsmannaroll.

Han är naturligtvis medlem i partiet och pryder ytterplagg och mobil med pins och andra partisymboler. Inför valet 2014 frågade jag honom:

"Om jag vore blind och bad dig om hjälp för att rösta på SD, hur skulle du göra då? Göra som jag önskade eller ge mig en valsedel  med ett S på? Jag har ju ingen koll på vad du lägger i min hand."

Han funderade länge och kom till slutsatsen att han absolut inte skulle lura mig, men att jag skulle få be någon annan om hjälp. Man lurar inte någon och absolut inte sin bästa vän. Samvetet skulle slå tillbaka med obehaglig kraft.

Nej, jag röstar inte på SD, inte på Miljöpartiet heller som jag skrev i ett tidigare blogginlägg. Nu är det bara sex partier kvar. Vilken parti ska få min röst? Fånig fråga förresten, jag vet redan svaret.

 

Mera peng i plånboken

Gick in på Pensionsmyndigheten för att kolla min nya pension och till min stora förvåning får jag nästan 800 kronor mer i månaden. Kan det vara möjligt? Snart får jag försörja min karl, han fick ingenting.

Minns tidigare år när pensionen minskade och det blev mindre pengar i plånboken på grund av en broms i pensionssystemet som gjorde att pensionen kunde sjunka vid ekonomisk nedgång i riket.

När min bror Anders för ett antal år sedan upptäckte att han fått lägre pension, skickade han ett mejl till en moderat riksdagsman i Umeå. Han skrev: "Jag har fått 190 kronor mindre i månaden, hur mycket mindre har du fått?"

Döm om brorsans förvåning när han tidigt nästa morgon fick ett telefonsamtal från riksdagsmannen som försökte förklara det oförklarliga. Anders tyckte inte att han fick ett riktigt svar på sin fråga, men var trots allt ganska imponerad över riksdagsmannen som tog sig tid att ringa upp.

 

Har lyssnat till Anne Holts senaste bok "Det elfte manuset." Hon är en författare att lita på, hennes böcker är nästan alltid värda en 4:a. Den här boken kan till och med få lite till. Otroligt skickligt att väva ihop allt på slutet.

 

Pelargontanten

Det sägs att pelargoner är tantblommor. Kanske ligger det något i det, för precis som tanten är blomman tålig, pålitlig, jordnära och opåverkad av trender. Man kan lita på både tant och blomma.

Sällan har mina pelargoner varit så vackra som i år. Vet tyvärr inte vad sorterna heter. Varje år utses årets pelargon och i år har "Soft Coral" fått den hedervärda utmärkelsen.

Nere i hyreshusets källare finns våra förråd. Cirka 5 kvadratmeter där vi förvarar allt som inte ryms någon annanstans. Om ryssen kommer är utrymmet tänkt som skyddsrum. Väggarna och dörrarna mellan förråden är av ståltråd, så man har möjlighet att titta in i alla andras kaos innan man äntligen kommer till sitt eget lilla välstädade utrymme. Nu berömmer jag mig själv men faktum är att vi har det mest välordnade förrådet i hyreshuset och det tack vare några timmar därnere en regnig morgon förra veckan.

Några bilder från juli 2022

Konst i det gröna.

Utställning av gamla bilar på Hägnan. Så många gamla blänkande välskötta vackra bilar från den tiden då jag kunde skilja en Saab från en Volvo.

 Himmel över Norra hamn

Juli månad och sommartorka

Gästerna har lämnat oss och tystnad råder i huset. Gäster, förresten, hos oss använder vi ordet främmande (främmen på Malåbondska) om besökande som inte tillhör huset i vardagslag. Gäster känns fel att använda. Kan möjligen brukas om kungen kommer på besök.

2009 och två år gammal

Det är så roligt för gamla farmor att umgås med en 15-åring som diskar alldeles frivilligt, är djupsinnig, läser DN och är mycket pratsam. Inget ämne är tabu att tala om i hennes värld, en oerhörd skillnad mot när jag själv var i hennes ålder.

Vi fick tillåtelse att ta bort badkaret som funnits i vårt förråd sedan vi flyttade till lägenheten. Skönt med mera utrymme, jag drabbades genast av städlust, men den gick över på en halvtimme.

Vi frågade samtidigt Lulebo om inte vårt 34 år gamla frysskåp gjort sitt och borde bytas ut mot något miljövänligare. "Icke alls", svarade representanten för Lulebo, "vi byter bara när frysen går sönder." Nisse och jag känner miljöskam över det gamla isskåpet och jag tycker nog att den skammen borde delas av vår hyresvärd.

