En glad parad i Luleå stad. Det kvinnliga kommunalrådet i gult önskar nog att det skulle vara lika mycket folk i 1:a majtåget som det är i Prideparaden.
Det var sol och vackert väder och en riktig folkfest. Lili och Sussie underhöll i Stadsparken. De är inte riktigt mina favoriter men min karl njöt av "Oh Mama" och fotograferade tjejerna som hade sin storhetstid på 80-talet. Deras version av "Highway to hell" var lite speciell.
Min egen storhetstid har jag långt bakom mig. Människans bästa tid är vid 37 års ålder läser jag i en tidningsartikel. Då har vi lämnat ungdomsstressen och är ännu i toppform både mentalt och fysiskt. Sen går det bara utför och i utförsbackens nedre halva befinner jag mig just nu, farten är alldeles för hög för mitt välbefinnande och det är omöjligt att bromsa. Det är bara att hänga med så gott det går.
Ha det!
4 kommentarer:
Ja, då har man passerat "bäst före" med 10 år!
Helena: Du kan trösta dig med att det kommer alldeles säkert ny forskning med helt annat resultat. Den bästa tiden har vi alltid framför oss. (kanske)
Vår bästa tid är när vi mår som bäst. Och det gör vi ju lite när som helst – inte vid någon speciell ålder.
Annica: Jomenvisst! Men när åldern börjar närma sig tresiffrigt är man nog lite tveksam om man har så mycket bästa-tider framför sig.
Skicka en kommentar