Den store idolen

Veckotidningar från 50-talet är en glädjekälla för nostalgiker. I en tidning från 1956 hittar jag annonsen om aidakudden med två pippifåglar, som jag beställde i min ungdom och så energiskt broderade på en stund. Aidaväven finns fortfarande kvar någonstans i mina gömslen. Den ena fågeln är korsstygnsklar, medan den andra fortfarande, efter 55 år, väntar på att bli färdigställd av den lata brodösen.

Det var när jag kom till sista sidan på tidningen som jag fann BILDEN. I en annons för Luxus kaffe fanns en stilig kille med en vit tandrad. Den mannen var min tonårsidol, min tids Måns Zelmerlöv eller Idol-Ola. Cacka Israelsson, mannen med den mörka rösten, sjöng "Gamle Svarten" och "En sliten grimma" så att knävecken skalv på tonårstöserna.

-

Men tiden går och Cackas (hur kan en idol heta så) popularitet försvann och idag är han en gammal man, totalt okänd för alla, utom för en och annan beundrarinna från en tid som var en gång.

-

Godmorgon!!

Ett vänligt val

Snart är det val och nya löften kommer varje dag om förbättringar för alla. Man kritiserar sina motståndare och har själv lösningen på allt. Käbbel och tjafs från alla håll och kanter.
-
Så fint det skulle vara med lite vänlighet och värme partiledarna emellan. Tänk om Fredrik berömde Mona och sa: "Söta vän, ni har lyckats mycket bättre när det gäller sjukförsäkringen, jag nästan skäms hur vi behandlar de sjuka", och Mona replikerade: "Fredrik, käre kompis, jag jobbar för att vi ska ta in monarkin i partiprogrammet, jag tycker du har rätt, det är klart att vi ska ha ett kungahus."

I gårkväll kunde vi välja mellan Mona och Ernst. Någon i min familj valde Mona förstås och gav henne mycket beröm. Hon är en klippa, kunnig, påläst, lugn, saklig och kvinnlig, allt detta enligt min närstående.

Jag valde Ernst. Han syr kuddar, talar poetiskt om rostig plåt, pysslar, gör ljusstakar, tänder ljus och är oerhört manlig.

-

I kväll gör vi som Ernst. Vi lagar något gott, tänder några ljus och myser, för nu är det äntligen fredag.
-

Hej då!

Framför datorn

Vad ska du bli när du blir stor?

-

Det här är mitt blogginlägg nummer 200. Jag inspirerades av Yvonne P som själv bloggat en längre period och som hjälpte mig att komma igång med skrivandet. Hon och jag är en av 450.000 svenskar som sitter framför datorn och spottar fram något skriftligt var och varannan dag.

-

Varför bloggar jag?

Jo, för att det är kul och för att jag har gott om tid.

-

Läser jag andras bloggar?

Ja, mina vänners bloggar, Bodströms blogg, Kurirens hockeyblogg, femtiotalsbloggen och en del andra mera sporadiskt.

-

Läser någon min blogg?

Maken kollar alltid med skräckblandad förtjusning om han har någon huvudroll i det skrivna. Några av mina närstående läser också har jag förstått.

-

Gillar jag kommentarer?

Jo, så in i bomben! Kommentarerna är oftast det mest läsvärda.

-

Ska jag fortsätta att blogga?

Risken finns!

-

Så slutar jag för idag!

Älskar, älskar inte

Den hängivne maken ska åka till Piteå för att umgås med partikamraterna. Jag frågar honom om han är nöjd med Mona S som partiledare. "Nja", svarar han, "det skulle ha varit bättre med Margot Wallström."

-

Jag undrar varför man gillar eller ogillar en person, som man inte känner utan bara läser om eller ser på TV.

-

Många är tveksamma till Mona S. Hennes fördel ligger i att hon talar lugnt och tydligt och att Tobleronen nog är glömd. Men, säger belackarna, hon småflinar jämt och ger ett lismande intryck. Annat är det med Maria Wetterstrand, hon är vältalig och har pondus.

-

Jag har släktingar som tycker att Maud Olofsson är den jobbigaste att lyssna på av samtliga partiledare. Hon bara bjäbbar. Men även hon har förespråkare bland mina närmaste.

-

Statsministern själv, vars panna når högre och högre mot himlen, ger ett lugnt intryck, när han försöker tala faderligt till oss. Personligen gillar jag hans stil, men inte hans parti. Övriga partiledare utstrålar mest desperation. För dem gäller det att hitta en fråga att gå till val på, annars märks de inte.

-

Kanske har vi själva någon form av utstrålning som någon tycker om och andra ogillar. Kanske har vi ingen utstrålning alls. Tur att man inte är i offentlighetens ljus, där man blir bedömd, på det ofta elaka sätt, som kända personer blir.

-

För övrigt njöt jag av strålande sol på min promenad, där jag mötte trevliga gamla arbetskamrater.

-

Härlig söndag!

Elvis Aaron Presley

Elvis Presley föddes den 8 januari 1935 och skulle alltså fyllt 75 år i dag. Han dog 1977 och blev bara 42 år.

-

Elvis, tillsammans med Marilyn Monroe, engelska drottningen och några till, hör till de personer vars namn och utseende är känt nästan överallt i vår värld.

-

Elvis hade en speciell röst som tilltalade mig och många andra och i unga år hade han en rörlig underkropp som speciellt tilltalade flickorna.

-

Varför skriver jag om Elvis? Jo, för att jag gillar honom och för att berätta att för 35 år sedan, den 8 januari, gjorde jag en födelsedagstårta, där det med sirlig karamellfärg stod skrivet "Elvis och Gunnel 77 år". Se där, så elegant jag fick det sagt.

-

Elvis blev inte gammal. Det blev jag!!

-

Och nu är det mysfredag igen!