Ibland ploppar den upp, den märkliga diskussionen om hur små barn ska sitta i barnvagnen. Ansiktet mot föräldern eller mot omgivningen. Redan gamle Saxon hade åsikter i ämnet och här följer visdomsord från hans levnadsskola 1932:
"Vissa mödrar kokettera med gentila barnvagnar och man kan förarga sig över att se en jungfru skjutsa ett sådant fordon, medan mamman går bredvid och försöker se bra ut. Till på köpet skjutes vagnen, så att barnen ser föremålen avlägsna sig i stället för att möta dem. Detta är fruktansvärt skadligt för synen.
Då ett barn som är så stort att det kan gå, skall det ej bäras, ty därigenom nödgas det inandas vad barnjungfrun utandats."
Är det därför jag bara har ledsyn på ena ögat? Har jag som barn sett föremålen avlägsna sig? Aj, aj, mamma, vad har du ställt till med?
När mina barn var små på 60-talet var det oerhört viktigt med rutiner. Spädbarn skulle ammas med 4 timmars mellanrum. Det fattade inte det lilla barnet som ville ha mat efter 2-3 timmar. Som nybliven och osäker mor var man mycket orolig över vilka konsekvenser det kunde ha för barnet när man inte följde 4-timmarsregeln. Kanske skapar man en slarver som totalt saknar stil vid matbordet och får för sig att man kan äta när som helst. Hemska tanke!
Det verkliga problemen för en liten människa är inte att växa upp med fel utsikt från barnvagnen. Det är att växa upp där alkohol, våld och otrygghet är vardag. Barn ska ha villkorslös kärlek, näring, möjlighet till lek och rörelse, allt annat är bara petitesser.
Från att ha varit en osäker mamma är jag numera gammelfarmor och vet bäst. Dock lyssnar ingen och tur är väl det.
16 kommentarer:
Jag tror att kontakt mellan barn och vagnförare är bäst de två första åren. Sedan kan de få se framåt.
Vad sägs om den modellen från en ickepappa?
Som barnlös vet man (jag!) ju allt om barnuppfostran. Hm ... ;) Jag tror också på massor av villkorslös kärlek men givetvis med regler och gränser, bra mat, aktiviteter både för kropp och själ, och — numera — även begränsad skärmtid. Men det allra viktigaste är kloka, nyktra föräldrar, det är den bästa gåvan till alla barn. Barnvagnsutsikten är antagligen av sekundär betydelse.
Jag håller fullständigt med om de självklara prioriteringarna när det gäller vikten av att skapa lugna, harmoniska och utvecklande uppväxtmiljöer för barnen. Och att råden kring saker som amning, sovstunder, mat och potträning också varierat genom sekler.
Men man kan ju inte heller bortse från att forskningen går framåt och att man dra vissa slutsatser från den. Det är ganska entydigt så att man nu vet att barn under den första barnvagnstiden mår bäst av att ha ögonkontakt med sina föräldrar. Från och med sulkyåldern är deras hjärna utvecklad för att kunna ta emot de ”bortvända” intryck som då kommer emot dem. Tyvärr verkar detta inte ha gått fram till dagens unga föräldrar som placerar sina barn tvärtemot och tydligen gärna också med en skärm. Bara tanken på att man inte direkt kan se vad som händer barnen - ett getingstick, en kexbit satt i halsen, att de somnar sittande borde dessutom instinktivt göra att man som förälder vill ha barnen under uppsikt. Och interagera med dem.
Något stämmer inte här, det är väl det som oroar dem/oss som noterar detta. Sen överlever ju varje unge självklart det här, det är ju som du säger, enbart en del i barn-föräldrarelationen.
Bert Bodin: En utmärkt modell. Kommer dock inte ihåg hur mina egna barn satt i vagnen. Det är ett tag sedan.
Annica: Du har alldeles rätt i att det är lättare att uppfostra barn när man har dem på avstånd. Det märker jag själv när småbarnsåren var för 50 år sedan. Glad att jag inte är småbarnsförälder idag och ska vara orolig för skärmtid med mera.
Monet: Jag hittade en gammal veckotidning där det var en artikel om just ämnet barnvagnar och om barnet ska se på föräldern eller omgivningen. Själv har jag aldrig funderat i de banorna. Jag har 4 barnbarnsbarn mellan 1 och 3 år och nu tänker jag att det ska bli intressant att höra hur deras föräldrar resonerar. Alla vill vi ju våra barns bästa.
