Tiden går och ingenting är längre som förr. Det märker man särskilt när man bläddrar i gamla tidningar. I en Fickjournal från 1957 kan man i en lång och intressant artikel läsa att lärarna snabbt kommer att bli överflödiga på grund av elektronålderns underverk, speciellt televisionen och bandinspelningsapparaten.
Med bandinspelningsapparaten kan man höra sin egen röst och eleverna i skolorna kan lyssna till sitt eget tal, slipa av sina taldefekter och bli goda vältalare. Tidningen frågar sig till slut om bandspelaren och televisionen i framtiden kommer att sköta det mesta av undervisningen medan läraren enbart blir en övervakare.
Vad vore Fickjournalen utan "Förtroliga vrån". Här är ett råd till en ung grabb med problem. Jag har förkortat svaret.
"Så omdömeslöst av tandsköterskorna att diskutera ert utseende och säga att ni såg "rolig" ut. Det var tanklöst. Ni tycker inte om att bjuda upp samma flickor på danserna. De flesta säger att ni dansar bäst i hela orten, ändå får ni stå ouppbjuden när det är damernas.
Jag tycker att ni ska skaffa er mera manliga hobbies, ty om det kommer ut i trakten att ni syr och broderar blir det inte roligt. Er böjelse för att laga mat behöver ni inte skämmas för. Män som är tystlåtna och gripna av sitt arbete fascinerar kvinnor. Försök att bli oåtkomlig, så får ni säkert framgång."
Så mycket det blev från en sådan liten tidning.
Ha en god helg!
11 kommentarer:
Vilket otroligt fånigt svar av tidningen, stackars grabb!
I första klass var det fyra flickor och jag. Det blev till att sticka pannlappar på slöjden.
Hav förståelse, jag blev som jag blev.
I slutet på 50-talet fick vi i skolan tre slöjdbänkar som placerades i telefonväxelns garage. Där tillverkade jag en skärbräda under stor vånda. Jag blev också som jag blev.
Apropå slöjd var vi några killar i klassen som försökte borra ett hål i väggen på tjejtoaletten för att kunna spana på dem. Det gick inte så bra. Vi åkte fast.
Helena: I "förtroliga vrån" gavs fruktansvärda svar till frågande tonåringar på 50-talet. En del drabbades värre än den här gossen.
Lennart: Riktiga män handarbetar. Nisse sydde stramaljtavlor när vi var nygifta. Ernst K älskar sin symnaskin.
Anders: Jag sydde en rödrutig klänning i slöjden. Ingen kunde någonsin bära den dressen.
Bra att du åkte fast. Jag hoppas ni fick ett kännbart straff.
Det heter inte symnaskin. Var har jag fått det ifrån?
Om 55 år framåt kommer människor att dra på smilbanden åt datorer, smarta mobiltelefoner och andra omoderna prylar.
Den "förtroliga vrån" borde hetat "förfärliga vrån" eller "förolämpande vrån". Undrar vad det var för människa som skrev eländet. Tala om tanklös!
Symnaskin låter riktigt intressant!
Annica: Skulle vara intressant att veta vad som gäller om 55 år.
Jag har tack och lov aldrig bett om några råd från "Förtroliga vrån." Man hade väl blivit knäckt. Däremot skrev jag insändare någon gång.
Gunnel: Jag åkte alltid fast. I 50% av fallen var jag skyldig.
Anders: Stackare! Icke skyldig till 50% och ändå dömd. Det är omänskligt!
I det här fallet tillåter jag mig att tvivla en smula på sanningssgraden i den uppgivna statistiken.
Nahide: Låt oss tvivla tillsammans.
Skicka en kommentar