Det blåser en vind

 Junikänsla?

I natt tog ett antal självplågare av bägge könen på sig våtdräkt och simmade 1,5 kilometer i 11-gradigt vatten. Det blåste småspik och var ungefär lika kallt på land. Vi gick ut för att se hjältarna, men kylan fick oss att vända om. Någon påstod att det var 14 grader både på land och i vatten men det var förmodligen önsketänkande. Det är Luleå Midnight Swim som anordnas för andra gången och i år är det betydligt plågsammare för deltagarna även om de turligt nog hade medvind.

Säker parkering

Idag är det 12 plusgrader, blåst och regn. Vi tog bilen och testade telefonens GPS, som inte alls ville, dit vi ville. Den var lika informativ som killen på bensinstationen, som inte heller visste var den sökta gatan fanns.

För att sluta bloggen på ett glatt och positivt sätt, vill jag hylla Moa Hjelmner som tog guld på 400 meter i EM. Bravo tjejen! Du är veckans glädjeämne.

Ha det!

Scener ur ett äktenskap

Scener ur ett äktenskap, vilket som helst, var som helst.

Hon: Vi kan väl se den där svenska filmen på 5:an ikväll, den kanske är bra.

Han: Den har vi sett på bio när den kom och den var dålig, det tyckte både du och jag.

Hon: Nej, den filmen har jag inte sett, det är jag säker på. Vi går ju aldrig på bio.

Han: Joo, och du tyckte den var jättedålig.

Hon: Nej, det säger du bara för att du vill se på fotboll.

Han: Nää! Du tyckte den var dålig. Kommer du verkligen inte ihåg det?

Naturligtvis är det Hon som har rätt, för sanningen är ju den här:

Det man inte minns, det har aldrig hänt!

Melankoli

Melankoli, ett vackert ord som jag så grundligt missförstått.

Jag tänkte mig melankoli som ett tillstånd av vemod, lite blueskänsla, lite behaglig gråtmildhet som när man lyssnar på smärtsamt vacker musik, en mollkänsla som man ibland kan njuta av.

Så läser jag Wikipedia och förstår att min tolkning är alldeles fel. Melankoli är den allra svåraste formen av depression, där man inte kan känna glädje, där allt verkar hopplöst och där man vill helst försvinna från jordens yta.

Främmande ord som man slänger sig med för att verka smart, visar i stället att man borde gått någon extra kurs i ordkunskap. Men visst är min version av melankoli mycket behagligare än Wikipedias.

Trevlig vecka!

Junigrönska

Grönskande hägg

Äntligen blommar syrenen

Bilden från 2011

GLAD MIDSOMMAR!

Till sist en vers om tidens snabba gång. Okänd diktare.

Jag satte på mig skidorna

och så

stod jag i vitsippsbacken

och knöt en midsommarkrans

tuggade på ett nymoget äpple

samtidigt som jag tände adventsljusen.

Slut!

Nu vaknar myggen

Midsommardagen inföll före 1953 alltid den 24 juni. Det var också samma helg som myggen vaknade till liv.

Den lilla inlandskommun som är min födelseplats var även myggens favoritställe. Det var i min gamla hemkommun som de trivdes som allra bäst. De samlades i miljarder för att festa på bygdens innevånare. De som levde och verkade i trakten gned in sig med tjära och myggolja och brydde sig inte särskilt mycket om att de förlorade blod till de hungriga utsugarna.

Hur tåliga invånarna var, förstod jag inte förrän mannen i mitt liv mötte myggen. Han hade aldrig sett något liknande och visade klagande sina "stora" myggbett för omgivningen.

Jag flyttade från trakten för länge sedan. Kanske har myggen också lämnat, eftersom de idag har långt färre personer att kalasa på. Kanske har de drabbats av hemlig utrotning och flyttat till trakterna runt Gysinge, där de inte heller är välkomna. Stackars myggor!

PS.  Det här inlägget är nästan en exakt kopia av det jag skrev för två år sedan. Men det är tillåtet att kopiera sig själv. DS

Lev väl!

En glad parad

En glad parad i Luleå stad. Det kvinnliga kommunalrådet i gult önskar nog att det skulle vara lika mycket folk i 1:a majtåget som det är i Prideparaden.

Det var sol och vackert väder och en riktig folkfest. Lili och Sussie underhöll i Stadsparken. De är inte riktigt mina favoriter men min karl njöt av "Oh Mama" och fotograferade tjejerna som hade sin storhetstid på 80-talet. Deras version av "Highway to hell" var lite speciell.

Min egen storhetstid har jag långt bakom mig. Människans bästa tid är vid 37 års ålder läser jag i en tidningsartikel. Då har vi lämnat ungdomsstressen och är ännu i toppform både mentalt och fysiskt. Sen går det bara utför och i utförsbackens nedre halva befinner jag mig just nu, farten är alldeles för hög för mitt välbefinnande och det är omöjligt att bromsa. Det är bara att hänga med så gott det går.

Ha det!

Det stod i tidningen

Häggen blommar

Konungen är smädad. 1-kronor med devisen "Vår horkarl till kung" har upptäckts i riket. Är det snällt? Nej, men dessvärre sant.

Sametingets ordförande har modigt gått ut och berättat att han tycker om att använda nagellack och damstrumpor. Tufft av en man i hans ställning att våga stå för sin läggning. Han har givetvis rätt att lacka sina naglar hur mycket han vill och ingen, absolut ingen ska bestämma hur andra ska vara eller klä sig. Själv har jag utan att rodna köpt mina nyaste jeans på Dressman.

Svenska landslaget i herrfotboll har speciella straff för den som är sämst på träning. Den som förlorar får dra ner brallan och övriga spelare får pricka rumpan med bollen. Om det är bra träning eller inte får vi snart reda på, eftersom Sverige spelar just nu och resultatet ännu inte klart.

Heja Sverige!