På väg hem möter vi en man som stoppar oss och säger att han kommer från Norrmedia och vill ha vår åsikt om den eventuella pensionshöjningen på 1000 kronor i augusti. Är det valfläsk att ge extrapengar till pensionärer just inför valet?
Jag vill att "guben" tar hand om pratandet men reportern säger med emfas att det måste vara fruntimmer med också. Det är alltid bara karlar som vill prata. Så mot min vilja ställer jag upp och våra trötta nunor och tvärsäkra åsikter kommer fram i NSD:s nätupplaga.
Det är någonting med oss som tilltalar reportrar. Är det vårt kufiska utseende eller vår ålderstigna värdighet som gör oss intressanta för frågvisa journalister? Vet inte säkert, men min gamla grannfru brukar kalla oss två för linslöss.
En mycket bra bok, enligt mig och dessutom utmärkt uppläst av Jonas Malmsjö. Vilken sonor stämma. Vad nu sonor riktigt betyder, men jag kände för ordet.
Dessutom har jag gjort både Expressens och DN:s valkompass. I bägge hamnar Centern på jumboplats. Helt galet, Annie Lööv, i min egen rankning ligger du bättre till.
Är skräckslagen inför nästa fredag. Varför tog vi inte tåget?
7 kommentarer:
Såg att du kommenterade på annan plats när det gäller programmen Gift vid första ögonkastet och ”Naked Attraction”. Jag tittar gärna på den sortens program för att de är tidsdokument och bryr mig inte om de är sk kvalitetsprogram eller inte, sådana ser jag ändå. Men de här säger en del om vår samtid och det är samma koncept världen över. De gifta är intressant eftersom man får följa dem från bröllopsdagens pompa och eufori in i vardagen som är nog så besvärlig med all anpassning som gäller.
Det är inte annorlunda är Bonde söker Fru som också är ett internationellt koncept. I vårt Frankrike hette det : ”L’amour est dans le pré” - ungefär Kärleken finns på ängen/åkern. Programmet finns med amerikanska och australienska par och med svenska. Det svenska innehåller typiskt nog också homosexuella par i jämlikhetens namn, det gör inte de andra. Paren följs hela tiden av erfarna psykologer och terapeuter och har sin fria vilja ”experimentet” igenom så det är ingenting att förfasa sig över. Man har faktiskt ganska hög frekvens av lyckade sammanparningar med många långvariga äktenskap och mycket bebisar så nog fungerar det till viss del!
Det här är samma sak som när vi alla samlades framför tv:n och tittade på Scener ur ett äktenskap och kände igen oss. Men då var det Bergman och ansågs vara finkulturellt.
När det gäller snopp och snipprogrammet orkar man se det en eller två gånger - faktiskt mest för att fascineras över dagens piercing- och tatueringsmode. Du behöver inte ens titta i smyg :-)
Mycket nöje!
Monet: Tack för intressant kommentar. Jag har svårt för datingprogram som t ex "Bonde söker fru", som jag ändå sett några gånger. De unga sitter på ska på romantisk date. Han frågar generat: "Vad tycker du om mig?" Hon svarar lika generat: "Det pirrar." Som tittare vet man att runt dessa två finns kameramän. ljudtekniker, sminkörer m fl. Jag tycker att det känns pinsamt även om jag vet att en del bönder funnit varann.
Det är inte som att se en film. Där är det proffs som jobbar.
Jag kommer att förfasa mig om jag ser nakenprogrammet. Det får man göra om man är 30-talist.
Trevlig helg!
Haha. Tror nog att du kommer att tjuvkika på snoppdejtinprogrammet ändå. Gör det redan nu på Naked attraction så ser du hur fånigt det är. Förutom tatueringar ger det en intressant inblick i anatomiska skillnader om man är intresserad av det:-)
Liknelsen med Bergman var mest för att de programmen också sändes i olika avsnitt som man fick vänta på. Och innehållet var detsamma till stora delar - mänskliga relationer är ju universella. I efterhandsprogrammen till giftasprogrammen sägs nästan alltid att det varit en besvärande faktor för de flesta att haft kamerateam så nära och att de som valt att gå vidare i sina relationer gjort det efter programmen under privata omständigheter. Men det är ju spelets regler och det vet alla om.
Börjar man titta blir man fakiskt nyfiken på hur det kommer att gå för dem och det är fullt av helt oväntade upplösningar så det är ganska kul på det sättet också. Mitt i det tunga världsläget!
Monet: För att veta vad jag pratar om såg jag den engelska versionen i gårkväll. Antar att det är tatueringarna och alla dessa piercingar som gör att de vill bli sedda. De känner sig måhända som konstverk.
Vet att många ser datingprogrammen, bland annat den jag lever ihop med. Själv plågar jag honom med bak- och matlagningsprogram. Vi har alla våra svagheter.
Man man fastna framför det mest otänkbara. Jag älskar också matlagningsprogram, till och med av ”vildvuxen” karaktär som Jamie och Per Morberg. Den jag lever med tittar snällt men oengagerat. Men plötsligt fann vi oss båda två med intresse följa Sveriges Mästerkock fast det är ett superstressigt utslagstävlingsprogram som jag egentligen inte gillar alls.
Franska matprogram är en ljuvlighet - en ung flicka åker genom undersköna franska landskap i en röd liten cabriolet och besöker små byar, slott och vingårdar där det lagas lokala rätter med urgamla traditioner. Sen sitter de där allihop tillsammans under ett skuggigt träd och dricker sitt vin och äter sin olivoljtillagade gryta eller fisksoppa och doppar sitt hemlagade bröd. Och har sådär genuint trevligt över generationerna som det faktiskt är på riktigt.
Eller tar hon oss in i de mest fashionabla köken i Paris där allt på tallriken är veritabla konstverk - lika roligt det!
Så nu såg du också att det där programmet inte var så mycket att förfasa sig över. Man blir egentligen mest bedrövad hur desperat det unga folket verkar vara..
Snällt och oengagerat var ordet. Med en enda teve i huset får man anpassa sig ibland. Fick se fotboll igår i stället för partiledardebatt. Har aldrig sett franska matprogram, men fransmännen har gott rykte när det gäller mat. (Gunnel)
Är inte anonym men kan inte logga in just nu. (Gunnel)
Skicka en kommentar