Musik för ingen?

Mannen ägnade lördagskvällen åt Coop Arena och såg glad ut när han kom hem. Hustrun lyssnade och tittade på melodifestival och såg bedrövad ut när han kom hem.
-
I delfinal nummer fyra var melodierna om möjligt ännu sämre än i de andra delfinalerna. Tidigare år har jag alltid haft någon favorit som stuckit ut bland alla de andra, men 2010 års melodier än en orgie i jämntjockt tra-la-la utan någon enda knorr.
-
Det är inte bara melodierna som är kass. Kläderna som artisterna bär är konstiga och mera ägnade åt att väcka uppmärksamhet än att vara snygga. Det enda undantaget var Måns Zelmerlöv, som var så elegant och färgkoordinerad.
-
Det här var ett personligt tyckande. Om någon annan tycker annorlunda, så har den alldeles rätt. Men det här är min blogg och på den får jag gnälla så mycket som jag vill.
-
Även Konsum på Örnäset har bokrea. Där köpte jag en bok som heter "365 kluriga pyssel för den som är 6-8 år." Den passar säkert lika bra för den som är 68 eller äldre.
-
Sista kvällen med gänget från Vancouver. Jag saknar dem redan.
-
God söndagskväll

Begär

När man skivar, friterar och saltar potatis, blir det chips. Denna produkt som säljs i alltför stora påsar smakar utmärkt. Jag trycker in så mycket som går av de spröda frasiga bitarna, ända till dess sista smulan är uppäten. Efteråt bannar jag mig själv och lovar att nästa gång ska jag bara ta en och en och långsamt avnjuta det goda. Men så blir det inte. Min enda räddning är att aldrig köpa en chipspåse.

-

Så fort jag tar bort papperet från en chokladkaka uppstår samma fenomen. Bit efter bit slinker ner, under stor njutning. Jag hoppas, som den själviska person jag är, att jag får ha chokladkakan ifred, och att ingen äkta man eller någon annan vill att jag ska dela med mig. För mig är chips och choklad ett begär och en last. Det enda som hjälper är köpstopp.

-

Aldrig någonsin har jag känt begär efter salladsblad, spenat eller broccoli. Inte en enda fredag har jag lagt brysselkål i godisskålen och desperat vräkt i mig det gröna.

-

Slutsatsen måste vara att jag är felprogrammerad. Jag äter det nyttiga för att man ska, men slukar det onyttiga för att det känns bra.

-

Kram och Grattis till hon som fyller år idag. Må du bli fint uppvaktad av de dina.

-

Ha det!

Bara idrott

Det är märkligt vilken makt idrott har över oss. Varför blir vi så euforiskt glada när det går bra för Sverige. Jag, gamla fegis, vågade inte se herrstafetten i går, utan såg reprisen i dag, och var fortfarande nervös. Jag tror vi behöver psykologer till hjälp, som får försöka förklara varför vi blir så stolta när våra pojkar eller flickor vinner, när vi samtidigt är så missunnsamma när det går bra för andra nationer. Ingenting är väl bättre än att få se storebror Norge komma efter på slutsträckan.
-
I morse suckade Wikegård tungt och såg väldigt bedrövad ut efter Sveriges förlust i hockey. Det var tråkigt naturligtvis, men jag struntar i hockeyn och hyllar i stället de fyra hjältarna från stafetten.
-
Det får bli allt för i dag.
-
Hej då!

Kom till Norrbotten!

"Man ska inte bli orolig om man råkar vakna efter en sömnlös natt", skriver någon i boken "Stilgrodor." Jag vaknade kl 04.00 och det kändes som om jag inte sovit alls. Trots detta kunde jag inte somna om, utan lät tiden gå tills jag gick upp 05.30. När jag hämtade dagens tidning, såg jag att vår stackars bil hade en buckla på nummerplåten. Troligen har någon backat på bilen, när den stod i centrum. Nog är det väl ändå retfullt att denna arma Mazda, inte kan få vara utan bucklor.

