Ett gammalt tidningsurklipp

Ägnar kvällen åt att städa en låda och hittar det här gamla tidningsurklippet med  frågor som jag  skriver rakt av.

1. Har du någon gång tagit ut en sjukdag utan att ha varit det minsta sjuk?

2. Har du tagit saker från jobbet som tillhör din arbetsgivare?

3. Har du förfalskat en namnteckning?

4. Har du ljugit om din vikt?

5. Har du ljugit för dina närmaste?

6. Har du gått från en affär utan att betala en vara?

7. Har du talat illa om någon?

Svarar du "Nej" på alla dessa frågor är du en god människa eller mera troligt en riktig lögnhals.

Själv svarar jag:

1. Nej

2. Ja (pennor, vykort)

3. Nja 

4. Ja (men bara lite)

5. Ja (men bara vita lögner

6. Ja (men inte medvetet)

7. Ja (men naturligtvis inte om just dig)

Nu är det dags att njuta av solen!

Dagen efter

Blivande olympier?

Solen skiner och det är ett fantastiskt sommarväder, men vi idrottsnördar känner oss väldigt vilsna idag.

Här har vi tillbringat 17 lyckliga dagar framför TV:n med Pops, Bolt, Kajsa och de andra grabbarna och tjejerna. Vi har njutit, svurit och svettats över de svenska prestationerna. Vi har suckat över de stackars 100-åriga farbröder som darriga och oförmögna till det mesta, tvingats dela ut medaljer till segrarna.

Igår avslutades det hela, med en fruktansvärt långdragen ceremoni som vi genomled innan vi fick se elden släckas. Idag lider vi av abstinens. Svår abstinens!

Mera sommar åt folket!

Där de stora elefanterna dansa

Veckans nya ord är elefantkyrkogård. En plats där generaldirektörer får sitta av sin utmätta tid och likt Emil i snickarboa, begrunda sina hyss. Emil täljde gubbar, det ska troligen inte generaldirektörerna behöva göra, trots att en av dem saknar en egen stol. Han kanske borde tälja en egen sittplats.

Från elefantkyrkogårdar till kolonilotter är steget ganska långt. Här bland blommor, blad och jordgubbar vilar lugnet. Min före detta grannfru och jag vandrade runt området och njöt av grönskan. Här är några bilder från dagen.

Just nu spelar Sverige semifinal mot Ungern i handboll och jag vågar inte titta.

Trevlig helg!

Bristande orienteringsförmåga

Vi har varit till Piteå och Noliamässan idag. Där var mycket folk och delvis ganska trångt. Försäljarna gapade och försökte överrösta varann och få oss att köpa det där knivsetet, som får tomaterna och rädisorna att bli konstverk och som vi redan har därhemma utan att lyckas med konsten.

Det här skulle föreställa 60-tal. Jag tror på 40-tal.

Efter en halvtimme i mattältet hade jag totalt tappat orienteringsförmågan. Jag visste inte hur jag skulle hitta ut och lufsade en meter efter den äkte som visste exakt var han befann sig.

Det där med att gå några steg efter varandra är en typisk vana hos folk som varit gifta i evigheter. Farbror styr och tant följer.

"Har du nån aning om var vi har bilen?"

"Nääää!"

"Hur skulle du klara dig utan mig?"

Ja, det kan man verkligen undra!

Ha det gott!

Vad är det för fel med nykterhet?

Medan Bonnie Tyler sjöng med sin hesa röst, gick solen ner i Norra Hamn.

Det var mindre folk än förra året, fruktansvärt mycket fylla, dåliga artister, för dyrt och skränigt. Det betyget får Lulekalaset av morgontidningen. Att folk ska supa bort förståndet när det är fest gör mig verkligen bedrövad och det är kanske så att riket behöver en ny Peter Wieselgren. Eller är det dags att införa motbok igen?

Men, men

Det var i alla fall kul och nyktert på det här kalaset.

Trevlig ny vecka!

Jag känner mig uråldrig

"Man är precis så gammal som man känner sig", är en fras som ska vara en tröst för den som känner sig uråldrig.

Jag läser om tjejen som satte dit en kille som sände henne snuskiga sms när hon handlat på den affär, där han var anställd. Så här står det i tidningen: 'Hon lade upp en skärmdump av konversationen på bland annat Instagram'. Vad gjorde hon? Skärmdump? Instagram? Jag måste ta hjälp av Wikipedia för att förstå en vanlig mening i en svensk tidning. Jag känner mig gammal.

Jag går på invigningen av Lulekalaset och efteråt uppträder småflicksidolen Ulrik Munther. Basdunket vibrerar i gatan och stämmer inte med min hjärtrytm. Kan man dö av sådant? Antagligen! Jag känner mig gammal och drar mig hemåt.

En 46-årig man gav oss en silvermedalj igår. Det är en hög ålder för en olympier, men jag är säker på att han inte känner sig det minsta gammal.

Ha det bra för det har jag!

Det blir kalas

Äntligen kom den första medaljen till den törstande nationen. Skickliga Sara med hästen Wega tog silver i fälttävlan och vi kunde andas ut. När människa och häst samarbetar blir det medalj och bägge två är värda ett hejdundrande kalas.

Mina barnbarn, födda i Kina, har ständig fest. Kina tar medaljer varje dag.

Det statliga Tillväxtverket gillar att gå på kalas. Härligt att jobba på ett ställe, där det är ständig fest. Fantastiska middagar, vinprovning, chokladprovning med mera för sju miljoner kronor på drygt två år. Generaldirektören är chockad, hon hade tydligen ingen aning, vilket är typiskt för generaldirektörer. Får de verkligen inte vara med på kalasen?

Idag börjar det stora Lulekalaset. Jag är bjuden!

Ha det gott!