Gick in på Lagerhaus och strosade i deras nya lokal. Hittade en planeringskalender till det facila priset av 10 kronor. Eftersom jag hade en lös guldpeng i min jackficka tog jag kalendern, gick till kassan och sa hurtfriskt:
"Det blir billigt för mig idag!"
"Vi tar inte emot pengar längre, vi är en kontantfri affär", sa kassören vänligt. "Det är så få som betalar med kontanter så vi beslutade oss för att bara ta emot kortbetalning."
Snopet fick jag plocka fram mitt betalkort och knappa in min kod för ynka 10 kronors skull och det kändes ganska fånigt.
Varför, frågar jag mig har vi fått nya sedlar och mynt när vi tydligen inte ska använda dem? Hur tänkte man? Tänkte man överhuvudtaget?
Farbror Herbert 87 vill vara anonym. Ansiktet pixlat av naturen.
Att vi betalar med kort är en välsignelse för affärer som slipper handskas med lösa pengar. Själv använder jag alltid betalkortet när jag handlar för mer än 100 kronor. Men att helt sluta med kontanter gör samhället sårbart och får gamle farbror Herbert 87 och moster Aina 91 att känna sig förbisprungna. Vad hjälper det om man förstår skillnaden på "ensam" och "själv", vet vad Jakobs 12 söner heter och kan psalmverser utantill när man inte förstår den nya tekniken och varken kan blippa eller swisha.
Gammal betyder inte att du är vis och klok, i dagens samhälle betyder det att du är totalt ute.
En vilsen guldpeng ligger fortfarande i min ficka och där blir den kvar, ty ingen vill ha den.
Hej!