-

Det andra, och på sikt betydligt allvarligare, är den årliga uppgiften i tidningarna om att Norrbotten ständigt minskar sin befolkning. Luleå är den enda kommun där det sker en ökning. År 2009 försvann 659 personer från länet och nu är vi bara 249.000 kvar.

-

Varför vill inte folk flytta hit? Vi som har en fungerande snöröjning och sällan några bilköer. Vi har fjäll och kust och vi är glada och trevliga. Under sommarhalvåret har vi ofta mest soltimmar i landet och vi har gott om plats för nya medborgare. Välkommen hit, Svensson!

-

Det var allt för idag. Lev och må!

Titlar som försvann

Ätteläggen.
-

Pappa var hemmansägare. Åtminstone var det den titel som han hade i telefonkatalogen. Alla hemma i byn var hemmansägare, d v s man ägde en bit jord och skog. Mamma var fru. Fruar stod inte i telefonkatalogen. De var bihang till den man de gift sig med.

-

Under tio år av mitt liv var jag hemmafru. Jag fick barn, slutade jobba utanför hemmet och då blev jag alltså hemmafru. En underlig titel som bygger på att man är någons fru och är hemma med barnen.

-

Fördelen med hemmafrun var att tillvaron blev mindre stressig för familjen men nackdelen var en kärv ekonomi och en dålig pension när den tiden kom.

-

Hemmansägaren och hemmafrun är passé. Nu har vi nya härliga yrkestitlar som t ex omvärldsanalytiker, nagelskulptriser, åsiktsmaskinister, mångfaldsorganisatörer och konsulter av alla tänkbara slag. Vilken underbar värld vi lever i och vilka valmöjligheter vi har.

-

Tack och hej!

Syskon

Det här bilden är från slutet av 40-talet. Storasyster med vackra lockar formade av en locktång, som sattes in i spisglöden och värmdes. Det spikraka håret blev krusigt och luktade bränt, men oj vad storasyster kände sig fin.

-

Lillebror hade hemstickade strumpor under kortbyxorna och var inte helt nöjd med fotografen.

-

Den lite större brodern var fint vattenkammad med sidbena och tog besöket hos fotografen på stort allvar.

-

I dag skulle vi knappast rymmas på samma bild. Vi är gråhåriga, flintskalliga, ärrade av år och med större volym, men vi är fortfarande syskon med bakgrund från det inre av Västerbotten.

-

Vi har alla gjort utflykter från hemorten. Bott söderut några år, ätervänt norrut till olika boplatser, och där vi nu bor kommer vi troligen att stanna till dess någon bär bort oss.

-

Vi har samtliga lämnat arbetslivet utan att sakna det ett enda dugg.

-

Nu sitter vi i våra kulor, löser våra korsord, skottar snö, leker med datorn och undrar vart åren tog vägen. Åtminstone gör den stora systern det, hon som har hunnit längst och som fortfarande har kvar locktången från barndomen.

-

Så blev det idag. Hej då!

Vilken härlig dag

Lördagen gav kyla utomhus och värme inombords.

-

I går besökte jag det nyrenoverade Coop Arena för första gången. Tillsammans med äkta mannen, sonen och sonsambon såg vi Brolle i musikalen Buddy Holly. Vi var många tusen själar som ville se Bodens egen stjärna i sin paradroll. Musiken var bra och vi var på gott humör när vi kom hem.

-

Föga visste vi att vi kunde bli ännu gladare. Skiathlon med Marcus Hellner och Johan Olsson blev rena glädjeruset. Det var så spännande att jag var tvungen att lämna rummet, för att återkomma när det blev målgång. Tänk, att man blir så exalterad för att några idrottsmän från det egna landet, vinner medaljer.

-

Expressens recensent gjorde sig till tolk för gamla kvinnor som under OS inte hade något nöje av teve. Gamla damer tycker inte om idrott, påstod karln. Själv tror jag att älskare och hatare av idrott finns i alla kategorier. Herr recensenten skall i alla fall inte tala för mig.

-

Söndagsfrid!