En orubblig och stensäker parkbänk som finns nära vårt vanligaste promenadstråk.
När man ristar sina misstag i sten finns inget som hjälper. Går inte att radera, hjälper inte med tipp-ex. Så fina ord, så vackert skrivna och så blir det så fel. En enda bokstav för mycket. En tröst för kreatören kan vara att just den här stenen blir den mest fotograferade.
Sten hette en mellanchef som jag hade på mitt första jobb som skrivbiträde på Bolidens Gruv i Kristineberg. Egentligen har jag glömt hans namn men Sten passar utmärkt. Han var en stentuff man och ingav stor respekt hos mig som då bara var 17 år.
En morgon försov jag mig och när jag andfådd, svettig och nervös klev in på hans kontor för att be om ursäkt, gav han mig en iskall blick och sa:
"Det gör ingenting att man någon gång kommer för sent, men när man kommer, lilla fröken, DÅ SKA MAN VARA KAMMAD.
4 kommentarer:
Ska man skriva ner sina tankar bör det nog ske i pulvriserad sten, dvs. sand. Då kan man lätt sudda ut när det blir fel.
Hahaha, du måste ha varit VÄLDIGT rufsig i håret! :D
Annica: Antagligen mycket rufsig. Men idag skulle han få på moppo. Man kallar ingen tjej för "lilla fröken" och man kommenterar inte tjejers utseende och frisyrer. Kan för mitt liv inte komma ihåg hur karln såg ut, minns bara hans dräpande replik.
Jag minns en lärare, allt annat än min favorit, som med ett belåtet flin sa till en av tjejerna: "Kamma håret ur ögonen så du hör nånting" när han upplevde henne ouppmärksam. Han hade nog hoppats att vi elever skulle tycka att han var rolig, men det gehöret fick han garanterat inte.
Anders: Det hedrar hela klassen som avstod från att roas när läraren bara var dum. Men visst är det konstigt att man minns de negativa kommentarerna från unga år. I alla fall så gör jag det.
Skicka en kommentar