Åldrande skönhet
Att oroa sig i förväg är som att betala ränta på ett lån man inte fått.
(Okänd)
Men visst oroar man sig. Alldeles för många tankar går till "den galne despoten." Han som förstör skolor och sjukhus i främmande land och som tvingar dess befolkning att fly för sina liv.
Min bror ägnade en period av sitt liv till släktforskning och jag läste hans alster och imponerades av det vackra språk som användes i kyrkböckerna för länge sedan.
Om Anna, min gamla släkting från 1550 står det: "Hon väfde så angenämt väl." Man kan lätt föreställa sig bilden av den ljuva Anna som satt vid sin vävstol och vävde det skimrande tyg som skulle bli en vacker klänning till logdansen.
Om Elisa född 1549 står det "Hawfa warit swåra allvarsam i all gärning. Hon smektes med ingen." En poetisk beskrivning av ett rejält fruntimmer som saknade humor och inte kramade någon i onödan.
Något för dagens kyrkböcker kanske. Låta de närmaste lämna en kort personlig beskrivning av den som lämnat jordelivet. Något som finns kvar i månghundrade år och som ger de efterlevande en rättvis bild av anfäderna. "Han handlade bara på Coop" eller "Det var hon som visste bäst" skulle kunna vara en kärleksfull beskrivning av två sköna tjurskallar.
En runa över en död person blir av naturliga skäl alltid en hyllning över den fantastiska människa den avlidne varit. Inte skulle det väl skada om man plussade på lite mer av den hädangångnes personlighet. Den döde blir bara mer mänsklig.
Men den galne despotens eftermäle blir inte nådigt. Han hamnar i samma kategori som historiens andra folkmördare Hitler och Stalin. Ve och fasa över deras minnen. De smektes med ingen.
20 kommentarer:
Intressant läsning; inte visste jag att sådana eftermälen skrevs in i kyrkböckerna! Hur intressant som helst och då framträder ju en bild av den som inte längre finns. "Hon tyckte hemskt mycket om kallbad", kunde det stå vid mitt namn. Eller: "hade alltid svårt att välja tapeter till olika rum".
Mina eftermälen kan bli lite orättvisa: "Han hittade snabbt och säkert sin egen inkompetensnivå", "Han hade alltid otur när han tänkte" eller "I ungdomen spelade han fotboll, sparkade mycket och det hände att han träffade bollen".
Om Lennart får bestämma blir det nog: "Han var brano klumrut".
Elisabet: Ha-ha! Mycket smarta och personliga eftermälen. En modig kallbadare. I mitt eftermäle skulle det stå "Hon var en god lyssnare, men bara på ljudböcker," Detta om min man fick bestämma.
Anders: Det sämsta med eftermälen är att det är andra som bestämmer vad som där ska stå. Så det kan bli Lennarts beskrivning. Men dina egna var lysande och efterkommande skulle tycka att det där måste ha varit en rolig karl.
Om Lennart kunde det stå: "Han kunde både köra traktor och vissla samtidigt".
Om mig kunde det stå: "Hon åt gärna kanterna på pizzan".
Anders: Eller "Hjortronlandets hjälte" eller "Hans frysar var alltid välfyllda."
Nahide: Precis samma kunde stå om mig. Kanterna är godast på pizzan.
Gunnel: Du är för snäll med Lennart: "Hans fru fick i alla fall nån fisk" stämmer bättre.
Anders: Man kan aldrig vara för snäll. "Han borrade många hål i isen" är också tänkbart.
En trevlig tanke! I mitt fall kan det bli: "Hon var en prepper innan begreppet ens fanns." / "Hon gillade verkligen Tiffanylampor." / "Hon avskydde att torka fönster." / "Hon hade förväxlat siffrorna på sitt höga blodtryck med sitt IQ."
Men vilket eftermäle som helst är okej i jämförelse med Puttes och andra galningars.
Ser att någon roat sig på min bekostnad. Skulle själv säga hård men rättvis och så äter jag också kanterna på pizzan. Så snål att han åt upp allt kan också stämma.
Först och främst: Elisabet glömde "Hon var dessutom mycket enjängd."
Vad det skulle stå om mig, vet jag inte riktigt. Jag har nog inga egenskaper.
"Han försökte vara trevlig", kanske. ;-)
Annica: Mycket fyndiga eftermälen. Gillade speciellt det där med blodtrycket. Det ger helt klart en bättre siffra än medelsvenssons IQ på 104. Själv kollade jag mitt blodtryck i morse och övertrycket låg på 117. Som IQ hyfsat men inte genialt.
Vi kanske inte får så mycket till eftermälen, men Putte får och det blir nådigt.
Lennart: Tänkte väl att du skulle höra av dig om du läst bloggen. Men du får ju bara goda eftermälen. Snäll och omtyckt av alla utom de statliga verk han är förb-d på, passar dig också alldeles utmärkt.
En undring till: Tror du verkligen att de ordnade logdanser i Bureå- Falmarkstrakten på 1500-talet? De vackra vävnaderna hamnade nog hos prästen för att han skulle ge familjen godkänt på husförhöret - och därför in i kyrkböckerna. Verkligheten var nog lika krass då som nu.
Bert Bodin: Det är lättare att ge eftermälen till andra än sig själv. Jag kan tänka mig att det skulle stå "Han var en mästare med kameran" eller "Han vandrade på milsvida isar" om dig. Detta en gissning bara för att jag läser din blogg.
Anders: Annas eftermäle lockar fantasin. Där har jag en romantisk sådan och du en krass. I verkligheten tror inte jag heller att det skimrade så mycket om hennes väv. Det var nog bara gamla trasor som flickebarnet hade möjlighet att använda.
Vad jag förstår var Anna lite av den tidens överklass, hur "över" den nu kunde vara. Men man har ju sett broderier och vävnader från den tiden på museer och i böcker. Det brukar vara hög klass på dem.
Anders: För att hennes skicklighet skulle omnämnas i kyrkböckerna så var hon säkert mycket duktig. Den tidens överklass i Bure-trakten måste väl vara rika bönder och deras familjer.
Bert Bodin: ja, det där enjängda glömde jag ..
Gunnel: oj, så mycket roligare det skulle vara med såna här eftermälen! Här framträder ju bilden av en människa! Jag tror att jag ska förbereda min egen dödsannons, så det blir rätt :).
Ska även ha med "hon älskade limpmackor!"
Elisabet: Absolut bör man förbereda sin egen dödsannons. Det är ju den enda möjlighet man har att få veta vad som står i den.
Av nån anledning blev jag plötsligt sugen på en limpmacka?
Anders: Samma här!
Skicka en kommentar