Nu sitter jag här med kaffekoppen och läser min morgontidning. Det är inte roligt att läsa om vårt regionsjukhus i Sunderbyn. En cancerpatient har fått ligga flera dygn på akuten och en annan med samma sjukdom känner sig nonchalerad av läkare och får ingen vetskap om när och hur han ska behandlas. Så sorgligt att läsa när man förstår hur skör och övergiven en cancerpatient kan känna sig.

Slutar här, bloggen lider av sommartorka.

 

Varför inte miljöpartiet

Herr Lindbergh mår utmärkt

Det gör vi alla

Bara ett moln så långt ögat kan nå

Vi har kommit hem igen efter en tur med bilen genom  de norra delarna av landet. Vi kom så långt som till Hälsingland, där äldste sonen med familj köpt en fritidsstuga.

Min pappa brukade berätta att i början på förra seklet stod det i vägtrafikförordningen följande: "Väg skall byggas med kurvor och i vacker natur allt för de vägfarandes förnöjelse." Så har det inte blivit. Höga kusten bjuder på vacker natur, men i övrigt saknas både kurvor och förnöjelse. E4:an är till stor del en raksträcka genom granskogen.

På resan lyssnar vi till bilradion. I nyheterna talas det mest om mannen som bara fick fem år för ett mord på en ung flicka. Förutom flickmordet är det den enorma värmen i Europa som förskräcker. 

Det ena värmerekordet efter det andra slås. Verkligen skrämmande! Vår jord protesterar mot den behandling den får av oss. Varför är vi inte alla miljöpartister? Varför är inte jag miljöpartist? 

 

Vackra gossar och skön musik

Igår fick jag träffa fyra vackra charmerande killar i ålder 1 till 3 år. Levi, Otis, Vide och Elis heter gossarna och initialbokstaven i deras förnamn bildar ordet LOVE. Det var inte alls planerat, men blev ändå så rätt. Dessa killar och andra små människor är vår framtid och för deras skull är vi skyldiga att ta hand om vår jord så att den är brukbar för kommande generationer.

Fyra sångare och musiker uppträdde i Örnäsets kyrka med ett program kallat "The sound of silence." Musik skriven av Simon & Garfunkel. Det var proffsigt, publiken gillade uppträdandet och gav artisterna stående ovationer. 

Få melodier är vackrare än Simon & Garfunkels "Bridge over troubled water." Text och musik i skön harmoni. Perfektion, tycker jag.

Själv älskar jag långsamma ballader, gamla läsarsånger och skönsjungade tenorers arior. Gillar även en del country- och dansbandsmusik. Ogillar tyska lieder, atonal klassisk musik och broderijazz. Den typen av jazz när alla musiker ska ha ett eget solo och det tar aldrig slut.

Hörde på radion att en nyinspelning av Bob Dylans låt "Blowing in the wind" har sålts på en auktion för 15 miljoner kronor. Skivan är unik och finns endast i ett exemplar. Jag skulle gärna vilja vara i skallen på herr Krösus när han får hem sin skiva. Vad tänker han när han tittar på den ensamma skivan som ligger i en låda av valnöt och vit ek?  Var det verkligen värt pengarna? Spela den vågar han inte, den är för dyr men han stoppar den förstås i bankfacket och hoppas att den förräntar sig. Kanske finns någon annan stolle därute som i framtiden vill betala ännu mer.

Och solen skiner även i dag. Vi leder solligan och så ska det förbli.

 

En varm, vacker och sorglig dag

Barndomshem

I fredags tog vi farväl av min bror Anders vid en borgerlig begravning i Sunnanå gravkapell. En officiant läste Anders dikter och Nahides vackra hyllning till sin själsfrände. Mellan dikterna spelades min brors favoritmusik. Hela ceremonin var så fint arrangerad och avslutades med adagio ur Mozarts klarinettkonsert. Det hela var smärtsamt vackert.

Idag, då allt fler avstår medlemskap i svenska kyrkan blir andra typer av begravningar aktuella. Även de som inte är medlemmar betalar en viss begravningsavgift, vilket innebär att man får använda kyrkorummet även vid borgerliga begravningar, men de himmelska orden, psalmerna och de religiösa ritualerna är då borttagna.

Det är klokt av oss alla (även ni som är något yngre) att berätta för efterkommande hur man vill ha den sista resan. Den där utan pass och säkerhetskontroller och där man inte har någon koll på slutstationen.

Någon fyllde 60

En mycket glad Anders som lyckades brotta ner sin äldre bror, den blivande sheriffen i Arvidsjaur.

Och systern som trodde hon var snygg och ständigt stod framför spegeln.