lördag 11 juni 2022

En student och James Bond


Vi har varit till Stockholm och firat vår underbara sondotter Olivia som tog studentexamen.

Stockholm, vår sköna huvudstad, har allt. Teatrar och museer för alla smaker, där finns kungliga Operan och Dramaten. Inte konstigt att man blir lite avundsjuk.

Men stockholmarna är för många och är alltid på väg någonstans. Det är fullt överallt, det kryllar av folk på tunnelbanan, på flygplatsen, på bussen men mest av allt på vägar och gator. Bilar i filer på sidorna, framför och bakom. Nu är man inte avundsjuk längre.



Resan hem till Luleå hade sina poänger. Vi blev hänvisade till säkerhetskontrollen på Arlanda och när vi efter en ynka kvart kom fram till spärren gormade en amper dam om att vi gått fel. "Den här kontrollen är bara för de resande som har bråttom. Ni ska stå i en annan kö." Men vi hade tur. Bakom oss stod "James Bond" och sa med pondus i rösten: "They can go with me." Damen tvekade men lät oss passera. Kanske var det inte den riktige James Bond som hjälpte oss, men likväl var det en hjälte. Ofta är det en fördel att vara gammal och se lite vilsen ut. Då händer det att "James Bond" kliver fram.

Nu är vi lyckligt hemma igen efter en lång dag. Hör på radion att det är kaos på Arlanda, man måste stå i kö för att komma till rätt kö. Horribelt. 

Busskuren vid Luleå flygplats saknade tidtabell. Man måste ladda ner en app för att se när bussen kommer. Hemma hos oss var hissen ur funktion och vi stånkade sista biten.

Men det är bara småsaker. Även sorgen tog plats den här veckan, men den texten ska jag fila på till nästa inlägg.

 

9 kommentarer:

Monica sa...

Vilken tur att James kom, blir riktigt upplyft att höra och undrar om det var någon kändis?
Och trafiken i och runt Stockholm, ja, den är tärande och usch så luften förstörs, vi och våra vänner tittar dagligen på Hemnet.
Önskar er en bra helg efter ert äventyr i storstan.

Monica sa...

Ja får väl förklara eftersom jag skrev förut så vackert vi bor och det gör vi men trafiken ökat enormt och går i ständig ström på dubbla vägar förbi där vi förut hade lugna gatan. Och mer ska det bli.

Elisabet. sa...

Vi träffade en James Bond på Kastrup. Hon trodde kanske att jag var ofärdig och visade oss galant till en annan kö - vips, var vi färdiga -! Såna där Jamens Bond - människor borde finnas lite överallt ,-). Trist med det sorgliga för er.

Gunnel sa...

Monica: Min James är ingen kändis, men han är nog en viktig person eftersom han hade betalat för att gå genom snabba kön. Han är min hjälte i alla fall. Förstår att du blir less på jobbigt trafikbuller men jag tycks minnas att du hade en stuga på landet och lugnet.

Gunnel sa...

Elisabet: Men visst älskar vi sådana hjältar som hjälper oss vilsna. Nisse och jag har inte använt oss av flyg sen 90-talet och det syns på oss. Taffligheten går inte att dölja.

Annica sa...

Grattis till nybakade studenten Olivia! Porten till vuxenlivet är öppnad och vägen framåt är spännande. Allt gott till flickebarnet!
I denna moderna och onödigt stressiga tid behöver vi hjältar lite överallt. Jag flög väl senast 2009 eller något sådant och kände mig väldigt vilse i pannkakan redan då. Nu skulle jag totalt göra bort mig ute i stora världen. Vågar inte ens tänka tanken. Och jag är SÅ glad att jag inte bor i en storstad. Ju äldre jag blir desto lugnare vill jag ha tillvaron.

Bert Bodin sa...

Det där med flyget är ju bara katastrof. Hur ska de få någon ordning på det, undras.

Vi planerar resa till Stockholm i juli, men hade tänkt ta tåget. Men huga så dyrt. Vi vill ha egen kupé. Så det får nog bli flyg i alla fall. Men SAS törs man ju inte boka. Där hotas ju med strejk.

Det får väl bli Norwegian, kinaägt. Tyvärr.

Vi får se hur det blir.

Gunnel sa...

Annica: Tror att flickebarnet kommer att klara sig väl i livet, trots starten på ett barnhem i Kina.
Också glad att jag inte bor i storstad för trängselns skull. En gång bodde jag där, men då var jag ung. Flyga har jag antagligen gjort för sista gången, synd för nu är jag "nästan" kunnig.

Gunnel sa...

Bert Bodin: Du är vad jag förstått en van resenär och det måste kännas lugnt mitt i stressen. Tidigare skyllde man på att folk kom för sent till Arlanda. Nu skyller man på att de kommer för tidigt. Vilken tur att Swedavia har ett folk att skylla på. Åker vi ner till Stockholm en gång till ska vi prova buss från Luleå till Umeå och sen dagtåg. Om det nu är möjligt utan övernattning.