Det stormar...

Läst på facebook:

"Förr fanns 1:a och 2:a kammaren, numera finns bara barnkammaren."

Man skämtar på våra folkvaldas bekostnad och intresset för den politiska maktkampen är stor. Alla talar om regeringsbildningen. När har det hänt förr?

Ett faktum är att det inte blir någon ny regering om inte någon "dagtingar med sitt samvete." Vem kan det bli? Tiden lär visa oss.

Det är inte bara i politiken det stormar. I natt har 14 sekundmeter möblerat om på vår balkong. Stolar, en genomblöt matta och blomlådor ligger i en sorgsen hög och undrar varför de inte redan fått komma in till vintervilan.

Veckans höjdare är naturligtvis Björn Skifs, en fantastisk entertainer som förgyllde vår lördagskväll på Coop Arena.

Ha det gott!

Minns du tvångssparandet?

Minns du telefonkorten? 1991 introducerades de över hela landet. De ersatte pengar i telefonautomaterna bland annat. Korten blev inte så långlivade, mobilen blev allmän egendom och korten blev samlarobjekt.

Minns du telefonautomaterna? På ett av telefonkorten finns ett ovanligt snyggt exemplar.

Minns du tvångssparandet? I en dagboksanteckning från 1991 har jag skrivit om långa köer på posten. Tvångssparandet skulle betalas tillbaka. Jag har inget minne av detta och måste googla. 1989 var Sverige i ekonomisk kris och Olof Johansson hittade en lösning. Staten skulle låna pengar av sina medborgare och dessa pengar skulle betalas tillbaka året därpå. Tvångssparandet varade i cirka två år. 

Idag är staten rik. Så rik och välmående att politiker från alla partier vill bestämma hur rikedomen ska fördelas. Alla anser sig ha vunnit valet och det vore väl fasen om inte just deras partiledare skulle få statsministerposten. Men så är det ju den där irriterande Jimmie som kan sätta käppar i hjulet för både Stefan och Ulf.

Tjoho!

En hederlig karl

Hörde en valanalytiker i teve säga ungefär så här:

"Kristersson vann varenda valduell mot Löfven, ändå blev moderaterna större förlorare än socialdemokraterna. Löfven är ingen debattör men han framstår som en hederlig karl."

Det är mycket fint att vara en hederlig karl. Sådana behöver vi många av. Fälldin ansågs också vara en sådan.

Om herr Hermelin var en hederlig karl vet jag inte, men blomprakten runt hans staty kan ju tyda på att han är värd en hyllning. Han har fått en park uppkallad efter sig.

Här har vi ännu en hederlig karl. Jag har känt honom i 60 år och vet att han är värd den titeln. Han är en idrottstokig socialdemokrat som är aningen deppad över valutgången men tröstar sig med tanken på att det bara är fyra år till nästa val. 

Hej!

Min röst gick till......

Nya löften varje dag om hur bra det blir när "jag och mitt parti" får makten. Kritik och hån till motståndarna, själv har man den enda rätta lösningen.

Så fint det skulle vara med lite vänlighet, värme och självrannsakan partiledarna emellan, det är alldeles för mycket tjafs mellan Jimmie, Jan och Jonas. Inte bara mellan de tre men deras namn gick så bra ihop. Nästan som en schlagertext.

Tänk om man finge höra Ulf berömma Stefan och säga; "Jag vet att du värnar de små i samhället, det är beundransvärt, det klarar jag inte av." Stefan replikerar omedelbart: "Uffe, jag gillar din omtanke om monarkin, där är jag helt enig med dig men det vågar jag inte säga högt, du vet väl hur sur Jonas kan bli."

Jag har förtidsröstat. I kommunen var det lätt, till riksdagen svårare och till landstinget svårast. Men trots funderingar, stönanden och tveksamheter röstade jag som jag alltid röstat. Jag är förmodligen enögd och väldigt partitrogen.

Slut för idag!

Det miljövänliga alternativet

På facebook läste jag en kvinnas berättelse om hur hon som barn på 50-talet ofta åkte tåg med sina föräldrar. I restaurangvagnen pryddes borden med vita dukar och vackert porslin och personal i vita kläder gick genom vagnarna och ropade att nu är det dags för "första sittningen" eller "andra sittningen." Det betydde att mat serverades till de lyckliga som hade biljett till första klass.

Min första längre tågresa ägde rum 1959. Jag åkte från Bastuträsk till Stockholm. Minns inte alls några dukade bord, bara en karaff med ljummet vatten för den törstige. Men jag var förstås bara en andra-klass-passagerare.

På senare tid har jag åkt tåg rätt ofta. Varken vita dukar eller vattenkaraffer finns kvar. Idag sitter alla vid skramliga bord och väljer mellan inplastad renklämma eller något annat inplastat. Idag är tågresenärer klasslösa.

Att resa med tåg är en intressant upplevelse. Vuxna människor är inte vackra när de sover. Vår värdighet har gått förlorad där vi sitter med slappa hakor och gapande munnar. Det är verkligen tur att man inte behöver se sig själv.

Små barn och solnedgångar är alltid vackra.

Lasteligt tal

Kungliga klipp från Kuriren skrivna på 1870-talet.

Tidningen Fäderneslandets grundare herr Dalhammar har blifvit ådömd tvåårigt fästningsarbete och häktats. Han fälldes för lasteligt tal om Konungens person.

Framlidna drottning Lovisa förevisades för allmänheten under trenne dagar.

Ett gammalt privilegium har slopats, nemligen järnbärarnas rätt att bära kungliga lik, en rätt som stöder sig på gammal häfvd. Förr såg man kistan skrida framåt utan något särskilt rörelsemedel. Det enda man kunde se var åtskilliga duktiga fötter, som framsköto nedanför bårtäcket, det låg något poetiskt i detta fortskaffningssätt.

--------------

Så mina vänner, akten er för lasteligt tal om konungahuset.

--------------

Nu reser jag till främmande stad. Vi hörs!

En dag i Västerbotten

Jag är född i den del av landskapet Lappland som ligger i Västerbottens län. Sedan 55 år tillbaka bor jag i Luleå som ligger i Norrbotten. Jag retar mig på att alla vi som bor norr om Dalarna, rent slentrianmässigt kallas norrlänningar, trots många mil mellan våra orter och stora skillnader i dialekt och levnadsvillkor. Aldrig talar man om Stockholmare som svealänningar och ingen skulle kalla Zlatan för götalänning.

Visst är vi norrlänningar och stolta sådana. Men först i 3:e eller 4:e led efter orten, landskapet och länet.

Det var mycket gnäll om småsaker tycker kanske någon och därför går vi till en trevligare del av bloggen.

Igår tog vi en biltur till Skellefteå och Bureå för att träffa släkten. En mycket lyckad dag, tyckte både hälften och jag som är glada och tacksamma för sköna och trevliga släktingar. Här nedan följer några bilder från Bureå.

En vacker och trolsk del av Bureälven

Karins äppelträd 

Bureälven har sällan varit så vattenfattig.

Hej!