För fjorton år sedan skrev jag mitt första blogginlägg. Med stor entusiasm från början och med lite mindre entusiasm på senare år. Trots en viss tröghet i skrivandet vill jag gärna hålla på ett tag till. Om ytterligare fjorton år är jag på väg att fylla 100 och det bör givetvis firas med ett blogginlägg. Det vore väl ganska imponerande.
I Expressen skriver Cecilia Hagen en krönika om Sverige idag som ett katastrofernas land. Allt underhåll är eftersatt, affärer i city gapar tomma, tågen kommer inte i tid, om de överhuvudtaget kommer alls. I naturen tar invasiva örter över och blir omöjliga att utrota. Miljön är heller inte så intressant för vår regering som tillåter utökade utsläpp utan att skämmas. Ingen verkar veta hur saker och ting fungerar längre, varje dag innehåller nya katastrofer. Barn dödar barn och bomber detonerar, dödar och skadar.
Vilket elände hon beskriver, Cecilia Hagen. Det tråkiga är att hon har rätt i sin betraktelse av Sverige just nu.
Jag har lärt mig två nya ord. I Aftonbladets korsord löd frågan: "Bör inte Lucia drabbas av" och svaret blev triskaidekafobi och betyder rädsla för talet 13. Rädsla för datumet fredagen den 13:e kallas paraskavedekatriafobi och infaller några gånger per år, närmast nu i oktober. Viktigt vetande, eller hur?
8 kommentarer:
Ja, man vet aldrig när den kunskapen kan komma att behövas. Men då har man väl glömt det långa ordet ,-).
Bloggandet går upp och ner. Det har jag märkt genom de snart 20 år jag hållit på. Just nu befinner jag mig i en vågdal, men oroar mig inte. Det kommer att gå upp mot topparna igen. Om nu inte det tråkiga läget i landet hänger kvar, förstås. Man blir lite less.
Elisabet: Vi kan nog glömma de krångliga orden. Jag har nog redan gjort det.
Bert Bodin: Du måste nästan höra till pionjärerna bland bloggare. Jag är imponerad av de 20 åren. Låt det gärna bli många fler.
Du hittar säkert någon användning för dina eminenta fobikunskaper.
En gång klagade jag över all onödig kunskap som fyllde i min stackars hjärna och att jag snart inte hade plats kvar i den (det var under en tuff hemläxa i matte). Då sade mamma att ju mer man stoppar i hjärnan, desto rymligare blir den. Jag trodde på henne då,(hon hade förmågan att låta övertygande) och såg med skräckblandad förtjusning framför mig mitt huvud som blev större och större, som en ballong. Jag är inte 12 år längre, men jag tror fortfarande på henne, på ett sätt.
.....Och så hoppas jag att läsa dina blogg många år framöver...
Rikskändisbloggerskan Dagny var ju över hundra så om du kämpar på kan du slå hennes rekord. ;) Nästa månad firar även min blogg fjorton år. Jodå, vi bloggade oftare förr ...
Det är verkligen ett eländes elände nu. Allting tycks ha gaddat ihop sig för lilla idylliska ankdammen Sverige. Man önskar ju att ALLA skulle verka för landet bästa men för vissa är agendan istället att dj-las så mycket som möjligt. Hur orkar svenska poliser? Min beundran för hela kåren växer för varje dag. Den har det omänskligt tufft. Men, tuffa tider för många.
Nahide: Kul hur barn kan uppfatta vad de vuxna säger. Själv känner jag hur mitt huvud minskar i storlek, har nog delvis förlorat förmågan att lära saker utantill. Idag skulle jag ha jobbigt att lära mig Jakobs 12 söner och alla de där psalmverserna som man kunde som ett rinnande vatten som barn. Man å andra sidan, varför ska man kunna det. Man kan ju googla!
Annica: Dagny är oslagbar. Vilken tuff tant men trots allt dödlig som vi andra.
Allt beröm till polisen. Hur de kan handla kallt i alla hemska situationer är ofattbart. Har just hört Tidöpartierna med Strömmer i spetsen berätta vad de ska göra för att komma åt gängkriminaliteten. Mer pengar och mer kameror ska förhoppningsvis skrämma de kriminella. Man kan ju alltid hoppas.
Skicka en kommentar