Året har 16 månader. Januari, februari, mars, april, maj, juni, juli, augusti, september, oktober, november, november, november.
(Henrik Nordbrandt)
Elak hosta gör att jag lämnar sovrummet för att min hälft ska få en lugn natt. Vad botar? Förmodligen bara tiden.
I mitt gamla jobb gick jag en kurs där ledaren var dansk. Minns inte kursens syfte, antagligen skulle vi lära oss tänka positivt. Kursledaren hade problem med halsbränna och när anfallen kom satte han sig ner, blundade och tänkte på tjock grädde som sakta vandrar hela vägen ner i svalget. Efteråt var halsbrännan borta. Skulle samma tankar fungera på en sårad hals, undrar jag.
Äkta hälften sitter vid köksbordet och berättar gamla kursminnen. Bland annat om en kurs i gruppdynamik. Deltagarna fick åka till Jämtlandsfjällen när det var som vackrast om hösten. Fick promenera i färgstark natur och på kvällen sitta på golvet, hålla varann i hand och titta på en knotig kvist som någon hade hittat. Mysigt, men samtidigt aningen fånigt.
Vid ett annat tillfälle fick deltagarna berätta ärligt och uppriktigt vad de tyckte om varandra. Förklara för arbetskamraten varför man irriterade sig på honom eller henne. Den typen av kurser upplevdes av många som rena mobbingen, en del tog så illa vid sig att de behövde söka hjälp.
En gång hade kursledarna itutat deltagarna att det finns blott två (2) "måsten" i livet. Man måste dö och man måste välja. Det är du själv som stakar ut din väg i livet genom dina val. Råkar du ut för en bilolycka så var det ditt eget val att åka bil just vid det tillfället. Här känner man protesterna komma. Invaliditet och sjukdomar väljer man inte. En alldeles typisk flumkurs som bara gynnade kursledarna.
Lapponia lämnar norra hamn för i år
Nu sitter jag här och blundar. Föreställer mig tjock grädde vandra ner mot min såriga hals. Men tyvärr, inget händer. För att den tjocka grädden ska fungera måste man också besjälas av en stark tro. Och det är den som i alla sammanhang saknas hos mig.
8 kommentarer:
Stackars november som så få gillar. Men jag gillar den, den är en utmärkt månad för att städa, sortera och slänga alla onödigheter man samlat på sig under de andra elva månaderna. Givetvis ser man till att ofta ta långa raster med gott fika. Då går november som en dans.
Och stackars dig som har en sårig hals. Hoppas verkligen att din flunsa snarast bestämmer sig för att sluta plåga en oskyldig pantertant.
Sist, NÅGOT tror du ju på ... Robert Lind i Kramfors, t.ex. :D
Å, vilket härligt inlägg som får mig att le så mungiporna möts i nacken! Mest ler jag åt kurserna. Jag minns när vi hade något liknande i någon av butikerna där jag då arbetade, och den äldsta av arbetskamraterna helt enkelt sa att "nej, detta fåniga gör jag bara inte!" (Friherrinnan som jag ofta skriver om). Det är svårt när man inte har den rätta tron. Jag sträckte en gång upp handen under ett eldigt väckelsmöte hemma i Filadelfiakyrkan. Pastorn - en på alla sätt och vis vänlig man - sade lågmält (man knäböjde liksom där framme vid en bänk) att "du känner snart att du vill tala i tungor ...", men det kände jag aldrig. Jag började bara må illa och ville fly och komma hem ..., fixade inte ens att bli frälst på rätt sätt. Skönt att läsa att man inte är ensam och god bättring önskas den såriga halsen!
För oss som är klen i tron rekommenderas en konkret metod. Mammas (och troligen mormors) gamla knep. Små klunkar av en kopp riktigt varm mjölk med en sked honung, en skiva citron och lite malen kanel. Den botar inte, men lindrar hostsåriga halsar.
