Vacker sång

För en gångs skulle är jag helt enig med NSD:s recensent. Hon, för det var en hon, tyckte att årets julkonsert med trion med förnamn på S var av hög klass och att gästartisten Måns Zelmerlöv var en utmärkt entertainer. Sanna N och Sonja A sjöng "The prayer", i så vacker stämsång att håren på armarna reste sig och har knappt lagt sig än.

Konserten fick dålig kritik i kvällstidningarna, där det nästan alltid är samma personer som skriver och har åsikter om all slags musik. Alla dessa recensenter älskar Håkan Hellström, Bruce Springsteen och Ulf Lundell. Dessa herrar får alltid bra betyg. De må ha fina shower men åtmintone Håkan Hellström sjunger så falskt att till och med jag hör det. Men antagligen är musikkritikerna både hörselskadade och tondöva av alltför många konserter med alltför höga decibel.

-

Hur ska jag nu kunna avsluta det här. Jag gillar ju Bruce Springsteen och har ett antal LP med honom. Det är väl bara så att ibland har recensenter alldeles rätt.

-

Tack för mig!

-

Gosse med problem

En sista titt i "Förtroliga vrån", ur Fickjournalen från 50-talet. Här är det en ung man som har problem som "Lena" enkelt löser.
-
Svar till BN
Det var omdömeslöst av de båda tandsköterskorna att diskutera ert utseende och påstå att ni såg rolig ut. Ni tycker att det är tjatigt att ständigt bjuda upp samma flickor på dans. Främmande flickor ser avvisande ut. Många säger att ni dansar bäst och ändå är det ingen som bjuder upp er på damernas.
----
Om jag vore som er skulle jag se till att skaffa mig mera manliga hobbies, ty om det kommer ut i trakten att ni tycker om att sy och brodera, blir det inte roligt. Däremot behöver ni inte skämmas för att ni lagar mat, de flesta mästerkockar är män. Män som är tystlåtna och gripna av sitt arbete fascinerar ofta kvinnor. Försök att bli oåtkomlig. Sluta upp med att kasta hundblickar på flickorna och strunta i dansbanan ett tag framöver.


Stackars vi unga på 50-talet som hade Lena som rådgivare och stackars de unga idag som har Malena som rådgivare.
-

Så var det slut!

Fönstertittare

När jag var ett lagom stort barn, var första advent en alldeles speciell dag. Då hade affären i byn julskyltat. Det var Millys butik som sålde mat och lite andra prylar. Det var alltid lika spännande att på söndagens eftermiddag gå dit och beskåda vad som fanns i den enda butikens enda skyltfönster.

När våra söner var små och tindrade med ögonen gick vi alltid på stan och tittade på julskyltningen. Gossarna hade betydligt mer att titta på och drömma om än vad jag hade.

-

I dag är jag inte alls intresserad av julskyltningen. Istället tänder vi första ljuset i adventsstaken, äter gott och går på Kulturens Hus och lyssnar på Shirley, Sanna och Sonja och hoppas att deras julshow är bättre än vad recensenterna säger.

-

Trevlig söndag!

En dag i november

Bureå 26 november kl 13.00.

Luleå 26 november kl 16.00.

-

En mil innan Bureå mötte vi den stora snöstormen. Stackars svägerskans infart fanns inte längre, den var totalt igenblåst. Efter en kort visit i Bureå återvände vi hem och bild nr två är tagen utanför Kvantum och visar att häruppe har vi nästan ingen snö, bara kyla.

------------

Svägerskan berättade om någon bekant som skulle bjuda på tårta, eftersom ortens hockeylag hamnat högst upp i Elitserien. Det är naturligtvis stort för ett lag som inte har någon vana att vara i den positionen.

I dagens DN skriver Luleås kommunalråd om hur Socialdemokraterna ska lösa sina problem. Politikerna ska inte sitta i slutna rum, utan ut i verkligheten och lyssna på medborgarna. Själv tar han en promenad längs Storgatan varje dag och pratar och hejar på folk. När många tittar bort i stället för att hälsa, vet han att han inte är så populär. En alldeles egen opinionsundersökning, kallar han det. Bravo Kalle Petersen, du är den bäste av din sort.

-

Denna dag måste vi skaffa nya lampor till alla slingor som slocknat under året.

-

Ha en trevlig lördag!

Fixar tänderna

Idag var det dags för tandhygienisten. Hon pratar om att hon inte tycker om julgardiner och pynt och jag nickar instämmande och gurglar på det sätt man gör, när man har tandläkarting i munnen.
-
Att jobba på en tandklinik måste innebära att man tittar i folks munnar hela dagarna. Det kan inte vara alltför lustigt, tänker jag där jag ligger i min stol. Där finns de som kommer med snus och gammal mat mellan tänderna. För att inte tala om patienters andedräkter, som inte alltid luktar mumma.

Jag hann inte tänka så länge innan det hela var klappat och klart och kostade 695 kronor och det är faktiskt ganska billigt.
-
Ha det!

Vi som samlar

En del av en liten samling celluloiddockor.

-

Den som samlar på saker har mycket roligt, men är nog inte riktigt normal. Kanske är samlandet bevis på att något fattas i ens liv, vilket blir väldigt motsägelsefullt, eftersom samlaren ser till att ingenting fattas. Jag har försökt att prata med amatörpsykologen inom mig och frågat om vad som saknas i min tillvaro. Jag kan inte svara, vet bara att ett begär uppstår i samma stund som mina ögon faller på föremålet. (Tur att det inte uppstår när jag tittar på karlar)

En liten del av en stor samling vaser.

-

Samlandet kan bli en drog, precis som spelmissbruk, alkohol- eller chokladberoende. De senaste åren har jag lyckats ta mig ur träsket alldeles på egen hand. Verkligheten och framtiden i en liten trea någonstans tvingar en motvilligt att ändra sitt beteende.

-

Samlaren finns överallt. Bara idag har jag pratat i telefon med två stycken saliga samlare med helt olika intresseområden. Egentligen kanske det är vi som är normala.

-

God eftermiddag!

Brist på muskler

Någon gång på 80-talet fick vi postanställda testa vår kondition genom att trampa på en testcykel under ett visst antal minuter. Som resultat fick vi veta hur gamla vi egentligen var. Jag, som enligt födelseattesten var drygt 40, hade kondition som en 70-åring. Jag fick alltså veta att jag hade dåligt flås, men jag gjorde ingenting åt saken.

Någon gång under 90-talet fick vi postisar testa en maskin som skulle visa vår muskelstyrka. Testmaskinen fanns på Ormbergets sportanläggning. Det visade sig att mina värden var usla, mina muskler nästan oanvända och jag fick ett gympaprogram för att stärka kroppskorsetten, som det så vackert hette. Nu hade jag klart för mig att min kropp behövde träning, men jag gjorde ingenting åt saken.

Ibland när ryggen smärtar undrar jag om det är dags att sona för mitt bristande engagemang i kroppens skötsel. Mina vandringar i Hertsötrakten är nog inte tillräckliga för att rätta till tidigare försummelser.

-

Så till mina efterkommande som tränar, springer, dansar, spelar fotboll och innebandy, går på gym osv. Skönt att ni inte blev som jag.

-

Lev väl!