Fick ett mail i morse där det stod:
"Glada nyheter! Vi har upptäckt nya DNA-matchningar för dig. 49,8 delat DNA med Lars. Han är din son."
Tack för upplysningen! Nu vet jag!
Jag har två etniciteter. 83% skandinaviskt ursprung med tyngdpunkt på Norr- och Västerbotten och 17 % finländskt ursprung. Det låter troligt.
Mannen min har 5 etniciteter bl.a är han en liten gnutta ursprungsamerikan, ett ord som man använder för minoritetsfolk. Ordet indianer är man numera tveksam till att använda.
En gång satt vi på ett hotellrum någonstans i Tyskland och såg en gammal westernfilm där John Wayne var hjälten. Hjulbent, med klirrande sporrar och osynkade munrörelser skrek han: "Donnerwetter, auf die Pferde Jungs, jetz kommen die Indianer." Tyskarna dubbade allt utländskt till sitt eget språk. Det blev komiskt.
Samtidigt på prärien kom diligensen med den undersköna donnan (Ava Gardner) i vit åtsittande klänning och bahytt. Hon pep förskräckt: "Hilfe, hilfe, ich sterbe", när hon såg ett indianansikte uppenbara sig i vagnsfönstret.
Men räddningen var nära. John och hans cowboys kom ridande i sporrsträck och räddade den sköna från de råbarkade rödskinnen. Ty i westernfilmer från 50-talet beskrevs indianer oftast som krigiska vildar.
Filmen fick ett lyckligt slut. Den sköna Ava låg i sitt badkar endast täckt av väldoftande skum när John, lika hjulbent och i samma kläder som han haft hela veckan, kom in och såg fram emot sin belöning: Mein leckerer pudding, dein held ist hier."
Eventuell kritik mot usel tyska bör riktas mot Google translate.
9 kommentarer:
På 50-talet spelade jag indian i en film som en magister (Uggelberg) regisserade. Remarkabelt var att vi redan då tog ställning för indianerna, som var mycket fredliga och levde mest på rävjakt. En natt blev vi indianer rånade på våra skinn av vita banditer (Mona och Gunilla). Vi startade genast krig mot de vita. I en scen blev jag skjuten och dog ytterst teatraliskt, men efter en stund ledde jag min vita, f ö väldigt glada gisslan (Maj) till vårt provisoriska fängelse.
En vit flicka lyckades komma undan och kontaktade sherifferna (Lennart och Tomas) som kom och skipade fred genom att ta fast skurkarna med hjälp av en galen hund (Algots). Skinnen återlämnades och gisslan frigavs.
I slutscenen ser man en indian (Anders) och en sheriff (Lennart) skaka hand som en symbol för den nu nedgrävda stridsyxan.
Uggelberg var i sanning före sin tid och en fantastisk lärare för oss ungar.
Fantastiskt vad vårt DNA kan berätta. Din hubbys är verkligen lite extra intressant och spännande.
Jaså, Google translate? Och jag som hann bli mäkta imponerad av din tyska — trodde den satt kvar sedan 1973-74. :)
Anders, tack för trevligt skolminne från förr! Jag antar att den läraren var en favorit.
Annica: Ja, han var toppen utom när han inte lät mig, en mogen man på 11 år, köra moped. Men jag skrämde nog bort honom, han slutade som lärare och började med HR. Har skrivit flera böcker i ämnet. Vi har hållit en viss kontakt genom åren.
Anders: Du berättar så levande så att jag tror mig ha sett filmen. I alla fall så känner jag igen historien. Magister Uggelberg var en synnerligen populär person har jag förstått. Om han lever måste han vara rätt gammal, kanske till och med äldre än jag.
Anders och Lennart i slutscenen med handskakning var extra roligt. Utanför filmen var bataljer mellan dessa två ett icke ovanligt inslag.
Annica: Nej, tyskan satt inte kvar, inte ens hos mannen som läst den i några år. Google tranlate fick hjälpa till och jag vet ju att det kan bli rätt lustiga översättningar. Nisses DNA innehöll mycket intressant. Det är annat än mina anfäder som vandrat efter Skellefte-älven i månghundrade år.
Det här med dubbade filmer förstör ju så mycket! Vi satt på en utomhusbiograf i Grekland och tittade på film i kvällsmörkret och alla i filmen pratade grekiska, allt medan fladdermössebn flög fram och åter framför filmduken!
Jag har vuxit upp med John Wayne pratandes oklanderligt turkiska på prärien. Han var nog språkkunnig den mannen.
Elisabet: Det måste ha varit en märklig upplevelse. Skönt att man inte gör så hos oss. Skulle vara förfärligt irriterande och mycket komiskt att se James Bond prata svenska.
Nahide: A-ha! Han kunde turkiska också. Ni talade samma språk och förstod varann och det är ju en fördel. Min tyske John var ganska obegriplig för mig som läst tyska en månad.
Det där med dubbning går bort. Det är bara irriterande.
Googleöversättningen verkar väl sisådär. Min tyska sitter i rätt fint efter sex års inlärning och en del praktik inom mitt yrke.
Bert Bodin: Avundas alla som talar främmande språk flytande. Önskar att jag kunde. Jag misstänker förstås att Googles översättning har sina brister, jag har sett översättningar från engelska till svenska som varit helt "bortitok."
Skicka en kommentar