Det blev en omtumlande vecka. Samma dag som vi kom till Stockholm för att fira en student, avled min bror Anders.
Så här presenterar han sig själv i en släktbok som han sammanställt:
"Bo Anders Hermansson, född i Mörttjärn, Malå 1947. Gift med Nahide från Samsun i Turkiet. Pensionerad efter 22 år i Postverkets administration, enkannerligen då främst i Postens diligenstrafik. En fin tid av vilken jag främst erinrar mig kafferasterna."
Min bror Anders var en avundsvärd man. De orden var hans egna. Han levde i ett lyckligt äktenskap med Nahide, de två skrev boken "Inte-gration" tillsammans. Anders älskade Mozart, frågesporter, god mat, sol och sommar. Han tyckte om sport i allmänhet och hockeylaget Skellefteå AIK i synnerhet, vilket bevisar att ingen kan vara helt perfekt.
Anders var snabb i repliken som få, hade ett härligt humör och älskades av alla som kände honom. Jo, det är alldeles sant, han var unik i det fallet.
Min bror var ingen vän av sentimentalitet och pjosk. En livslång neurologisk sjukdom gjorde honom rullstolsburen under de sista åren av sitt liv. Men han ville aldrig förknippas med sitt handikapp, klagade aldrig över sitt öde och ville behandlas som vilken Anders som helst.
Han hade humör också och kunde reta upp sig på inkompetenta politiker, idioter som parkerar på handikapplatser och folk som inte talar till den som sitter i rullstol, utan hela tiden vänder sig till den stående personen bredvid.
Jag känner sorg och vemod över en älskad bror, men när jag tänker på honom, känner jag att mungiporna dras uppåt. Att man ler när man tänker på en bortgången är nog det finaste eftermäle den personen kan få.
14 kommentarer:
Men åååh! Var det den Anders som kommenterade så finurligt hos dig? Det "lät" alltid som en trevlig prick och jag förstår om mungiporna åker uppåt när du tänker på honom. Och fint namn hade han också. Anders heter min son.
Livet är verkligen omtumlande, så plötsligt mycket sker och man har svårt att fatta det. Läste hans roliga och underfundiga kommentarer hos dig och sen tror jag det var om våra boenden han fick in sin humor i också.
Min bror hade middag, reste sig för att servera kaffet och dog. Helt ofattbart och jag tänker på honom varje dag fast det är tio år sedan men ännu svårt att fatta men sorgen och saknaden finns där.
Ta hand om er alla.
Tack för ditt underbara inlägg, det värmer verkligen. Och en sådan fin bild av honom. Det hade jag inte sett förut.
Beklagar sorgen efter en livsglad person.
Livet går vidare med fina minnen.
Elisabet; Visst är Anders är fint namn. Det var min bror Anders som i många år haft finurliga kommentarer på min blogg.
Monica: Din brors bortgång var både tragisk och oväntad. Du har rätt i att vi ska ta hand om oss själva och varann.
Nahide: Glad jag blir att du gillade inlägget. Bilden är tagen 2010 när ni var på besök på Hertsön.
Bert Bodin: Tack! Ordet livsglad passar passar verkligen min bror.
Så fint du skrivit om Anders, både med allvar och med glimten i ögat. Precis som han själv var. Han skulle ha gillat dina rader. Jag hade ju förmånen att träffa honom några gånger, hos er, hos mig och i hans och Nahides hem. Han var alltid så positiv, humoristisk och full av livslust. Och när han hade lyckan att träffa sin själsfrände Nahide blev hans liv alldeles komplett.
Att syskonringen bryts är en märklig upplevelse, och så ofantligt sorglig. Att vi mister våra föräldrar är ju en naturlig del av livet men syskonen ska ju följa oss på vägen.
I höst är det 26 år sedan min äldsta storebror dog helt oväntat i en massiv hjärnblödning, bara 62 år gammal. Så chockartat. Jag kan knappt fatta att det är så länge sedan, det känns så nära. Som stora, omvälvande händelser ofta gör.
Saknaden efter våra nära och kära försvinner aldrig, den finns alltid där men den ändrar form. Med åren verkar sorgen övergå i ett livslångt vemod. Tack och lov så har vi alltid minnena.
Tack för att du skrivit så bra. Jag har precis samma upplevelse av en gladlynt bror.
Man sörjer men minns ändå Anders med glädje.
Annica: En väldigt bra beskrivning av min bror. Tack Annica: Med syskon har man en livslång relation, samma uppväxt på samma plats och med samma föräldrar. Det känns fel när syskonkedjan bryts. Tänker också på Nahide, hennes vardag blir så förändrad.
Kan inte heller fatta att det gått 26 år sedan din bror dog. Det var ju fullkomligt oväntat och alldeles för tidigt. Han borde ha fått många fler goda år.
Lennart: Precis så är det. Vi har många fina minnen att dela av vår livsglade bror.
Men så sorgligt!Förstår att det känns jobbigt.
Ni har fina minnen av honom.Kram till Dig!
Tack! Vi har många fina minnen av Anders. Kram tillbaka
Skicka en kommentar