1960 lämnade jag Malå för att flytta till Stockholm och till min pojkvän, som pluggade i huvudstaden. Jag skrev ofta brev hem och här är ett utdrag från ett brev, daterat den 28 februari 1960 som jag skickade hem till min mor:
"Jag ser på TV just nu. Vi har lånat hem en TV på prov och om jag kan sluta röka, så har vi råd att köpa den. Avbetalningen på en TV går på samma belopp som jag röker för per månad. Det är väldigt kul att ha en TV. Just nu visar man en gudstjänst. Kameran går ibland i närbild på personer som inte vet att de blir filmade, därför kan man se fullvuxna karlar peta sig i näsan. Tidigare i dag har jag sett danske statsministerns begravning samt en bandylandskamp mellan Sovjet och Sverige."
I Malåtrakten kunde man ännu inte se TV. Därav det utförliga berättandet om den spännande nymodigheten.
Men vad säger brevet om den unga fröken Hermansson? En rökande snärta utan pengar som hade problem med avbetalningarna och som gillade begravningar och bandylandskamper på TV. Och gillade det! Så nöjd med programutbudet.
Fröken Hermansson, som senare blev fru Lindberg, slutade röka 1981 och har alltid betalat sina räkningar i tid. Hon är totalt ointresserad av gudstjänster och bandylandskamper. Idag sitter hon framför TV:n, klagar över programmen och säger precis som Bruce Springsteen gör i en låt från 1992: "57 channels and nothing on", fast hon säger det förstås på svenska.
Frökentiteln har numera gått i graven. Men i gamla betyg och brev från 50- och 60-talen finns den fortfarande kvar.
8 kommentarer:
Du slutade inte röka? Fick ni lämna tillbaka TV:n?
Första TV-programmet jag såg var en halvtimme om jordbruk på Gotland. Därefter: BRÖDERNA CARTWRIGHT? Östen och Lisbeth Lundström hade TV tidigt, han hade vunnit på en premieobligation och hade råd.
Anders: Nej, jag slutade inte röka då, vi klarade avbetalningarna i alla fall. Tror att de första apparaterna var rätt dyra i förhållande till den inkomst man hade då. 800 kronor i månaden hade jag i lön.
I föräldrahemmet fanns en TV väldigt tidigt men sändaren låg i Vännäs och det var för långt borta. Först när Arvidsjaur fick en sändare kunde Mörttjärn-borna se TV om jag minns rätt.
Vilket härligt inlägg! Låg på soffan och läste och log. Allra mest log jag åt att du ägnade tid åt den danske statsministerns begravning. När vi i Malå - alltså min f.d. man och jag - köpte parabol, blev jag sittande framför en debatt i brittiska underhuset. Det var för mig så oerhört fascinerande, så jag glömde att hämta sonen på förskolan. Personalen ringde och frågade om det hänt något hemma, eftersom vi inte kommit? Gud, så pinsamt.
Elisabet: Jag fattar verkligen att en debatt i brittiska underhuset kan vara fascinerande. Så långt ifrån våra ganska stillsamma politiker. Men mannen min brukar lyssna till riksdagens frågestunder som sänds i tv 2 och tycker att våra folkvalda kan vara ganska underhållande.
Men hörru! Nog finns det en hel del att se på tv nuförtiden också. Bara man väljer kanaler med kvalitet, dvs utan reklam.
Kunskapskanalen är en pärla. Bara ett exempel.
Bert Bodin: Jag är ganska nöjd med TV-utbudet, trots min klagan på bloggen. Ser både kvalitetsprogram och sådana som jag skäms över att jag tittar på. Måste nog skriva en blogg om de "dåliga" programmen. Jag är för gammal för att skämmas.
Här i norr fick vi vänta länge på TV-sändningarna. Man minns "myrornas krig" och den svart-vita (TV)världen. Och som med allt annat på denna jord så är/var en del bra och annat dåligt. Men tack och lov kan man själv välja vad man vill se. Eller inte. Bara att använda på/av-knappen.
Just nu, under OS, är det mest "av" som gäller på SRs P4. Och TVs kanal 5. :/
Annica: 1963 när vi flyttade hit upp till Luleå var Älvsbysändaren igång och vår TV inköpt på avbetalning funkade bra även här.
Man kan aldrig få nog av idrott. Fråga min man. Han betalar en rejäl summa för att kunna se C-more som visar hockey på en del kanaler. Nödvändigt enligt honom när han inte får gå på arenan.
Skicka en kommentar