Mina arma föräldrar hade nog inte hört talas om Saxon. I en av de allra första bilder som finns av mig sitter jag, en liten tulta på 7-8 månader, i en sommarvagn, ryggen mot mor, far och bror i en total arrogans och glor nyfiket framåt. Så jag kan inte skylla på mina föräldrar när det gäller min klena syn.
Skämt åsido, jag kan lugna ner alla osäkra unga föräldrar; trots allt vad alla trendiga amatörpsykologer säger, är människobarnet enormt robust och tåligt. Om det skadades p g a några timmars tittande hit eller dit per dag skulle vår art blivit utrotad sedan länge. Det krävs saker av helt annan dignitet för att åsamka ett barn själsligt skada.
Jag tror att det är bra att små barn ser sin förälder när de sitter i vagnen. Men jag vet inte vad forskning säger, antar att det säkerligen finns forskning på temat.
Oj, jag upptäckte att jag hade läst alldeles fel. Det ju klart som korvspad varför jag fick glaukom. Även dessförinnan gick jag ju hela livet som en halvblind höna p g a kraftig närsynthet, kombinerat med astigmatism. Klart det var mina föräldrarnas fel. Och det var ju inte bara generna, det var ju barnvagnen! O ve!
Monet: Klokt skrivet. Precis vad varje ung och osäker förälder behöver höra.
Hannas krypin: Ja, det lär finnas forskning i ämnet.
Nahide: Vi får väl försöka förlåta våra föräldrar. De hade nog inte läst herr Saxons utsago.
Hans levnadsskola innehöll mycket som vi skrattar åt idag. Mycket synpunkter på hur kvinnor rör sig och uppför sig.
Tänkte bara säga att det faktiskt nu finns ganska mycket forskning kring vad små barn i olika åldrar har förmåga att ta in. Det handlar inte ett dugg om synen - snarare om bearbetning av intryck och framförallt om överbelastning och överstimulans. Och det vet väl varenda förälder vad det innebär - en övertrött unge orkar inte längre med och beter sig därefter.
Mina barn är också 50+ och jag har också barnbarn i 3-årsåldern just nu. Ingen av dem har satts i bakåtvänd vagn, tack och lov trots att barnvagnsmodet faktiskt är utformat med vändbara sitsar. Men den generationen säger man ingenting till, de ”kan själv” och frågar inte efter den äldre generationens erfarenhet som vi faktiskt gjorde. Här är det ”Mama” och jämnåriga influencers som gäller.
För några år sedan var det bärsjalar som gällde. Kanske fattade man då vikten av att bära barnet som man gör i de barnvagnslösa länderna - med huvudet vänt mot mammakroppen, både när man bär barnet på magen eller på ryggen. Så är det ju från livets första stund - ingen skulle väl få för sig att lägga det nyfödda barnet på rygg på mammans bröst med ansiktet upp mot taket. För ”att få intryck”.
Det är intressant med synen på barn och deras utveckling. Efter 11 års boende i Frankrike och med franska barnbarn lär man sig det som i Sverige anses vara extremt kontroversiellt. Franska barn ”kastar inte mat” (bok skriven av amerikansk småbarnsmamma i Paris). Franska barn diagnosticeras sällan med olika bokstavskombinationer och medicineras heller inte därefter. (Sverige toppar alla internationella listor här). Man tar hand om överaktiva barn på ett helt annat sätt och skolsystemet är utformat för att ta hand om barn med både särskilda villkor men framförallt för dem som ligger före i utveckling och behöver stimulans pga det. Barn sitter i högsätet där också och barnpsykologi/psykiatri är högspecialiserat. Men de tillåts aldrig dominera vuxentillvaron som här - går du på restaurang i Frankrike är barnen självklart med. Men sitter på sin plats och äter det de blir serverade, tränade sen bebisåldern att ingå i familjesammanhang på rätt villkor. Det är minst sagt chockartat att uppleva motsatsen tillbaka i Sverige!
Monet: Det blir en fin närhet mellan mor och baby med bärsjalar. Ett utmärkt plagg. För övrigt har jag varit ute i stadsparken och lekt med mina barnbarnsbarn idag. Det kallar jag en bra dag.
Jag vet ingenting om uppfostran och skolgång i andra länder men det måste vara intressant att uppleva skillnaderna. Vi har säkert saker att lära av varann. Vi brukar jämföras med Finland och det blir oftast till finnarnas fördel.
Härligt med lek med barnbarnsbarn! Imponerande tycker jag - du måtte ha en otrolig kondition?
Monet: Förutom halvdålig syn och hörsel är allting bra. Kondition, nja, jag har slutat springa.
Skicka en kommentar