"Team building"-hysterin drabbade nästan alla på slutet av 80-talet. Inom psykiatrin har man alltid haft en sund armavstånd från de värsta avarterna, men jag minns erfarenheterna som Anders delade med sig från sin arbetsplats, där de "ärliga" samtalen orsakade så mycket sår att trivseln på jobbet aldrig kom tillbaka. Anders klarade sig bra, tack vare mitt ytterst professionella (!) råd i s m dessa "sittningar": Var tyst och tänk "lugn, bara lugn" hela tiden.
Annica: Visste inte att november var din prylslängarmånad. Jag borde följa ditt exempel, här finns fortfarande saker som kan slängas, fast jag kämpat med det i flera år.
Robert Lind kan jag tro på. Han måste finnas i Kramfors.
Elisabet: Glad att du gillade inlägget. Jag var nog bara 10-14 år när väckelsemötena var aktuella i mitt fall. Minns tungomålstal och hallelujarop med konstigt nog så berörde det mig inte alls.
Frälst blev jag inte men fikat efter mötena gillades starkt.
Jag, som har en annan - pragmatisk och medicinsk - inställning, råder dig att ta kontakt med vården. Det finns hostmediciner på recept och om man har haft hosta i en vecka eller mer kan man faktiskt få god hjälp av dem och dessutom då sova bättre vilket påskyndar allmän läkning. Om det är Coronavirus kan tyvärr hosta i månader vara ett symptom och ett tips är alltså att försöka få professionell hjälp bortanför huskurerna. Allt går ju inte att vänta ut…
När det gäller de omtalade kurserna började ju det hela redan på 70-talet med olika nya teorier som Janovs ”primalskrik” och andra utlevelseterapier. Den ena knäppare än den andra. Det handlade ju inte om några religiösa yttringar eller att man skulle konvertera till någonting men företeelserna var ju sektliknande. Min dåvarande man deltog i en sådan ”kurs”, hela företaget åkte till Kanarieöarna och utsatte varandra för diverse övningar, den ena värre och provocerande än den andra. Han kom hem, blek, tyst och uppriven i sin nya chefsroll. Hans kolleger hade, uppeldade av kursledaren, utsatt honom för just det du beskriver - en storm av ohejdad kritik av honom i hans yrkesroll och av hans personliga egenskaper. Han hade inte en chans att värja sig inför attackerna. Han hade mig som terapeut hemma men slutade ganska snart på jobbet - och då plötsligt oerhört saknad av de ångrande kollegerna - och gick till konkurrent där han blev omtyckt chef, var smart och kunnig och drev företaget till att bli Sveriges bästa inom sin genre.
Det där glömde han aldrig och kommer några av de där då anställda på tal blir han fortfarande svart i ögonen och tystnar. Det är för övrigt inte olikt det som är opportunt och sker nu på sociala medier: fullkomligt okända människor uttalar sig om varandra på det gräsligaste sätt och använder ett tilltal och olika personangrepp som aldrig skulle ske i verkliga livet och med varandra personligen närvarande.
Hoppas du känner dig bättre snart och att du kan njuta lite av det vilsamma november. Jag tycker det är en härligt månad - jag fyller både år och har bröllopsdag i morgon dessutom så för mig har månaden också den trivsamma innebörden! Ha en trevlig novemberhelg!
Nahide: Konkreta metoder är nog alltid att föredra. Följer liknande din mammas med utesluter alltid mjölk. Tycker inte om drycken.
De ärliga samtalen var rena mobbingen. Anders lydde helt klart dina råd. Han visste ju att du var både klok och professionell. Hoppas att liknande kurser är inte finns längre.
Monet: Grattis till födelsedag och bröllopsdag. Härligt med lite firande i november.
Fruktansvärt det du berättar om din förre man. Förstår inte att någon överhuvudtaget kunde komma på den typen av kurs. Vad hade det för syfte? Dessutom kursledare som inte var mogna att ta hand om de som farit illa. Får aldrig hända igen, då primalskriker vi.
Skicka en kommentar