Morfar och gammelfarmor till lille Elis. Bilden från 1967.
Jag har mött ännu en mansperson som fångat mitt hjärta. För första gången har jag träffat mitt fjärde barnbarnsbarn, lille Elis Lars Gösta som snart är 9 månader. Vilken fin liten kille, han är absolut perfekt.
Perfekt ska man vara. En journalist i NSD har skrivit en artikel om skönhetsoperationer. Känns bisarrt på något sätt i dessa tider av krig och elände. Men det finns personer som är så missnöjda med sitt utseende att de lägger ner tid och pengar på att förändra sådant som redan duger och fungerar.
För att bli vacker måste man förändra. Fylla in och fylla ut, göra förföriskt svullna läppar, ändra bröststorlekar och lyfta rumpor. Ibland kan man till och med plocka bort lite onödiga revben för att se smal och gudomlig ut. Men det kostar pengar och jag blir beklämd när jag läser artikeln. Önskar att varenda skönhetstörstande kvinns använde sina slantar till något roligare och låter plastikkirurgerna jobba med de verkliga problemen.
I ungdomligt oförstånd har man rätt att göra dumheter. Men att även vuxna kvinnor och män är villiga att sätta sig under kniven för att förhoppningsvis bli tjusigare är en gåta. Vi är ju alla perfekta. Barn av våra föräldrar och tidigare generationer. Ändra inte den aristokratiska näsa du ärvt från din far. Den är ditt signum.
