torsdag 11 augusti 2011

Mörttjärn, Malå


Denna mulna torsdag gjorde vi vår årliga resa till Malå. Vi stannade först i Mörttjärn som är min barndomsby. I det gula huset på bilden bor kära kusinen Gerd och hos henne fick vi kaffe, macka och gott samtal. I kammaren i detta hus är jag född för en massa år sedan. Då var huset rött och timrat, men moderniserades i början av 50-talet.


På vackra Lainejaure-udden har bror och svägerska förvandlat sin sommarbostad till ett året-om-boende. Det blev tyvärr inget besök idag på grund av svägerskans halsbaciller.


I Malå, som då kallades Malåträsk, jobbade jag på kommunkontoret i 4 år. Malage är det samiska namnet på samhället. "Malå, med allting så nära", är kommunens slogan, som de troligen oblygt stulit från Island vars slogan är "Reykjavik, med Allting så nära."


Jag lämnade Malå på 60-talet. Numera känner jag knappt någon där. Mina föräldrar vilar på kyrkogården och det är tack vare bror och svägerska som det ser så här fint ut på deras grav.

Godnatt!



7 kommentarer:

Anders sa...

På tal om något helt annat har vi just kommit hem efter att ha bott på Scandic fem dagar. Varför? Jo, vi har haft vattenskador i badrummen i vårt bostadsområde. Eftersom vi är försäkrade hos n´Anders i Folksam beviljades vi denna vistelse under reparationstiden. Tror du att de som var försäkrade i andra bolag fick bo på hotell? Nej, jag tänkte väl det.

Gunnel sa...

Anders och Anders har nåt kuckel ihop. Det är enda förklaringen.

Annica sa...

En delvis retrospektiv resa, förstår jag. Trampa gamla stigar, möta en kär kusin och samtala om allt man har gemensamt, besöka föräldrarnas grav och glädjas åt de vackra blommorna, minnas de fyra åren på kommunkontoret.
Ju äldre man blir, desto viktigare med banden bakåt.

Gunnel sa...

Ja, du har så rätt. Det är trevligt och nostalgiskt att besöka de gamla hemtrakterna.

Däremot känner jag ingen nostalgi vid tanken på de fyra åren på kommunkontoret. Egentligen så tänker jag aldrig på dem annat än när jag ser det kolossala huset.

Lennart sa...

Beträffande skyltarna vid infarten till Malå.
Det samiska namnet ska uttalas ma-la-ki. Om man lägger till namnet på skelletbondska ma- tjockt l och å så blir det kul att se hur det ska stavas. Det kommer säkert ett par gamla namn på skyltarna till då man får eu-bidrag för detta. Till slut får man låna Nisses gps för att veta var man är. Kanske i luleju.
God helg.

Gunnel sa...

Nisses GPS visade att vi skulle svänga in på varenda sidogata som fanns efter Mörttjärnsvägen. Efter att vi lämnat Malå började den fungera på allra bästa sätt och vi hittade hem utan problem.

Peter sa...

Det är inget större fel på GPS:en, man kan lätt se vilken världsdel, ja t.o.m. vilket land man befinner sig i. Med lite tur kanske t.o.m. man kan upptäcka vilken del av landet man är i. Hoppas den hittar Ö-vik/dövik t.ex.